Pressmeddelande

Bubblor kring nyfödda stjärnor

6 februari 2019

Detta färgsprakande område med nybildade stjärnor i Stora Magellanska molnet fotograferades med MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Exprorer) på ESO:s Very Large Telescope. Den relativt låga stofthalten i LMC gjorde det möjligt för MUSE att avslöja intrikata detaljer i synligt ljus.

Denna region i Stora Magellanska molnet (LMC) skiner i sprakande färger på denna bild som fångats med MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT). Vi ser här nebulosan LHA 120-N 180B, eller kort och gott N180 B. Det är en så kallad HII-region (uttalas "h två"), en födelseplats för stjärnor.

LMC är en satellitgalax till Vintergatan som syns bäst från södra stjärnhimlen och är osynlig från Sverige. På avståndet 160 000 ljusår är den bara ett kort kliv ut i den intergalaktiska rymden. HII-regionens närhet och läge i LMC:s enda spiralarm gör att vi kan studera den utan svårighet.

HII-regioner är interstellära moln av joniserat väte – de nakna kärnorna i väteatomer. De är födelseplatser för stärnor som joniserar den omgivande gasen och får den att lysa. N180 B får sitt säregna utseende av en enorm bubbla av joniserad vätgas , omgiven av fyra mindre.

Djupt inne i gasmolnet har MUSE hittat en jetstråle som avges av en purung stjärna med 12 gågner solens massa. Jetstrålen går under beteckningen Herbig-Haro 1177 (HH 1177) och visas i detalj i bilden intill. Eftersom unga stjärnor oftast göms i massiva moln av skymmande stoft har en jet av detta slag aldrig tidigare kunnat observeras bortom Vintergatan. Det är den relativt stoftfria interstellära rymden i LMC som gör det möjligt att studera HH 1177 i synliga våglängder. Jetstrålens längd är nästan 33 ljusår, vilket gör den till den längsta av sitt slag som har observerats.

HH 1177 berättar för oss om stjärnors tidiga liv. Jetstrålen är starkt kollimerad – strålen blir inte bredare när den rör sig bort från stjärnan, utan håller sig väl samlad. Jetstrålar som denna är kopplade till insamlingsskivor runt nyfödda stjärnor och kan ge insikter i hur de drar till sig materia från omgivningen. Astronomerna har funnit att både lätta och tunga nyfödda stjärnor ger upphov till kollimerade jetstrålar likt HH 1177 och att processerna är desamma. Det indikerar att massiva stjärnor kan bildas på samma sätt som sina lätta motsvarigheter.

År 2017 fick MUSE en avsevärd uppgradering i form av Adaptive Optics Facility som gjorde det möjligt avbilda ett större område av himlen. Med adaptiv optik kan ESO:s teleskop kompensera för luftoron och ta skarpa bilder med hög upplösning. Sedan denna bild på N180 B togs har MUSE dessutom uppgraderats med Narrow Field Mode. Det har mindre synfält men en skärpa som är i det närmaste lika hög som NASA/ESA:s rymdbaserade Hubbleteleskop. Nu har MUSE möjlighet att utforska universum med större detaljrikedom än någonsin tidigare.

Mer information

Dessa forskningsresultat presenterades i artikeln “An optical parsec-scale jet from a massive young star in the Large Magellanic Cloud” som publicerades i tidskriften Nature.

Forskarlaget utgjordes av A. F. McLeod (då vid University of Canterbury, Nya Zeeland och nu vid Department of Astronomy, University of California, Berkeley, och Department of Physics and Astronomy, Texas Tech University, USA), M. Reiter (Department of Astronomy, University of Michigan, Ann Arbor, USA), R. Kuiper (Institute of Astronomy and Astrophysics, University of Tübingen, Tyskland), P. D. Klaassen (UK Astronomy Technology Centre, Royal Observatory Edinburgh, Storbritannien) och C. J, Evans (UK Astronomy Technology Centre, Royal Observatory Edinburgh, Storbritannien).

Designen och konstruktionen av MUSE har pågått under en tioårsperiod inom MUSE-konsortiet som leds av Centre de Recherche Astrophysique de Lyon, Frankrike och partnerinstituten Leibniz-Institut für Astrophysik Potsdam (AIP, Tyskland),  Institut für Astrophysik Göttingen (IAG, Tyskland),  Institute for Astronomy ETH Zurich (Schweiz), L'Institut de Recherche en Astrophysique et Planétologie (IRAP, Frankrike), Nederlandse Onderzoekschool voor de Astronomie (NOVA, Nederländerna) and ESO.

ESO är Europas främsta mellanstatliga samarbetsorgan för astronomisk forskning och med råge världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det har 16 medlemsländer: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Länk till forskningsartikeln
• Mer information om MUSE
• Mer information om VLT

Kontakter

Anna McLeod
Postdoctoral Research Fellow — Texas Tech University & University of California Berkeley
Tel: +1 80 6834 2588
E-post: anna.mcleod@ttu.edu

Calum Turner
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
E-post: pio@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1903 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.