Pressmeddelande

Spiralgalaxer i bara mässingen

27 oktober 2010

Sex spektakulära spiralgalaxer framträder i ett nytt, klart ljus i nya bilder från ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) vid Paranalobservatoriet i Chile. Bilderna, som har tagits i infrarött ljus med den kraftfulla kameran HAWK-I, kommer att hjälpa astronomer till att förstå mer om hur de gåtfulla spiralmönstrena i dessa galaxer bildas och utvecklas.

HAWK-I [1] är en av de nyaste och mest kraftfulla kamerorna på ESO:s teleskop VLT (Very Large Telescope). Den är känslig för infrarött ljus vilket innebär att den kan se igenom mycket av det stoft och damm som döljer delar av galaxens spiralarmar. Jämfört med den tidigare infaröd-kameran på VLT, ISAAC - som fortfarande används - så har HAWK-I sexton gånger fler pixlar till sitt förfogande och tar därmed bilder som täcker en större del av himlen. Dessutom använder kameran nyare teknik än ISAAC vilket innebär att den är bättre på att detektera det svagaste infraröda ljuset [2]. HAWK-I ser igenom störande stoft och gas och kan studera galaxerna in på bara skinnet. Det gör att den är idealisk om man vill studera de otaliga gamla stjärnorna som utgör galaxernas spiralarmarna.

De sex galaxerna ingår i en studie av spiralmönster som leds av den danske astronomen Preben Grosbøl vid ESO. Observationerna gjordes för att kunna bättre förstå de komplicerade och subtila sätt som stjärnorna i dessa galaxer faller in i perfekt spiralformade mönster.

I den första bilden visas NGC 5247, en spiralgalax som befinner sig 60-70 miljoner ljusår från oss och som domineras av två väldiga armar. Galaxen är orienterad så att vi ser den som från ovan, med en utmärkt vy över den vindsnurre-liknande strukturen. Den ligger i stjärnbilden Jungfrun, som ingår i djurkretsen.  

Galaxen i den andra bilden är Messier 100, även kallad NGC 4321, som upptäcktes under 1700-talet. Den är ett utmärkt exempel på grand design-spiral – en typ av galaxer med tydliga och framträdande spiralarmar. Messier 100 ligger ungefär 55 miljoner ljusår från oss i stjärnbilden Berenikes hår (så uppkallad efter den forntida drottningen av Egypten, Berenice II) och är en del av Virgohopen av galaxer.

I den tredje bilden visas NGC 1300, en spiralgalax vars armar sträcker ut sig från en väldig stav i mitten av galaxen. För astronomer är detta en typisk stavspiralgalax och ligger ungefär 65 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Floden Eridanus.

Spiralgalaxen i den fjärde bilden, NGC 4030, ligger ungefär 75 miljoner ljusår från jorden i stjärnbilden Jungfrun. År 2007 lyckades Takao Doi, en japansk astronaut som även är verksam som amatörastronom, upptäcka en supernova – en exploderande stjärna – som small av i galaxen.

I den tredje bilden ses NGC 2997, en spiralgalax som ligger ungefär 30 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Luftpumpen. NGC 2997 är den mest ljusstarka i en grupp av galaxer som ingår i den Lokala superhopen av galaxer. Vår egen Lokala galaxhop, där Vintergatan ingår, är också en del av den Lokala superhopen.

Sist men inte minst så har vi NGC 1232, en vacker galax som ligger 65 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Floden Eridanus. Den här galaxen är av en typ som ligger mellan stavspiralgalaxer och vanliga spiralgalaxer. En bild av denna galax och dess mindre följeslagare, galaxen NGC 1232A, tagen i synligt ljus var en av de första som togs med VLT (eso9845). HAWK-I har nu återvänt till NGC 1232 för att få visa upp en annan bild av galaxen, nu i infrarött ljus.

Bilderna i detta galaxgalleri visar hur HAWK-I gör det möjligt för oss att se spiralmönstren i de här sex ljusstarka galaxerna med enastående detaljrikedom, och med en klarhet som bara är möjligt om man observerar i infrarött ljus.

Noter

[1] HAWK-I är en förkortning för High-Acuity Wide-field K-band Imager (Vidfältskameran med hög skärpa för K-bandet). Tekniska detaljer och mer information om kameran finns i ett tidigare pressmeddelande (eso0736).

[2] Mer information om de olika instrumenten som sitter på VLT finns här: http://www.eso.org/public/teles-instr/vlt/vlt-instr.html.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey telescopes Public Information Officer
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1042 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.