Pressmeddelanden

7 april 2010: Enligt den första analysen någonsin av infrarött ljus från Neptunus måne Triton är sommaren i full gång på dess södra halvklot. Ett europeiskt forskarlag har med ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) upptäckt kolmonoxid i Tritons tunna atmosfär. Dessutom har man, för första gången från jordskorpan, lyckats uppmäta metan. Observationerna visade att atmosfären ändras med årstiderna och blir tjockare när den värms upp.

31 mars 2010: Idag släpper ESO en bild av den relativt okända nebulosan Gum 19. Sedd i infrarött ljus ser den mörk ut på ena sidan, men ljus ut på den andra. I nebulosans ena halva lyses het vätgas upp av den blåa superjättestjärnan V391 Velorum; i den andra pågår stjärnbildning inuti ett band av dels lysande, dels mörka moln som bildar en rand till vänster om stjärnan i bilden. Många millennier in i framtiden kommer dessa nyfödda stjärnor sannolikt, och tillsammans med V391:s frånfälle som supernova, att förändra Gum 19:s janusansikte för alltid.

24 mars 2010: Astronomer har länge vetat att mycket av det ljus som skulle kunna ses från universums mest avlägsna galaxer aldrig når fram till deras teleskop. Nu tack vare extremt djupa observationer med två av de fyra 8,2-meters jätteteleskopen som utgör ESO:s observatorium VLT (Very Large Telescope), samt ett unikt specialgjort filter, har astronomer kunnat fastställa hur pass stort bortfallet är. Det överraskande resultatet är att bland galaxerna vars ljus tar 10 miljarder år att nå oss är det en stor andel som inte alls går att upptäcka. Kartläggningen har också avslöjat några av de ljussvagaste galaxerna som någonsin uppmätts från i denna svunna epok i universums historia.

21 mars 2010: Astronomer har för första gången gjort direkta mätningar av storleken och ljusstyrkan hos områden där nya stjärnor föds i en mycket avlägsen galax. Upptäckten gjordes tack vare en slump med teleskopet APEX. Galaxen ligger så långt bort, och dess ljus har tagit så pass lång tid att nå oss, att vi ser den så som den var för 10 miljarder år sedan. En kosmisk "gravitationslins" förstorar galaxen och ger en närbild som annars skulle ha varit omöjlig att fånga. Lyckträffen avslöjar hektisk och livlig stjärnbildning hos galaxer i det tidiga universum, där stjärnbarnkammare bildas i en takt som är hundra gånger snabbare än i yngre galaxer. Forskningsresultaten publiceras idag i tidskriften Natures online-upplaga.

17 mars 2010: Genom att kombinera observationer från satelliten CoRoT och ESO:s instrument HARPS har astronomer upptäckt den första ”normala” exoplanet som kan studeras på djupet. Planeten, som har fått beteckningen Corot-9b, passerar regelbundet framför en stjärna som liknar solen och ligger 1500 ljusår från jorden i Ormens stjärnbild.

16 mars 2010: Nya banbrytande temperaturbilder som tagits med ESO:s jätteteleskop VLT samt några andra kraftfulla markbaserade teleskop ger en ny bild av Jupiters Stora röda fläck. I bilderna syns virvlar av varmare luft och svalare områden som aldrig tidigare har setts. De nya observationerna har gjort det möjligt för forskare att göra den första detaljerade kartan över vädret inuti jättestormen. Den kopplar samman fläckens färg med temperaturen, vindarna, trycket och sammansättningen i den.

3 mars 2010: Den skira nebulosan NGC 1788, belägen i ett mörkt och ofta förbisett hörn av stjärnbilden Orion, avslöjas i en bild som ESO släpper idag. Även om detta spöklika moln ligger relativt långt från Orions ljusa stjärnor, känner det ändå av deras kraftfulla vindar och starka sken, som tillsammans gjuter dess form och gör det till ett hem för mängder av unga solar.

24 februari 2010: Idag har ESO släppt en dramatisk ny bild av NGC 346, det starkast lysande stjärnbildningsområdet i det Lilla magellanska molnet, granngalax till Vintergatan. NGC 346 ligger 210 000 ljusår från jorden i Tukanens stjärnbild. Ljus, vindar och hetta från tunga stjärnor har skingrat den glödande gasen inuti och runt omkring denna stjärnhop och bildat en skir nebulosa som påminner om en spindelväv. NGC 346 är, likt andra astronomiska scener, ett ofärdigt verk som förändras med tidsåldrarna. Allt eftersom nya stjärnor bildas ur löst flytande materia i området, kommer de att tändas och åter strö omkring sig kvarvarande stoft och gas. Samtidigt krusas gasen över vidsträckta vidder och förändrar ansiktet på detta glänsande vackert objekt.

17 februari 2010: De har varit efterlysta i åratal: nu har de mest primitiva stjärnorna utanför vår galax Vintergatan äntligen spårats. Nya observationer med ESO:s jätteteleskop VLT har använts för att lösa en gåta inom astrofysiken som rör de allra äldsta stjärnorna i vår galaktiska omgivning. Lösningen blir avgörande för vår förståelse av universums första stjärnor.

10 februari 2010: Orionnebulosan avslöjar många av dess hemligheter i en dramatisk ny bild som tagits med ESO:s nya kartläggningsteleskop VISTA. Teleskopets mycket breda synfält kan visa upp hela nebulosan i all sin prakt och VISTA:s infraröd syn tillåter dessutom nya blickar djupt ner i områden som normalt ligger dolda bakom interstellärt stoft. Där avslöjas märkligt beteende hos välgömda men mycket aktiva unga stjärnor.

3 februari 2010: ESO har släppt en magnifik ny bild, tagen med jätteteleskopet VLT, av den gigantiska stjärnbarnkammaren NGC 3603 där stjärnor kontinuerligt föds. Inbäddad i den vackra nebulosan finns en hop av unga, tunga stjärnor som är en av Vintergatans ljusstarkaste och tätaste stjärnhopar. För astronomer är denna plats en nära motsvarighet till extrema områden av aktiv stjärnbildning i mer avlägsna galaxer. Hopen innehåller dessutom den tyngsta stjärnan som man hittills kunnat ”väga”.

27 januari 2010: Med ESO:s jätteteleskop VLT har astronomer upptäckt ett ovanligt svart hål i en annan galax. Det svarta hålet, vars massa är drygt 15 gånger solens, ligger mycket längre bort än något tidigare upptäckt svart hål i samma viktklass, och är dessutom näst tyngst bland dessa. Hålet kretsar tätt ihopslingrat med en stjärna som själv snart kan komma att bli ett svart hål.

20 januari 2010: ESO har släppt en spektakulär ny bild av ett jättelikt moln som av engelskspråkiga astronomer kallas Cat's Paw Nebula. Detta komplexa område av gas och stoft, där mängder av nya stjärnor föds, ligger i Vintergatans hjärta bakom lager av stoft och damm.

13 januari 2010: Genom att studera ett trippelplanetsystem som liknar en uppskalad version av solens egen planetfamilj har astronomer kunnat få fram det första direkta spektrumet - ett "kemiskt fingeravtryck" [1] - av en planet som kretsar kring en fjärran stjärna [2]. Upptäckten ger nya insikter om hur planeten bildades och dess sammansättning och blir en ny milstolpe i sökandet efter liv på annat håll i universum.

4 januari 2010: Det nya observatoriet ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) har passerat ett nytt avgörande steg mot de högkvalitativa bilderna som kommer att bli signum för detta nya revolutionerande astronomiska verktyg. Astronomer och ingenjörer har för första gången lyckats koppla ihop tre av observatoriets antenner vid ALMA:s observationsplats 5000 meter över havet i norra Chile. Med tre samarbetande antenner bereds nu vägen för skarpa bilder av det svala universum med aldrig tidigare uppnådd upplösning. Tillsammans ger de den felande länken som kan korrigera fel som uppstår när bara två antenner används.

16 december 2009: Astronomer har upptäckt den andra "superjorden" runt en annan stjärna [1] för vilken man kunnat mäta planetens massa och radie. Det ger viktiga ledtrådar till dess struktur. Planeten, som kretsar kring en mindre stjärna bara 40 ljusår från oss, är dessutom är den första kända superjord där en atmosfär har upptäckts, vilket öppnar upp dramatiska nya möjligheter i jakten på beboeliga planeter. Den nya planeten, som kallas GJ 1214 b, har en massa på ungefär sex gånger jordens. Dess inre består sannolikt mest av is, men ytan tycks vara relativt varm. Planeten är omgiven av en tjock atmosfär som gör den ogästvänlig för liv - åtminstone som vi känner det på jorden.

11 december 2009: Ett nytt teleskop, VISTA (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy, Kartläggningsteleskopet för astronomi i synligt och infrarött ljus), har precis börjat sitt arbete vid ESO:s Paranalobservatorium och nu släpps teleskopets första bilder. VISTA är ett kartläggningsteleskop som registrerar ljus med infraröda våglängder och är världens största teleskop som ägnar sig helt åt att kartlägga stjärnhimlen. Med sin stora spegel, ett brett synfält och mycket känsliga detektorer kommer teleskopet att visa den södra stjärnhimlen i ett helt nytt ljus. Spektakulära nya bilder på Flamnebulosan, Vintergatans centrum och galaxhopen i Ugnens stjärnbild visar att det redan fungerar utomordentligt.

7 december 2009: Ett länge känt mysterium kring stjärnor som liknar solen lever kvar trots en ny, omfattande studie gjord med ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope). Under den senare delen av sina liv uppvisar omkring en tredjedel av alla solliknande stjärnor ovanliga och hittills oförklarade årslånga variationer i ljusstyrka. Under de senaste decennierna har astronomer kommit på många möjliga teorier till vad dessa svängningar kan bero på. Men de nya, noggranna observationerna motbevisar samtliga teorier och tycks bara fördjupa mysteriet. Jakten på en riktig förklaring har börjat.

3 december 2009: I ännu en praktfull ESO-bild framträder den unga stjärnhopen Trumpler 14. Det nya porträttets utsökta detaljrikedom ger en vacker inblick i livet hos ett stort stjärnsläkte. Bakom bilden ligger det avancerade instrumentet MAD, monterat på ESO:s jätteteleskop VLT. Aldrig förr har ett så stort område på natthimlen avbildats med så kallad adaptivoptikteknik [1], som astronomer använder för att ta bort atmosfärens utsmetande effekt på sina bilder.

30 november 2009: Vilka kommer först, de glupska supermassiva svarta hålen, eller de jättelika galaxerna i vars kärnor de håller till? Ett helt nytt scenario kan vara lösningen på gåtan. Med hjälp av unika observationer av ett bostadslöst svart hål har astronomer upptäckt att svarta hål skulle kunna "bygga" sina egna värdgalaxer. Detta skulle kunna vara den länge efterlysta felande länken som förklarar varför de supertunga svarta hålen har större massa i galaxer som innehåller fler stjärnor.