Veckans bild

18 november 2019: ESO:s astronomiska anläggningar är oaser i den karga och torra Atacamaöknen. Det kan tyckas underligt att bygga något här, men Atacamaöknen är en av de bästa platserna på jorden för astronomi. Här är moln sällsynta, ljusföroreningar frånvarande och platsen den torraste i världen utanför polarområdena, med bara 20 mm nederbörd per år! Chile har varit värd för ESO:s teleskop sedan 1960-talet genom observatorierna på La Silla, Paranal och Chajnantorplatån. Här ses Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy (VISTA), beläget på Paranalobservatoriet. Teleskopet ligger på en bergstopp nära Cerro Paranal där Very Large Telescope (VLT) huserar. VISTA är världens största kartläggningsteleskop för nära infrarött ljus vid våglängder som är något längre än de som ögat kan uppfatta. Magnifika vyer som denna – med Vintergatsbandet som sträcker sig över himlen – håller teleskop som VISTA ständigt sysselsatta.

11 november 2019: Teleskopen på ESO:s La Sillaobservatorium är konstruerade för att utforska universums mest avlägsna objekt — men det finns mängder av intressanta fenomen på mycket närmare håll. Ett exempel är 22-gradershalon i denna bild tagen i den avlägsna Atacamaöknen. Halos av detta slag kan ses då och då året runt över hela världen. Ringformade halos som denna bildas när ljus från solen eller månen bryts i iskristaller i cirrostratusmoln högt i jordens atmosfär. Iskristallerna fungerar som prismor som bryter ljusstrålarna till en diffus ring, ett fenomen som kallas refraktion. I detta fall var formen på iskristallerna sådana att en 22 gradershalo kunde bildas – de flesta ljusstrålar som bröts i iskristallerna koncentrerades på ett avstånd av 22 grader från ljuskällan. ESO:s 3,6-metersteleskop utgör en vacker och lämplig förgrund till halon – detta teleskop utnyttjar HARPS-instrumentet (High Accuracy Radial velocity Planet Searcher). Detta är ett av två ESO-instrument som under 2016 upptäckte ...

4 november 2019: Denna annorlunda bild visar ett av ESO:s frontlinjeteleskop från insidan: VLT Survey Telescope (VST). VST står på ESO:s Paranalobservatorium i Chile. Det är världens största kartläggningsteleskop för synligt och nära infrarött ljus med en högteknologisk design som formar ett kraftfullt verktyg för att studera universum. Från denna utsiktspunkt ses OmegaCAM-instrumentet — en vidvinkelkamera — på teleskopets utsida, mitt i bilden. När natten kommer öppnas kupolen och VST börjar arbeta. Den höga höjden och den torra luften i Atacamaöknen ger utmärkta förutsättningar för astronomiska observationer, med mycket begränsade ljusföroreningar och molnfria himlar under större delen av året. Därmed kan man njuta av fotografiska syner som denna där den fantastiskt strukturerade och färggranna Vintergatan genomkorsas av mörka interstellära moln av stoft och gas, kryddad av ljusa förgrundsstjärnor.

28 oktober 2019: Denna vackra bild på NGC 1404 — en elliptisk jättegalax på 62 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Fornax (Ugnen) — döljer galaxens prekära belägenhet. NGC 1404 är en av galaxerna i den massiva Fornaxhopen — och den faller långsamt men obönhörligt in mot hopens centrum. Samtidigt som den faller mot hopens dominerande centralgalax, NGC 1399, slits dess förråd av het gas ut i rymden och lämnar den som en enorm kometsvans. Gasen kan inte ses på denna bild men är tydlig på röntgenbilder av galaxen. Med tiden kommer NGC 1404 att förlora det mesta av sin heta gas, och därmed förmågan att bilda nya stjärnor. ESO:s Very Large Telescope (VLT) fångade bilden av NGC 1404 med hjälp av FORS-instrumentet. Den ljusa förgrundsstjärnan nere till vänster har beteckningen HD 22862.

21 oktober 2019: I en avlägsen del av Atacamaöknen på en höjd av 2600 meter ligger Paranalobservatoriet. Räknar man den totala ljusinsamlande förmågan är Paranal det största observatoriet på södra halvklotet. Huvudtoppen, strax under den gula fullmånen, hyser ESO:s Very Large Telescope (VLT) och det 2,6 meter stora VLT Survey Telescope (VST). VLT:s fyra Unit Telescopes ses på toppens krön med de mindre Auxiliary Telescopes precis till vänster och VST precis till höger. Allt eftersom ESO fortsätter att expandera sin armada av teleskop på södra halvklotet behövs mer konstruktionsutrymme. En något lägre topp 1500 meter från VLT och VST, till höger om bildens mitt, valdes för ESO:s Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy (VISTA). Detta teleskop började studera stjärnhimlen 2009 och har producerat mängder av häpnadsväckande bilder av universum i infraröda våglängder. VISTA är med råge det största teleskopet i världen för dessa våglängder och ser ljus som är osynligt för de ...

14 oktober 2019: Likt många av ESO:s teleskop har det danska 1,54-metersteleskopet på La Sillaobservatoriet en helhimmelskamera som tar bilder av himlen 24 timmar om dygnet och publicerar dem på internet. Ibland fångar kameran observatoriets astronomer och ingenjörer under den stjärnbeströdda natthimlen och – med lite tur – en och annan nattlig gäst. Här har kameran fångat en fågel på tillfälligt besök. Vilken art det rör sig om är oklart, men eftersom bilden togs nattetid var det troligen en rovfågel på jakt. Trots den torra luften på denna höjd finns det gott om vilt kring ESO:s observatorier i Atacamaöknen. Den lamaliknande Vikunjan, Magellanräven, rovfåglar och vildhästar har alla har anpassat sig fullständigt till de tuffa livsvillkoren i öknen. Fler bilder från ESO:s helhimmelskameror kan ses här.

7 oktober 2019: Denna bild visar en komet som vanligen befinner sig i solsystemets utmarker: C/2016 R2 (PANSTARRS). Beteckningen avslöjar att den upptäcktes 2016 med Pan-STARRS-teleskopet på Hawaii. Bilden togs nyligen vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile inom ramen för projektet "Search for habitable Planets EClipsing ULtra-cOOl Stars" – eller kort och gott SPECULOOS. Kometer är "smutsiga snöbollar" av stoft, is, gas och sten. När de passerar nära solen värms deras ytor upp och omvandlas till gas som lämnar kometens kärna. Då bildas kometens koma, en tunn gasatmosfär, och ibland även en svans. Observationerna med SPECULOOS visar att svansen på kometen var ovanligt dynamisk och förändrades snabbt under loppet av några timmar. Bilden som visas här ingår i en animation från 18 januari 2018 under uttestningen av Callisto, ett av de teleskop som ingår i SPECULOOS. Då var kometen 2,58 AE från solen (1 AE motsvarar medelavståndet mellan jorden och solen) och på väg ...

30 september 2019: Genom att kombinera de skarpögda Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) och ESO:s Very Large Telescope (VLT) har astronomerna kunnat kartlägga gasströmmarna från "Manetgalaxen", en spiralgalax med beteckningen ESO 137-001 i stjärnbilden Vinkelhaken (Norma). På veckans bild ses detta kosmiska blötdjur i all sin detaljrikedom. Olika komponenter i bilden har fångats av olika teleskop. Galaxen och dess omgivning avbildades av NASA/ESA:s Hubbleteleskop, svansen av vätgas (lila) observerades av MUSE-instrumentet på VLT medan fläckarna av koldioxid (orange) kartlades av ALMA. Gassvansen bildas när galaxen rör sig genom gasen i den intergalaktiska rymden som bjuder rörelsen på ett motstånd, ungefär som när håret flyger bakåt när man färdas i en öppen sportbil. När galaxen rör sig genom rymden slits gasen bort från galaxen och bildar vackra, intrikata mönster av det slag som ses här. Svansens riktning och läge avslöjar åt vilket håll galaxen rör sig genom rymden – de faller oftast mot centrum ...

23 september 2019: Denna veckas bild från ESO visar Vintergatans svällande hjärta högt över Chajnantorplatån, en högplatå i Chiles Atacamaöknen och en av de torraste områdena på jorden. Platån erbjuder ideala förutsättningar för att studera millimeter- och submillimeterstrålning från rymden som normalt absorberas helt av jordens atmosfär. Det är därför inte förvånande att Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) har placerats på Chajnantorplatån, ett teleskop i tekniska forskningsfronten som studerar universums kallaste objekt i radiovåglängder. Strax ovanför Vintergatsbandet med sina miljarder stjärnor bildar Mars, Saturnus och stjärnan Antares en distinkt triangel på himlen. Den suddiga gröna fläcken till vänster i bilden är en tillfällig besökare, kometen 252P/LINEAR, som passerade jorden i april 2016. Den var för svag för att ses för blotta ögat men är tydlig på långa exponeringar av himlen som denna. Men Chajnantorplatån är också en utmärkt plats att studera universum med blotta ögat, vilket den ensamma silhuetten i förgrunden symboliserar. På ...

16 september 2019: Mellan 4 och 18 augusti samlades 18 elever på AstroCamp 2019 vid Centret for Miljöutbildning i naturskyddsområdet Corno de Bico i norra Portugal. AstroCamp är ett akademiskt program med astronomifokus med syfte att föra samman gymnasieelever med varierande bakgrund och erfarenhet, men med en gemensam passion: astronomi. Deltagarna mellan 15 och 18 år från Brasilien, Tyskland, Italien, Polen, Portugal, Spanien, Sverige och Storbritannien förkovrade sig i astrofysik, observerade stjärnhimlen med blotta ögat och med teleskop, och diskuterade astronomi och fysik online med forskare från flera länder. De genomförde också ett beräkningsprojekt baserat på data från världens största teleskop, och deltog i sociala aktiviteter med fokus på att lära känna varandra. AstroCamp har genomförts sedan 2012 och öppnades för internationella elever 2016. ESO har deltagit sedan året därpå genom att finansiera vistelsen för en deltagare från ett av medlemsländerna. Planeringen för AstroCamp 2020 har redan börjat och information om detta kommer ...

9 september 2019: Denna vackra bild visar den stigande Vintergatan på himlen bortom residencian vid ESO:s Paranalobservatorium som kan ses på bergstoppen i bakgrunden. På residencian bor de som arbetar på observatoriet – astronomer, ingenjörer, teknisk personal och andra besökare. Denna oas inrymmer restaurang, musikrum, bibliotek, simbassäng och bastu för att göra vistelsen på berget så behaglig som möjligt. Vid residencian filmades scener i James Bond-filmen "Quantum of Solace" (2008). Bilden togs av ESO:s fotoambassadör Petr Horalek. Den visar med all önskvärd tydlighet att ljusföroreningar stör de astronomiska observationerna – residencians strålande lampor överglänser ljuset från stjärnorna. Ljus från konstgjorda ljuskällor sprids upp i atmosfären, gör himlen ljusare och dränker de svagaste objekten. Att bevara den mörka natthimlen vid Paranal är av avgörande betydelse för ESO, då den exceptionellt mörka himlen gör det möjligt att erhålla data av exceptionellt hög kvalitet. De artificiella ljuskällorna är relativt få på denna bild, i stark kontrast ...

2 september 2019: NGC 3351 eller Messier 95 upptäcktes 1781 av Pierre Mechain, en fransk astronom och lantmätare som arbetade med Charles Messier. NGC 3351 är en stavspiralgalax i stjärnbilden Lejonet (Leo). Nya observationer har visat att intensiv stjärnbildning pågår i galaxen. I stjärnbildande galaxer omfördelas energi och materia i galaxens interstellära medium (rymden mellan stjärnorna). I M95 sker stjärnbildning i en ring runt galaxens kärna i en så våldsam takt att massiva bubblor av het gas kan ses expandera ut i galaxen. Den utkastade gasen påverkar stjärnbildningen både positivt och negativt. Datan för denna observation togs med ESO-observatorierna ALMA och Very Large Telescope samt NASA/ESA:s Hubbleteleskop. En bild som denna hade varit omöjlig att erhålla utan att kombinera data från olika astronomiska anläggningar.

26 augusti 2019: Snö är ovanligt på Paranalobservatoriet, men när den kommer förvandlas det fjärran landskapet till en annan värld. Bergstoppen i bakgrunden är Cerro Paranal där ESO:s Very Large Telescope (VLT) är beläget. VLT består av fyra huvudteleskop – Antu, Kueyen, Melipal och Yepun – och fyra mindre filialteleskop, så kallade Auxiliary Telescopes. På bilden ses två av byggnaderna för de större teleskopen tillsammans med ett ytterligare teleskop som finns på berget –patrullteleskopet VLT Survey Telescope (VST), som inledde sina observationer 2011. ESO:s fotoambassadör Gerhard Hüdepohl fångade denna mycket ovanliga scen. Nederbörd är sällsynt i Atacamaöknen, som är den torraste platsen på jorden med undantag för polaröknarna. Vissa delar av Atacamaöknen har inte upplevt något regn sedan mätningarna startade! På denna plats med 330 klara nätter om året dröjer det inte länge innan molnen drar sig undan och VLT kan fortsätta med sina astronomiska observationer.

19 augusti 2019: Atacama Pathfinder Experiments (APEX) 12 meter stora antenn ser ensam ut på detta flygfoto över Chajnantorplatån i norra Chile. Snöfläckarna i bakgrunden visar att låga temperaturer råder på denna höjd, 5000 meter över havet. Teleskopet är beläget i den torra Atacamaöknen som får endast 100 mm nederbörd per år.Sedan premiärobservationen 2004 har APEX ökat vår förståelse av universum i submillimetervåglängder, främst av planet- och stjärnbildning, mycket avlägsna galaxer i det tidiga universum och kalla molekylmoln. Med APEX observerades första gången väteperoxid i rymden och en cirkumstellär skiva runt en ung, massiv stjärna.APEX utvecklades ur en modifierad prototyp för ALMA, Atacama Large Millimeter/submillimeter Array, som är beläget i närheten. ALMA är världens största markbaserade observatorium och studerar huvudsakligen planeter och stjärnor under bildning, både på små och stora avstånd i universum.

12 augusti 2019: Tack vare den klara och mörka himlen på ESO:s La Sillaobservatorium är det inte ovanligt att besökande fotografer tar bedövande vackra bilder av Vintergatan. Trots det är vyer som denna ovanliga. Detta var något som ESO:s fotoambassadör Petr Horálek erfor när han förevigade La Sillaobservatoriets huvudbyggnad, som inrymmer bland annat hotellet och restaurangen. Petr tog 52 bilder för att kunna färdigställa denna bildkomposit, samtidigt som han arrangerade både möbleringen och sig själv. Han arbetade hela natten långt inpå småtimmarna med bara det svaga ljuset från korridoren som ljuskälla. Men då de sista bilderna skulle tas anlände kökspersonalen, som tände en mängd lampor och ruinerade bildkompositionen. Petr var tvungen att återvända nästa morgon för att ta de avslutande scenerna. Sådan hängivenhet och uthållning är värdefulla egenskaper för en astrofotograf. Vad som verkar vara ett ögonblick av lugn och ro på terrassen är alltså i själva verket resultatet av många timmars arbete ...

5 augusti 2019: Teleskopet som ses i denna iögonenfallande bild är VISTA, Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy. Teleskopet är beläget på ESO:s Paranalobservatorium i Chile, där altituden och den torra luften borgar för molnfria himlar och utsökta observationsförhållanden. Fenomen av olika slag i universum ger upphov till mängder av elektromagnetisk strålning, varav endast en bråkdel är synliga för blotta ögat. VISTA observerar universum i infrarött ljus, samma strålning som vi känner som värme. En tre ton tung kamera monterad inne i teleskopet känner av de extremt små skillnaderna i värmestrålning från objekten i universum och producerar häpnadsväckande bilder och spännande vetenskapliga resultat. Ett annat teleskop som åtnjuter samma spektakulära natthimmel är ESO:s Very Large Telescope (VLT), som kan ses på bergstoppen i bakgrunden. Över dessa imponerande och tekniskt nydanande anläggningar höjer sig Vintergatans majestätiska båge. BIlden togs av ESO:s fotoambassadör Petr Horálek.

29 juli 2019: Detta spektakulära porträtt av galaxen Centaurus A fångades med det nyaste ESO-observatoriet, SPECULOOS (Search for habitable Planets EClipsing ULtra-cOOl Stars), som är beläget vid Paranalobservatoriet i Chile. Detta högteknologiska observatorium består av fyra 1-metersteleskop namngivna efter Jupiters Galileiska månar. SPECULOOS-teleskopen är grannar till ESO:s största teleskop, Very Large Array (VLT) och VISTA. Deras uppdrag är att utforska tio gånger fler röda dvärgar än TRAPPIST-teleskopet vid ESO:s La Sillaobservatorium klarar av. Rent statistiskt borde SPECULOOS hitta minst tolv solsystem av samma storlek som det berömda TRAPPIST 1-systemet. Galaxen Centaurus A (NGC 5128) i stjärnbilden Kentauren är ett av de ljusaste djuprymdsobjekten på den södra stjärnhimlen. Den upptäcktes 1826 från Paramataobservatoriet av den skotske astronomen James Dunlop. NGC 5128 är den närmaste aktiva galaxkärnan (AGN, Active Galactic Nucleus) på 11 miljoner ljusårs avstånd. Astronomerna tror att dess underliga utseende beror på att en elliptisk galax en gång kolliderade med en mindre spiralgalax. ...

22 juli 2019: Denna futuristiska byggnad är hotellet vid ESO:s Paranalobservatorium, ett andra hem för de många professionella astronomer och ingenjörer som arbetar på observatoriet. Över deras temporära hem i Atacamaöknen sträcker sig Vintergatan – människans hem i universum. Hotellet, designat av den tyska arkitektbyrån Auer+Weber, är perfekt integrerat i det karga ökenlandskapet för att störa observationerna så lite som möjligt. Den sandfärgade byggnaden och arkitekturen går hand i hand med det Marslika landskapet utanför. Hotellet utgjorde ett perfekt gömställe för skurken i Bondfilmen Quantum of Solace där det – virtuellt förstås – exploderade i en av filmscenerna. På Paranalobservatoriet ligger ESO:s Very Large Telescope (VLT) och dess fyra Auxiliary Telescopes som samverkar i form av Very Large Telescope Interferometer (VLTI).

15 juli 2019: Detta är SS 443, en mikrokvasar som upptäcktes för fyrtio år sedan och som är belägen på 18 000 ljusårs avstånd i stjärnbilden Örnen. Denna bild, erhållen med Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), är den första som har tagits av objektet i submillimetervåglängder. Den är speciell då den visar två jetstrålar som kastas ut från objektets centrum, där en het, roterande skiva av material går i omloppsbana kring ett svart hål. Dess relativa närhet gör SS 433 till ett osedvanligt viktigt objekt för att undersöka mikrokvasarernas egenskaper. Det korkskruvsmönster som skapas av jetstrålarna orsakas av ett fenomen som kallas precession. När strålarna rör sig utåt genom rymden roterar de samtidigt kring en axel på ett sätt som kan liknas vid rörelsen hos ett gyroskop som saktar ner, där rotationsaxelns riktning ständigt förändras. Skalan hos denna kosmiska korkskruv är enorm, omkring 5 000 gånger större än solsystemet. Utseendet hos SS 433:s ...

8 juli 2019: Detta rödfärgade gasmoln har beteckningen Abell 24 och är beläget i stjärnbilden Lilla hunden. Vi ser en planetarisk nebulosa – ett moln av gas utkastat av en döende stjärna. Trots sitt namn har planetariska nebulosor alltså inget med planeter att göra. Termen användes första gången av den engelske astronomen William Herschel, upptäckaren av Uranus, som tyckte att de liknade avlägsna planeter när han betraktade dem i sitt teleskop.En sollik stjärna omvandlar väte till helium i sin kärna under större delen av sitt liv. Mot slutet tar bränslet slut och stjärnan blir instabil, gravitationen tar överhanden och försöker få stjärnan att kollapsa. Temperaturen i stjärnans inre stiger då dramatiskt vilket gör att dess yttre lager expanderar och kyls av – stjärnan omvandlas till en röd jätte. När solen når detta stadium om 5 miljarder år kommer den att svälla upp till 250 gånger sin forna diameter och svälja de inre planeterna ...