Veckans bild

1 juli 2024: Över hundra kilometer från närmaste samhälle, bland de avlägsna kullarna i Cerro Armazones i den torra chilenska öknen, myllrar det av aktivitet vid Extremely Large Telescope (ELT) när teleskopet obändigt fortsätter sin framgångsmarsch. Denna drönarfilm visar de senaste framstegen vid ELT. Här ses isoleringen som klär kupolen och den vita fackverksstrukturen i mitten – nu nästan komplett – som kommer att bära ELT:s 39 meter stora primärspegel. Vid tidsmarkeringen 1:30 kan vi se två bågformade spår, för närvarande skyddade med ljusa träskivor, som omsluter det vita fackverket. Med hjälp av dessa bågar kommer teleskopet att röra sig i altitud. De grå balkarna på motsatta sidor av fackverksstrukturen, som syns tydligare vid tiden 2:15, är stödkonstruktionen för de så kallade Nasmythplattformarna – två ytor stora som tennisplaner där de vetenskapliga instrumenten kommer att placeras. När man ser denna extraordinära konstruktion mot det otroliga chilenska bergslandskapet är det svårt att inte känna ...

24 juni 2024: För cirka 11 000 år sedan slutade en massiv stjärna sitt liv i en kraftig explosion, en så kallad supernova. Under sådana explosioner rör stötvågor ut genom den omgivande gasen och komprimerar den till komplexa trådliknande strukturer. Energin som frigörs av supernovan värmer sedan dessa trådar, vilket får dem att lysa starkt. Resultatet är vad vi kan se i denna veckas bild: supernovaresten i Vela. Bilden är ett litet utsnitt av en mycket större bild, tagen med OmegaCAM-instrumentet på VLT Survey Telescope (VST), beläget på ESO:s Paranalobservatorium. På bara 800 ljusårs avstånd är supernovaresten i Vela ett av de närmaste exemplen på dessa dramatiska händelser. Tack vare dess närhet kan vi studera detta objekt i detalj, vilket hjälper oss att förstå vad som händer när massiva stjärnor når slutet av sitt liv på ett spektakulärt sätt.

17 juni 2024: Denna veckas bild visar sex av ALMA:s sextiosex antenner, belägna på Chajnantorplatån i den chilenska Atacamaöknen. Men varför pekar de mot solen? Bilden togs i mars 2023 efter ett ovanligt snöfall när en del snö hade samlats på antennerna. Att rikta dem mot solen hjälper till att tina upp snön. Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) observerar strålning från de kallaste objekten i universum. Studier av detta ljus, som sänds ut av enorma, kalla gasmoln där stjärnor och galaxer bildas, ger ALMA möjlighet att se universum när det var som yngst och avslöja vårt kosmiska ursprung. ALMA drivs av ESO tillsammans med internationella partners.

10 juni 2024: Denna veckas bild visar den färgglada Gum 3-nebulosan fotograferad med VLT Survey Telescope (VST) på ESO:s Paranalobservatorium i den chilenska Atacamaöknen. Om man tittar noggrant kan man ana att en del av Gum 3-nebulosan liknar en koifisk i denna VST-bild. Teleskopet är utrustat med instrumentet OmegaCAM, en enorm 268-megapixelkamera, som kan övervaka stora områden av den södra himlen i synligt ljus och ta fantastiska bilder som denna. Gum 3 är ett interstellärt moln av gas och stoft på omkring 3 600 ljusårs avstånd, beläget på gränsen mellan stjärnbilderna Enhörningen och Stora hunden. Nebulosan är uppkallad efter Colin Stanley Gum, en australisk astronom som katalogiserade 84 nebulosor på den södra stjärnhimlen. När intensiv ultraviolett strålning från närliggande unga stjärnor kolliderar med väteatomer i molnet avges synligt ljus i mycket specifika färger, som vi ser som nyanser av rött och rosa i bilden. Samtidigt reflekterar små stoftpartiklar i nebulosan stjärnljusets blå färger ...

3 juni 2024: Är det en komet? Är det ett rymdskepp? Objektet i denna veckas bild kan vara lite svårt att känna igen. Det är faktiskt en ung stjärna - men varför har den en så ovanlig form? Unga stjärnor är omgivna av skivor av gas och stoft: byggstenarna för planeter. Mycket ljusa och massiva stjärnor i närheten värmer upp den unga stjärnans skiva och eroderar bort en del av dess material. Det droppformade objektet i denna bild, 177-341 W, finns i Orionnebulosan och de stjärnor som eroderar bort dess skiva är belägna utanför bilden övre högra hörn. När de massiva stjärnornas strålning kolliderar med materialet runt den unga stjärnan uppstår den ljusa, bågliknande strukturen som här ses i gult. Den tjocka svansen som sträcker sig bort från stjärnan ned mot vänster är material som slitits loss från 177-341 W av de massiva stjärnorna. Den här typen av objekt - joniserade protoplanetära skivor ...

27 maj 2024: Var alldeles stilla – i denna veckas bild har vi stött på en vild strövande hjord med ALMA-antenner som kurar ihop sig för värmens skull i sin naturliga livsmiljö: Chajnantorplatån i Chile. Denna unika teleskopart lever på en otrolig höjd av över 5 000 meter, vilket gör den till en av de högsta platserna för astronomiska observationer på jorden. De 66 antennerna i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) söker på himlen dag som natt efter inkommande ljus vid våglängder runt en millimeter. Med denna selektiva syn kan ALMA observera några av de kallaste objekten i kosmos, från de mörka molnen av gas och stoft mellan stjärnorna till de avlägsna galaxerna i det tidiga universumet. Ljus med millimetervåglängder absorberas lätt av vattenånga i jordens atmosfär, men det oerhört torra klimatet på Chajnantorplatån är idealiskt för att erhålla bästa möjliga observationer. ALMA – där ESO är en partner – har anpassat sig ...

20 maj 2024: Att växa är ett hårt jobb – och denna veckas bild, tagen 3 april 2024, visar ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) under en välförtjänt nattvila. Utsikten från insidan av teleskopets kupol visar framstegen som görs på denna gigantiska struktur, 80 meter hög och 88 meter bred, som kommer att skydda “världens största öga mot himlen” från den extrema miljön i Chiles Atacamaöken. Kupolens stålskelett är komplett, och en skyddande isolerad beklädnad – de mörkblå panelerna i bilden – läggs nu på den. Denna beklädnad består av olika lager, bland annat värmeisolering och utanpåliggande aluminiumplåt. Denna tillsammans med luftkonditioneringen – som är aktiv under dagen, när kupolen är stängd – kommer att hålla luften inne i kupolen vid samma temperatur som omgivningen, vilket minimerar turbulens som annars skulle göra bilderna som ELT tar suddiga. I mitten av bilden ses azimutstrukturen på ett separat betongfundament som isolerar den från vibrationer som fortplantar ...

13 maj 2024: Denna veckas bild visar helt nya detaljer i Gum 46, ett magnifikt gasmoln 5 500 ljusår bort, observerad med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Men varför lyser nebulosan i rosa? I hjärtat av Gum 46 finns en ung, het och blå stjärna med beteckningen HD 311999. Dess intensiva strålning exciterar atomer i den omgivande gasen, som sedan återutsänder denna energi vid mycket specifika färger eller våglängder. Den rosa nyansen som dominerar nebulosan sänds ut av väteatomer, det vanligaste grundämnet i nebulosan och i universum som helhet. De mörka täta fläckarna i nebulosans utkanter är lika imponerande. Dessa moln är inte i sig mörka: de är extremt täta regioner med stoft som blockerar det ljus som passerar genom dem. Denna bild togs som en del av ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop, i syfte att användas för utbildning och ...

6 maj 2024: Denna veckas bild visar byggnaderna på ALMA Array Operations Site i den chilenska Atacamaöknen omgivna av snö. Men vänta lite — finns det verkligen snö i öknen? Atacamaöknen är en av de torraste platserna i världen - närmare bestämt den torraste platsen på jorden utanför polarområdena om man räknar genomsnittlig nederbörd. De mycket låga halterna av vattenånga i atmosfären och den nästan ständigt klara himlen gör den till en idealisk plats för astronomiska observationer. Men som det här fotot från augusti 2023 – vintertid i Chile – visar kan snö ibland falla i öknen. Atacama Large Millimeter/sub-millimeter Array (ALMA), där ESO är en partner, är ett av de största astronomiska projekten i världen. Teleskopets 66 radioantenner finns på Array Operations Site (AOS) på Llano de Chajnantor, hela 5 000 meter över havet och cirka 40 km öster om San Pedro de Atacama. Det stora gula fordonet på bilden är en ...

29 april 2024: De tre BlackGEM-teleskopen i mitten av denna veckas bild, belägna på ESO:s La Sillaobservatorium i den chilenska Atacamaöknen, söker efter det som smycken är gjorda av. BlackGEM har utvecklats av Radbouduniversitetet, Nederländernas forskningsskola för astronomi och KU Leuven, och genomsöker himlen efter några av de mest dramatiska explosionerna i universum. När svarta hål eller neutronstjärnor smälter samman skapas krusningar i rumtiden som benämns gravitationsvågor. Dessa vågor kan detekteras med känsliga anläggningar som LIGO och Virgo, men tänk om vi kunde studera själva sammansmältningen i ännu mer detalj? BlackGEM kan identifiera positionerna för dessa kollisioner genom att genomsöka stora delar av himlen i synligt ljus på jakt efter den svaga efterglöden som dessa fenomen kan lämna efter sig. När BlackGEM har identifierat en av dessa källor börjar den verkliga skattjakten. I sammansmältningen tillverkas de tyngsta grundämnena i universum, som silver, guld och platina: universums juveler. Med större optiska teleskop, som ESO:s ...

22 april 2024: Denna veckas bild, tagen med ESO:s Very Large Telescope, visar NGC 4383 som är en galax med en märklig utvecklingshistoria. Gas strömmar utåt från galaxens kärna i en häpnadsväckande hastighet: över 200 km/s i medel och upp till 300 km/s som högst. Detta märkliga utbrott av gas har en unik orsak: stjärnbildning. Stora mängder stjärnor föds i mitten av denna galax. De mest massiva förlorar en del av sin massa under sin livstid genom kraftiga stjärnvindar, och slutar sina liv i våldsamma supernovaexplosioner. Stjärnvindarna och supernovorna trycker bort en del av galaxens gas från galaxens centrum, och de ljusröda trådarna på bilden visar vätgas som har kastats ut mer än 20 000 ljusår från galaxen. Eftersom denna gas förs bort från galaxkärnan istället för att där bilda nästa generation stjärnor, reglerar processen den takt med vilken stjärnor kan bildas i galaxen. I en ny studie ledd av Adam Watts vid ...

15 april 2024: Vid första anblicken ser denna veckas bilden ut att komma direkt från "Dune"-filmerna, men den spektakulära solnedgångsscenen utspelar sig faktiskt i Atacamaöknen i norra Chile, där luften är så torr och transparent att färgerna blir mer levande än vanligt. Öknens steniga och sandiga landskap kanske inte döljer psykedeliska kryddor eller gigantiska sandmaskar, men den har något som utan tvekan är lika värdefullt – kanske ser du dess silhuett i fjärran? Atacamaöknens enastående atmosfäriska förhållanden gör den till en utmärkt plats för markbaserade observationer av kosmos. På bilden poserar ESO-medarbetaren Simon Lowery på berget Cerro Armazones där konstruktionen av ESO:s Extremely Large Telescope är i full gång. På bergskedjan bakom honom ses ESO:s Paranalobservatorium – du kan se kupolerna vid Very Large Telescope (VLT) och VLT Survey Telescope på den centrala bergstoppen, och Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy på den högra. Ändå har Atacamaöknens utomjordiska utseende uppmärksammats av många ...

8 april 2024: Gum 41-nebulosan ligger i den pittoreska sydliga stjärnbilden Kentauren och fyller nästan helt denna veckas bild, tagen med VLT Survey Telescope vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Låt oss ta en närmare titt på dess intrikata struktur.. Gum 41 är ett behagligt symmetriskt exempel på en Strömgrensfär: ett skal av vätgasatomer som lyser i rosa färger tack vare strålningen från den bländande ljusa centralstjärnan. Även om denna stjärna, med beteckningen HD 100099, kan tyckas vara ett mycket ljusstarkt solitärt objekt består den troligen av två unga, massiva stjärnor som kretsar så nära varandra att de inte kan separeras på denna bildskala. I denna romantiska region finns många stjärnpar som detta, inklusive den ljusa stjärnan vid den nedre högra randen av nebulosan, HD 99944. Tyvärr kommer kärlekshistorien för dessa stjärnpar att sluta tragiskt. Till skillnad från vår sol tenderar dessa heta och massiva stjärnor nämligen att ha en kort livslängd, bara några ...

1 april 2024: Detta modesta teleskop, undangömt på ESO:s La Sillaobservatorium i Chile, är ett av tre i det banbrytande franska ExTrA-projektet som upptäcker stjärnor med jordliknande planeter i Vintergatan och undersöker deras omgivningar. Men hur kan dessa trillingar berätta så mycket för oss om system många ljusår bort? När en planet i bana kring sin moderstjärna passerar mellan stjärnan och jorden blockerar den en mycket liten men detekterbar mängd ljus, på samma sätt som månen blockerar ljuset från solen vid en solförmörkelse. ExTrA undersöker röda dvärgstjärnor som är mindre än vår sol. Det innebär att jordstora planeter blockerar en större andel av stjärnans ljus och därför är lättare att detektera. Ett stort plus är att ExTrA observerar dessa röda dvärgar i en mängd olika färger för att lära sig mer om planeternas atmosfärer med hjälp av spektroskopi. De mest lovande kandidaterna kan studeras mer i detalj med ESO:s Very Large Telescope och ...

25 mars 2024: Denna veckas bild ser ut att vara hämtad ur en science fictionfilm om en främmande planet, men den är högst verklig och visar en plats här på jorden. Landskapet är den cirka 5 000 meter höga Chajnantorplatån i de chilenska Anderna, och antennerna är en del av Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), ett teleskop som ESO driver tillsammans med sina internationella partners. Men varför är en av antennerna monterad på en gigantisk lastbil? ALMA består av 66 högprecisionsantenner: en huvudgrupp med femtio antenner, vardera med 12 meter diameter, och en kompakt grupp av fyra 12 meter och tolv 7 meter stora antenner. ALMA-antennerna arbetar tillsammans som ett enda teleskop: antenner som är nära varandra har högre känslighet för utbredda objekt, medan antennerna på större avstånd kan detektera mycket små detaljer. Antennerna i huvudgruppen kan placeras i olika konfigurationer på 192 plattor placerade över hela området, med ett maximalt avståndet mellan ...

18 mars 2024: Denna veckas bild visar den fantastiska natthimlen över Swedish–ESO Submillimeter Telescope (SEST), ett radioteleskop vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile. Till sin pensionering 2003 använde SEST sin 15 meter stora parabol för att observera kalla gasmoln där stjärnor bildas. Numera betraktar teleskopet i tysthet Atacamaöknens landskap från en höjd av 2375 meter. SEST står på en av de mörkaste platserna på planeten, men himlen är i sig inte helt svart - snarare tvärtom! Utöver tusentals stjärnor skimrar här tunna slöjor av rött och grönt – ett atmosfäriskt fenomen som kallas airglow. I den nedre vänstra delen av himlen kan vi se en del Vintergatsbandet, vår hemgalax, och i den övre halvan ter sig två molnliknande strukturer som galaktiska fyrverkerier. Detta är de Stora och Små Magellanska molnen, två dvärggalaxer som kretsar runt Vintergatan, fångade av dess gravitation. De är synliga för blotta ögat och har varit kända sedan urminnes tider ...

11 mars 2024: Astronomer ger gärna objekt underliga beteckningar, och kometglobulen GN 16.43.7.01 i denna veckas bild är inget undantag. Kometglobuler har inget med kometer att göra förutom utseendet: namnet har uppstått av deras stoftrika huvud och långsträckta mörka svans, som denna bild tagen med VLT Survey Telescope (VST) på ESO:s Paranalobservatorium i Chile visar. Denna globul har på engelska namnet Dark Tower – astronomer kompenserar med uppenbara namn – och ligger cirka 5 000 ljusår bort i den sydliga stjärnbilden Skorpionen. Den består av täta klumpar av kollapsande gas och stoft där stjärnor kommer att födas. Den märkliga formen på detta objekt skulpteras av ett intensivt bombardemang av strålning från en hop unga, ljusa stjärnor belägen utanför bildens övre vänstra hörn. Denna strålning har svept runt kometglobulen och orsakat dess mörka form med ett rosa skimmer av het, exciterad gas.

4 mars 2024: Denna veckas bild visar en tidsserie med utsikt över ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) på Cerro Armazones i den chilenska Atacamaöknen. Bildserien togs under loppet av 2023, när ELT:s kupol monterades ihop. Stålelementen till kupolen förbereds i ett närliggande basläger och transporteras till bergstoppen för att sättas ihop till en kupol. Stålkonstruktionen utgör det skelett som ska bära upp en yttre skyddande och isolerad beklädnad. För att minimera vibrationer genom marken vilar kupolen på ett betongfundament som är separerat från den centrala pelaren där teleskopet kommer att monteras. Kupolen kan rotera på 36 vagnar och ger därmed teleskopet tillgång till hela himlen. En ny webbkamera inuti kupolen visar framstegen i konstruktionen av den så kallade azimutstrukturen som teleskopet ska vila på, liksom de två enorma plattformarna som kommer att bära ELT:s vetenskapliga instrument. Alla bildrutor i denna tidsserie fångades vid samma tidpunkt varje dag. Därför visar den tydligt hur solens ...

26 februari 2024: En av laserguidestjärnorna på huvudteleskop 4 (UT4 eller Yepun), ett av de fyra 8,2 metersteleskopen i ESO:s Very Large Telescope (VLT), ser ut att tudela månen i denna veckas bild. Markbaserade teleskop påverkas av att atmosfären förvränger ljuset från astronomiska objekt, oavsett vilken höjd teleskopen befinner sig på. För att motverka denna effekt används adaptiv optik som inkluderar en flexibel spegel som deformeras i realtid, vilket ger skarpa bilder. Lasern som ses på bilden exciterar natriumatomer på 90 kilometers höjd i atmosfären och skapar en lysande konstgjord stjärna. Astronomerna använder denna konstgjorda stjärna för att mäta hur mycket atmosfären deformerar bilden för kunna att kontrollera de deformerbara speglarna. Lasrarna är kopplade till ett automatiskt system för att undvika att störa förbipasserande flygplan. Detta system övervakar kontinuerligt himlen och stänger omedelbart av lasrarna när ett flygplan kommer i närheten av det område på himlen dit lasrarna pekar. I vilket fall som ...

19 februari 2024: Endast ett litet steg tas upp för trapporna till ett av BlackGEM-teleskopen i denna veckas bild, men denna anläggning representerar ett stort steg i gravitationsvågstudierna vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile. BlackGEM – som utvecklats av Radboud University, Nederländernas forskningsskola för astronomi och KU Leuven och som invigdes officiellt i januari 2024 – är ett robotiserat nätverk av optiska teleskop som designats för att kartlägga den södra himlen. Varje teleskop i nätverket är riktat mot olika delar av den klara himlen ovanför La Silla, ständigt redo att upptäcka efterglöden från de optiska källorna till gravitationsvågor – kataklysmiska händelser där neutronstjärnor eller svarta hål smälter samman. BlackGEM kommer att lokalisera dessa källor finns och ge astronomer koordinater för att kunna utföra uppföljningsobservationer med större teleskop för att lära sig mer om dem. Från det södra halvklotet har astronomerna också en perfekt vy Vintergatans centrum och dess granngalaxer, de Magellanska molnen, med ...