Pressmeddelanden

1 juni 2010: Astronomer som strävar efter att förstå universum vänder ofta sina teleskop mot Stora magellanska molnet, en av vår egen Vintergatas närmaste galaxgrannar. Denna spektakulära nya bild, som är tagen med kameran WFI (Wide Field Imager) vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile, visar upp ett zoo av olika objekt och fenomen i ett område i galaxen. Här framträder allt från jättelika klothopar till resterna efter bländande supernovaexplosioner. Data från denna fascinerande bild kommer att kunna användas inom många olika slags forskningsprojekt som undersöker stjärnornas liv och död och hur galaxer utvecklas.

19 maj 2010: ESO släpper en vacker bild av den näraliggande galaxen Messier 83 som visar upp galaxen som den ser ut i infrarött ljus. Bilden har tagits med kameran HAWK-I som är monterad på ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) vid Paranalobservatoriet i Chile. Den kraftfulla kameran har lyckats skapa en av de skarpaste och mest detaljerade bilder som någonsin tagits på Messier 83 från jordytan.

5 maj 2010: Tusentals avlägsna galaxer har fångats på en ny vidvinkelbild som släpps idag av ESO, och bland dessa tillhör många en tung galaxhop som kallas Abell 315. Även om hopen framträder som mycket tättbefolkad är de galaxer vi ser bara toppen av isberget. Liksom de flesta galaxhopar är Abell 315 helt dominerad av mörk materia. Hopens sammanlagda massa är så pass stor att den avleder ljus från galaxer som lyser bakom den och märkbart förvränger deras former.

26 april 2010: Den 26 april 2010 valdes Cerro Armazones som plats för det planerade 42-meters European Extremely Large Telescope (E-ELT). Beslutet fattades av ESO:s råd. Berget Cerro Armazones, 3060 meter över havet, ligger i den centrala delen av Chiles Atacamaöken, 13 mil söder om staden Antofagasta och bara 20 kilometer från Cerro Paranal, berget som är hem till ESO:s VLT (Very Large Teleskop).

21 april 2010: Kattassnebulosan, eller NGC 6334 som den också kallas, är en gigantisk stjärnornas barnkammare där det föds hundratals tunga stjärnor. En magnifik ny bild från ESO, tagen med kartläggningsteleskopet VISTA vid Paranalobservatoriet i Chile, tränger igenom glödande moln av gas och stoft som annars skymmer utsikten. I bilden avslöjas också några av Kattens gömda unga stjärnor.

13 april 2010: Nio nya exoplaneter, upptäckta med passagemetoden, offentliggörs idag vid astronomkonferensen National Astronomy Meeting i Glasgow. När de nya resultaten kombinerades med tidigare observationer av exoplaneter blev astronomerna överraskade. Hos hela sex stycken av sammanlagt 27 planeter som ingår i samma studie går planetens omloppsbana åt motsatt håll till värdstjärnans rotation. Det går tvärt emot det man ser i vårt eget solsystem. Den nya upptäckten blir en oväntad och allvarlig utmaning för nuvarande teorier om hur planeter bildas. Den tyder dessutom på att planetsystem med så kallade ’heta Jupitrar’ sannolikt inte härbärgerar jordliknande planeter.

7 april 2010: Enligt den första analysen någonsin av infrarött ljus från Neptunus måne Triton är sommaren i full gång på dess södra halvklot. Ett europeiskt forskarlag har med ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) upptäckt kolmonoxid i Tritons tunna atmosfär. Dessutom har man, för första gången från jordskorpan, lyckats uppmäta metan. Observationerna visade att atmosfären ändras med årstiderna och blir tjockare när den värms upp.

31 mars 2010: Idag släpper ESO en bild av den relativt okända nebulosan Gum 19. Sedd i infrarött ljus ser den mörk ut på ena sidan, men ljus ut på den andra. I nebulosans ena halva lyses het vätgas upp av den blåa superjättestjärnan V391 Velorum; i den andra pågår stjärnbildning inuti ett band av dels lysande, dels mörka moln som bildar en rand till vänster om stjärnan i bilden. Många millennier in i framtiden kommer dessa nyfödda stjärnor sannolikt, och tillsammans med V391:s frånfälle som supernova, att förändra Gum 19:s janusansikte för alltid.

24 mars 2010: Astronomer har länge vetat att mycket av det ljus som skulle kunna ses från universums mest avlägsna galaxer aldrig når fram till deras teleskop. Nu tack vare extremt djupa observationer med två av de fyra 8,2-meters jätteteleskopen som utgör ESO:s observatorium VLT (Very Large Telescope), samt ett unikt specialgjort filter, har astronomer kunnat fastställa hur pass stort bortfallet är. Det överraskande resultatet är att bland galaxerna vars ljus tar 10 miljarder år att nå oss är det en stor andel som inte alls går att upptäcka. Kartläggningen har också avslöjat några av de ljussvagaste galaxerna som någonsin uppmätts från i denna svunna epok i universums historia.

21 mars 2010: Astronomer har för första gången gjort direkta mätningar av storleken och ljusstyrkan hos områden där nya stjärnor föds i en mycket avlägsen galax. Upptäckten gjordes tack vare en slump med teleskopet APEX. Galaxen ligger så långt bort, och dess ljus har tagit så pass lång tid att nå oss, att vi ser den så som den var för 10 miljarder år sedan. En kosmisk "gravitationslins" förstorar galaxen och ger en närbild som annars skulle ha varit omöjlig att fånga. Lyckträffen avslöjar hektisk och livlig stjärnbildning hos galaxer i det tidiga universum, där stjärnbarnkammare bildas i en takt som är hundra gånger snabbare än i yngre galaxer. Forskningsresultaten publiceras idag i tidskriften Natures online-upplaga.

17 mars 2010: Genom att kombinera observationer från satelliten CoRoT och ESO:s instrument HARPS har astronomer upptäckt den första ”normala” exoplanet som kan studeras på djupet. Planeten, som har fått beteckningen Corot-9b, passerar regelbundet framför en stjärna som liknar solen och ligger 1500 ljusår från jorden i Ormens stjärnbild.

16 mars 2010: Nya banbrytande temperaturbilder som tagits med ESO:s jätteteleskop VLT samt några andra kraftfulla markbaserade teleskop ger en ny bild av Jupiters Stora röda fläck. I bilderna syns virvlar av varmare luft och svalare områden som aldrig tidigare har setts. De nya observationerna har gjort det möjligt för forskare att göra den första detaljerade kartan över vädret inuti jättestormen. Den kopplar samman fläckens färg med temperaturen, vindarna, trycket och sammansättningen i den.

3 mars 2010: Den skira nebulosan NGC 1788, belägen i ett mörkt och ofta förbisett hörn av stjärnbilden Orion, avslöjas i en bild som ESO släpper idag. Även om detta spöklika moln ligger relativt långt från Orions ljusa stjärnor, känner det ändå av deras kraftfulla vindar och starka sken, som tillsammans gjuter dess form och gör det till ett hem för mängder av unga solar.

24 februari 2010: Idag har ESO släppt en dramatisk ny bild av NGC 346, det starkast lysande stjärnbildningsområdet i det Lilla magellanska molnet, granngalax till Vintergatan. NGC 346 ligger 210 000 ljusår från jorden i Tukanens stjärnbild. Ljus, vindar och hetta från tunga stjärnor har skingrat den glödande gasen inuti och runt omkring denna stjärnhop och bildat en skir nebulosa som påminner om en spindelväv. NGC 346 är, likt andra astronomiska scener, ett ofärdigt verk som förändras med tidsåldrarna. Allt eftersom nya stjärnor bildas ur löst flytande materia i området, kommer de att tändas och åter strö omkring sig kvarvarande stoft och gas. Samtidigt krusas gasen över vidsträckta vidder och förändrar ansiktet på detta glänsande vackert objekt.

17 februari 2010: De har varit efterlysta i åratal: nu har de mest primitiva stjärnorna utanför vår galax Vintergatan äntligen spårats. Nya observationer med ESO:s jätteteleskop VLT har använts för att lösa en gåta inom astrofysiken som rör de allra äldsta stjärnorna i vår galaktiska omgivning. Lösningen blir avgörande för vår förståelse av universums första stjärnor.

10 februari 2010: Orionnebulosan avslöjar många av dess hemligheter i en dramatisk ny bild som tagits med ESO:s nya kartläggningsteleskop VISTA. Teleskopets mycket breda synfält kan visa upp hela nebulosan i all sin prakt och VISTA:s infraröd syn tillåter dessutom nya blickar djupt ner i områden som normalt ligger dolda bakom interstellärt stoft. Där avslöjas märkligt beteende hos välgömda men mycket aktiva unga stjärnor.

3 februari 2010: ESO har släppt en magnifik ny bild, tagen med jätteteleskopet VLT, av den gigantiska stjärnbarnkammaren NGC 3603 där stjärnor kontinuerligt föds. Inbäddad i den vackra nebulosan finns en hop av unga, tunga stjärnor som är en av Vintergatans ljusstarkaste och tätaste stjärnhopar. För astronomer är denna plats en nära motsvarighet till extrema områden av aktiv stjärnbildning i mer avlägsna galaxer. Hopen innehåller dessutom den tyngsta stjärnan som man hittills kunnat ”väga”.

27 januari 2010: Med ESO:s jätteteleskop VLT har astronomer upptäckt ett ovanligt svart hål i en annan galax. Det svarta hålet, vars massa är drygt 15 gånger solens, ligger mycket längre bort än något tidigare upptäckt svart hål i samma viktklass, och är dessutom näst tyngst bland dessa. Hålet kretsar tätt ihopslingrat med en stjärna som själv snart kan komma att bli ett svart hål.

20 januari 2010: ESO har släppt en spektakulär ny bild av ett jättelikt moln som av engelskspråkiga astronomer kallas Cat's Paw Nebula. Detta komplexa område av gas och stoft, där mängder av nya stjärnor föds, ligger i Vintergatans hjärta bakom lager av stoft och damm.

13 januari 2010: Genom att studera ett trippelplanetsystem som liknar en uppskalad version av solens egen planetfamilj har astronomer kunnat få fram det första direkta spektrumet - ett "kemiskt fingeravtryck" [1] - av en planet som kretsar kring en fjärran stjärna [2]. Upptäckten ger nya insikter om hur planeten bildades och dess sammansättning och blir en ny milstolpe i sökandet efter liv på annat håll i universum.