Veckans bild

29 juli 2024: Denna veckas bild tar dig hela vägen till ESO:s Paranalobservatorium i den chilenska Atacamaöknen för att njuta av en spektakulär solnedgång Very Large Telescope (VLT). Men solnedgången är inte det enda underverk som Atacamas klara himmel visar. Ser du det blåaktiga skenet diagonalt över himlen? Zodiakalskenet – även kallat "falsk gryning" när det ses före soluppgången – är ett svagt, diffust band av ljus på natthimlen som sträcker sig upp från horisonten. Den följer ekliptikans utsträckning – det plan som jorden rör sig i runt solen. Detta plan är rikt på mikroskopisk små stoftpartiklar som sprider solljuset och skapar zodiakalskenet. De andra planeterna i solsystemet kretsar runt solen i ungefär samma plan och kan därför ofta ses i zodiakalskenet. I denna bild ses den ljusstarka Venus och strax ovanför till höger om den planeten Mars. Om du aldrig har sett zodiakalskenet själv är du inte ensam: det är så svagt ...

22 juli 2024: Visste du att ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) kommer att ha en primärspegel som väger 200 ton, ungefär lika mycket som de största blåvalarna? Denna kolossala spegel (M1) kommer att vila på den fackverksstruktur som nu konstrueras och som ses i denna veckas bild, tagen med en drönare i juli 2024. M1 kommer att vara den största segmenterade spegeln som någonsin byggts för ett teleskop. Den kommer att behöva röra sig konstant och exakt under observationerna samtidigt som den behåller sin optiska form, och måste därför vila i en cell som är både lätt och robust. Detta kommer att bli möjligt tack vare den tron, M1-cellen, som ses här. Spegelcellen kommer att bära upp 798 hexagonala segment som tillsammans fungerar som en enda stor 39-meters spegel. Dessa förblir upplinjerade när teleskopet rör sig, trots varierande belastning, vindförhållanden, vibrationer och temperatursvängningar. Det tyska företaget SCHOTT har gjutit och levererat alla spegelämnen, ...

15 juli 2024: Denna veckas bild visar den avlägsna galaxen PJ0116-24, en så kallad hyperluminös infraröd galax (HyLIRG). HyLIRGs är mycket ljusstarka galaxer tack vare den extremt intensiv stjärnbildningen som sker i dem. Men vad sätter igång stjärnbildningen? Tidigare studier har indikerat att extrema galaxer av detta slag är resultatet av galaxsammanslagningar. Sådana galaxkollisioner tros skapa täta områden av gas där intensiv stjärnbildning utlöses. Men isolerade galaxer kan också bli HyLIRGs enbart via interna processer om stjärnbildande gas snabbt kan ledas mot galaxens centrum. I en ny artikel av Daizhong Lius forskargrupp (Max-Planck Institute for Extraterrestrial Physics) kombinerades observationer från ESO:s Very Large Telescope (VLT) och Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) för att studera gasrörelser i PJ0116-24. ALMA ser den kalla gasen, här i blått, medan VLT med det nya ERIS-instrumentet (Enhanced Resolution Imager and Spectrograph) ser den varma gasen, här i rött. Tack vare dessa detaljerade observationer upptäckte forskarna att gasen i ...

8 juli 2024: ESO:s La Sillaobservatorium ligger i utkanten av den chilenska Atacamaöknen på en höjd av 2400 meter, 600 km norr om Santiago de Chile. Som ESO:s första observatorium har det upplevt många underverk på natthimlen sedan verksamheten startade på 1960-talet, men ibland sker underbara saker också precis utanför fönstret. Atacamaöknen är den torraste platsen på jorden utanför polarområdena. Men när regnet faller kan spektakulära saker hända om temperaturen är rätt och solen skiner: över 200 olika växtarter, vars frön och lökar vilar i marken under torrperioden, kan då börja blomma. Snart är den annars sandiga, steniga och karga öknen över ett område hundratals kilometer stort täckt av lila, rosa och gula blommor – ett fenomen som kallas "desierto florido" (den blommande öknen). Eftersom väderförhållandena måste vara optimala inträffar detta fenomen bara med några års mellanrum, vanligen mellan september och november – våren i Chile. Denna veckas bild visar "superblomningen" i oktober ...

1 juli 2024: Över hundra kilometer från närmaste samhälle, bland de avlägsna kullarna i Cerro Armazones i den torra chilenska öknen, myllrar det av aktivitet vid Extremely Large Telescope (ELT) när teleskopet obändigt fortsätter sin framgångsmarsch. Denna drönarfilm visar de senaste framstegen vid ELT. Här ses isoleringen som klär kupolen och den vita fackverksstrukturen i mitten – nu nästan komplett – som kommer att bära ELT:s 39 meter stora primärspegel. Vid tidsmarkeringen 1:30 kan vi se två bågformade spår, för närvarande skyddade med ljusa träskivor, som omsluter det vita fackverket. Med hjälp av dessa bågar kommer teleskopet att röra sig i altitud. De grå balkarna på motsatta sidor av fackverksstrukturen, som syns tydligare vid tiden 2:15, är stödkonstruktionen för de så kallade Nasmythplattformarna – två ytor stora som tennisplaner där de vetenskapliga instrumenten kommer att placeras. När man ser denna extraordinära konstruktion mot det otroliga chilenska bergslandskapet är det svårt att inte känna ...

24 juni 2024: För cirka 11 000 år sedan slutade en massiv stjärna sitt liv i en kraftig explosion, en så kallad supernova. Under sådana explosioner rör stötvågor ut genom den omgivande gasen och komprimerar den till komplexa trådliknande strukturer. Energin som frigörs av supernovan värmer sedan dessa trådar, vilket får dem att lysa starkt. Resultatet är vad vi kan se i denna veckas bild: supernovaresten i Vela. Bilden är ett litet utsnitt av en mycket större bild, tagen med OmegaCAM-instrumentet på VLT Survey Telescope (VST), beläget på ESO:s Paranalobservatorium. På bara 800 ljusårs avstånd är supernovaresten i Vela ett av de närmaste exemplen på dessa dramatiska händelser. Tack vare dess närhet kan vi studera detta objekt i detalj, vilket hjälper oss att förstå vad som händer när massiva stjärnor når slutet av sitt liv på ett spektakulärt sätt.

17 juni 2024: Denna veckas bild visar sex av ALMA:s sextiosex antenner, belägna på Chajnantorplatån i den chilenska Atacamaöknen. Men varför pekar de mot solen? Bilden togs i mars 2023 efter ett ovanligt snöfall när en del snö hade samlats på antennerna. Att rikta dem mot solen hjälper till att tina upp snön. Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) observerar strålning från de kallaste objekten i universum. Studier av detta ljus, som sänds ut av enorma, kalla gasmoln där stjärnor och galaxer bildas, ger ALMA möjlighet att se universum när det var som yngst och avslöja vårt kosmiska ursprung. ALMA drivs av ESO tillsammans med internationella partners.

10 juni 2024: Denna veckas bild visar den färgglada Gum 3-nebulosan fotograferad med VLT Survey Telescope (VST) på ESO:s Paranalobservatorium i den chilenska Atacamaöknen. Om man tittar noggrant kan man ana att en del av Gum 3-nebulosan liknar en koifisk i denna VST-bild. Teleskopet är utrustat med instrumentet OmegaCAM, en enorm 268-megapixelkamera, som kan övervaka stora områden av den södra himlen i synligt ljus och ta fantastiska bilder som denna. Gum 3 är ett interstellärt moln av gas och stoft på omkring 3 600 ljusårs avstånd, beläget på gränsen mellan stjärnbilderna Enhörningen och Stora hunden. Nebulosan är uppkallad efter Colin Stanley Gum, en australisk astronom som katalogiserade 84 nebulosor på den södra stjärnhimlen. När intensiv ultraviolett strålning från närliggande unga stjärnor kolliderar med väteatomer i molnet avges synligt ljus i mycket specifika färger, som vi ser som nyanser av rött och rosa i bilden. Samtidigt reflekterar små stoftpartiklar i nebulosan stjärnljusets blå färger ...

3 juni 2024: Är det en komet? Är det ett rymdskepp? Objektet i denna veckas bild kan vara lite svårt att känna igen. Det är faktiskt en ung stjärna - men varför har den en så ovanlig form? Unga stjärnor är omgivna av skivor av gas och stoft: byggstenarna för planeter. Mycket ljusa och massiva stjärnor i närheten värmer upp den unga stjärnans skiva och eroderar bort en del av dess material. Det droppformade objektet i denna bild, 177-341 W, finns i Orionnebulosan och de stjärnor som eroderar bort dess skiva är belägna utanför bilden övre högra hörn. När de massiva stjärnornas strålning kolliderar med materialet runt den unga stjärnan uppstår den ljusa, bågliknande strukturen som här ses i gult. Den tjocka svansen som sträcker sig bort från stjärnan ned mot vänster är material som slitits loss från 177-341 W av de massiva stjärnorna. Den här typen av objekt - joniserade protoplanetära skivor ...

27 maj 2024: Var alldeles stilla – i denna veckas bild har vi stött på en vild strövande hjord med ALMA-antenner som kurar ihop sig för värmens skull i sin naturliga livsmiljö: Chajnantorplatån i Chile. Denna unika teleskopart lever på en otrolig höjd av över 5 000 meter, vilket gör den till en av de högsta platserna för astronomiska observationer på jorden. De 66 antennerna i Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) söker på himlen dag som natt efter inkommande ljus vid våglängder runt en millimeter. Med denna selektiva syn kan ALMA observera några av de kallaste objekten i kosmos, från de mörka molnen av gas och stoft mellan stjärnorna till de avlägsna galaxerna i det tidiga universumet. Ljus med millimetervåglängder absorberas lätt av vattenånga i jordens atmosfär, men det oerhört torra klimatet på Chajnantorplatån är idealiskt för att erhålla bästa möjliga observationer. ALMA – där ESO är en partner – har anpassat sig ...

20 maj 2024: Att växa är ett hårt jobb – och denna veckas bild, tagen 3 april 2024, visar ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) under en välförtjänt nattvila. Utsikten från insidan av teleskopets kupol visar framstegen som görs på denna gigantiska struktur, 80 meter hög och 88 meter bred, som kommer att skydda “världens största öga mot himlen” från den extrema miljön i Chiles Atacamaöken. Kupolens stålskelett är komplett, och en skyddande isolerad beklädnad – de mörkblå panelerna i bilden – läggs nu på den. Denna beklädnad består av olika lager, bland annat värmeisolering och utanpåliggande aluminiumplåt. Denna tillsammans med luftkonditioneringen – som är aktiv under dagen, när kupolen är stängd – kommer att hålla luften inne i kupolen vid samma temperatur som omgivningen, vilket minimerar turbulens som annars skulle göra bilderna som ELT tar suddiga. I mitten av bilden ses azimutstrukturen på ett separat betongfundament som isolerar den från vibrationer som fortplantar ...

13 maj 2024: Denna veckas bild visar helt nya detaljer i Gum 46, ett magnifikt gasmoln 5 500 ljusår bort, observerad med ESO:s Very Large Telescope (VLT). Men varför lyser nebulosan i rosa? I hjärtat av Gum 46 finns en ung, het och blå stjärna med beteckningen HD 311999. Dess intensiva strålning exciterar atomer i den omgivande gasen, som sedan återutsänder denna energi vid mycket specifika färger eller våglängder. Den rosa nyansen som dominerar nebulosan sänds ut av väteatomer, det vanligaste grundämnet i nebulosan och i universum som helhet. De mörka täta fläckarna i nebulosans utkanter är lika imponerande. Dessa moln är inte i sig mörka: de är extremt täta regioner med stoft som blockerar det ljus som passerar genom dem. Denna bild togs som en del av ESO:s Cosmic Gems Programme, ett projekt för att avbilda intressanta, spännande eller visuellt anslående objekt med ESO:s teleskop, i syfte att användas för utbildning och ...

6 maj 2024: Denna veckas bild visar byggnaderna på ALMA Array Operations Site i den chilenska Atacamaöknen omgivna av snö. Men vänta lite — finns det verkligen snö i öknen? Atacamaöknen är en av de torraste platserna i världen - närmare bestämt den torraste platsen på jorden utanför polarområdena om man räknar genomsnittlig nederbörd. De mycket låga halterna av vattenånga i atmosfären och den nästan ständigt klara himlen gör den till en idealisk plats för astronomiska observationer. Men som det här fotot från augusti 2023 – vintertid i Chile – visar kan snö ibland falla i öknen. Atacama Large Millimeter/sub-millimeter Array (ALMA), där ESO är en partner, är ett av de största astronomiska projekten i världen. Teleskopets 66 radioantenner finns på Array Operations Site (AOS) på Llano de Chajnantor, hela 5 000 meter över havet och cirka 40 km öster om San Pedro de Atacama. Det stora gula fordonet på bilden är en ...

29 april 2024: De tre BlackGEM-teleskopen i mitten av denna veckas bild, belägna på ESO:s La Sillaobservatorium i den chilenska Atacamaöknen, söker efter det som smycken är gjorda av. BlackGEM har utvecklats av Radbouduniversitetet, Nederländernas forskningsskola för astronomi och KU Leuven, och genomsöker himlen efter några av de mest dramatiska explosionerna i universum. När svarta hål eller neutronstjärnor smälter samman skapas krusningar i rumtiden som benämns gravitationsvågor. Dessa vågor kan detekteras med känsliga anläggningar som LIGO och Virgo, men tänk om vi kunde studera själva sammansmältningen i ännu mer detalj? BlackGEM kan identifiera positionerna för dessa kollisioner genom att genomsöka stora delar av himlen i synligt ljus på jakt efter den svaga efterglöden som dessa fenomen kan lämna efter sig. När BlackGEM har identifierat en av dessa källor börjar den verkliga skattjakten. I sammansmältningen tillverkas de tyngsta grundämnena i universum, som silver, guld och platina: universums juveler. Med större optiska teleskop, som ESO:s ...

22 april 2024: Denna veckas bild, tagen med ESO:s Very Large Telescope, visar NGC 4383 som är en galax med en märklig utvecklingshistoria. Gas strömmar utåt från galaxens kärna i en häpnadsväckande hastighet: över 200 km/s i medel och upp till 300 km/s som högst. Detta märkliga utbrott av gas har en unik orsak: stjärnbildning. Stora mängder stjärnor föds i mitten av denna galax. De mest massiva förlorar en del av sin massa under sin livstid genom kraftiga stjärnvindar, och slutar sina liv i våldsamma supernovaexplosioner. Stjärnvindarna och supernovorna trycker bort en del av galaxens gas från galaxens centrum, och de ljusröda trådarna på bilden visar vätgas som har kastats ut mer än 20 000 ljusår från galaxen. Eftersom denna gas förs bort från galaxkärnan istället för att där bilda nästa generation stjärnor, reglerar processen den takt med vilken stjärnor kan bildas i galaxen. I en ny studie ledd av Adam Watts vid ...

15 april 2024: Vid första anblicken ser denna veckas bilden ut att komma direkt från "Dune"-filmerna, men den spektakulära solnedgångsscenen utspelar sig faktiskt i Atacamaöknen i norra Chile, där luften är så torr och transparent att färgerna blir mer levande än vanligt. Öknens steniga och sandiga landskap kanske inte döljer psykedeliska kryddor eller gigantiska sandmaskar, men den har något som utan tvekan är lika värdefullt – kanske ser du dess silhuett i fjärran? Atacamaöknens enastående atmosfäriska förhållanden gör den till en utmärkt plats för markbaserade observationer av kosmos. På bilden poserar ESO-medarbetaren Simon Lowery på berget Cerro Armazones där konstruktionen av ESO:s Extremely Large Telescope är i full gång. På bergskedjan bakom honom ses ESO:s Paranalobservatorium – du kan se kupolerna vid Very Large Telescope (VLT) och VLT Survey Telescope på den centrala bergstoppen, och Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy på den högra. Ändå har Atacamaöknens utomjordiska utseende uppmärksammats av många ...

8 april 2024: Gum 41-nebulosan ligger i den pittoreska sydliga stjärnbilden Kentauren och fyller nästan helt denna veckas bild, tagen med VLT Survey Telescope vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Låt oss ta en närmare titt på dess intrikata struktur.. Gum 41 är ett behagligt symmetriskt exempel på en Strömgrensfär: ett skal av vätgasatomer som lyser i rosa färger tack vare strålningen från den bländande ljusa centralstjärnan. Även om denna stjärna, med beteckningen HD 100099, kan tyckas vara ett mycket ljusstarkt solitärt objekt består den troligen av två unga, massiva stjärnor som kretsar så nära varandra att de inte kan separeras på denna bildskala. I denna romantiska region finns många stjärnpar som detta, inklusive den ljusa stjärnan vid den nedre högra randen av nebulosan, HD 99944. Tyvärr kommer kärlekshistorien för dessa stjärnpar att sluta tragiskt. Till skillnad från vår sol tenderar dessa heta och massiva stjärnor nämligen att ha en kort livslängd, bara några ...

1 april 2024: Detta modesta teleskop, undangömt på ESO:s La Sillaobservatorium i Chile, är ett av tre i det banbrytande franska ExTrA-projektet som upptäcker stjärnor med jordliknande planeter i Vintergatan och undersöker deras omgivningar. Men hur kan dessa trillingar berätta så mycket för oss om system många ljusår bort? När en planet i bana kring sin moderstjärna passerar mellan stjärnan och jorden blockerar den en mycket liten men detekterbar mängd ljus, på samma sätt som månen blockerar ljuset från solen vid en solförmörkelse. ExTrA undersöker röda dvärgstjärnor som är mindre än vår sol. Det innebär att jordstora planeter blockerar en större andel av stjärnans ljus och därför är lättare att detektera. Ett stort plus är att ExTrA observerar dessa röda dvärgar i en mängd olika färger för att lära sig mer om planeternas atmosfärer med hjälp av spektroskopi. De mest lovande kandidaterna kan studeras mer i detalj med ESO:s Very Large Telescope och ...

25 mars 2024: Denna veckas bild ser ut att vara hämtad ur en science fictionfilm om en främmande planet, men den är högst verklig och visar en plats här på jorden. Landskapet är den cirka 5 000 meter höga Chajnantorplatån i de chilenska Anderna, och antennerna är en del av Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), ett teleskop som ESO driver tillsammans med sina internationella partners. Men varför är en av antennerna monterad på en gigantisk lastbil? ALMA består av 66 högprecisionsantenner: en huvudgrupp med femtio antenner, vardera med 12 meter diameter, och en kompakt grupp av fyra 12 meter och tolv 7 meter stora antenner. ALMA-antennerna arbetar tillsammans som ett enda teleskop: antenner som är nära varandra har högre känslighet för utbredda objekt, medan antennerna på större avstånd kan detektera mycket små detaljer. Antennerna i huvudgruppen kan placeras i olika konfigurationer på 192 plattor placerade över hela området, med ett maximalt avståndet mellan ...

18 mars 2024: Denna veckas bild visar den fantastiska natthimlen över Swedish–ESO Submillimeter Telescope (SEST), ett radioteleskop vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile. Till sin pensionering 2003 använde SEST sin 15 meter stora parabol för att observera kalla gasmoln där stjärnor bildas. Numera betraktar teleskopet i tysthet Atacamaöknens landskap från en höjd av 2375 meter. SEST står på en av de mörkaste platserna på planeten, men himlen är i sig inte helt svart - snarare tvärtom! Utöver tusentals stjärnor skimrar här tunna slöjor av rött och grönt – ett atmosfäriskt fenomen som kallas airglow. I den nedre vänstra delen av himlen kan vi se en del Vintergatsbandet, vår hemgalax, och i den övre halvan ter sig två molnliknande strukturer som galaktiska fyrverkerier. Detta är de Stora och Små Magellanska molnen, två dvärggalaxer som kretsar runt Vintergatan, fångade av dess gravitation. De är synliga för blotta ögat och har varit kända sedan urminnes tider ...