Pressmeddelande

Odjurets gap

VLT fångar bilder på kometglobulen CG4

28 januari 2015

Likt gapet hos ett gigantisk himmelskt odjur glöder kometglobulen CG4 hotfullt i den här nya bilden från ESO:s Very Large Telescope. Fastän den ser ut att vara stor och ljus så är detta i verkligheten en ljussvag och för amatörastronomer svårupptäckt nebulosa. Det är också fortfarande ett mysterium exakt vad CG4 är.

Flera avlånga kometliknande objekt upptäcktes 1976 på bilder tagna från Australien med det brittiska UK Schmidt Telescope. På grund av deras utseende kom de att kallas kometglobuler fastän de inte har något gemensamt med kometer. De upptäcktes i ett stort område av lysande gas som kallas Gumnebulosan. De hade täta, mörka, dammiga huvuden och långa, ljussvaga svansar som oftast pekade bort från Supernovaresten Vela som ligger i mitten av Gumnebulosan. Fastän dessa objekt ligger relativt nära till oss så tog det astronomer en lång tid att hitta dem eftersom de lyser bara svagt och därför är svåra att upptäcka.

Objektet i bilden, CG4, även känd som Guds hand, är en av dessa kometglobuler. Den ligger drygt 1300 ljusår från jorden i stjärnbilden Akterskeppet.

Huvudet på CG4, som är den delen som är synlig i den här bilden och som påminner om huvudet hos det gigantiska odjuret, har en diameter på 1,5 ljusår. Globulens svans – som sträcker sig neråt och inte är synlig i bilden – är omkring 8 ljusår lång. Med astronomiska mått mätt är detta ett jämförelsevis litet moln.

Den relativa lilla storleken är ett allmänt drag hos kometglobuler. Alla kometglobuler som hittils upptäckts är isolerade, relativt små moln i Vintergatan bestående av neutral gas och stoft, och som är omgivna av varmt joniserat material.

Huvudet på CG4 är ett tjockt moln av gas och stoft som bara är synligt eftersom det är upplyst av ljuset från närliggande stjärnor. Ljuset som stjärnorna skickar ut förstörs gradvis av globulens huvud och nöter bort de små partiklar som skringrar stjärnljuset. Men CG4:s stoftiga moln innehåller fortfarande gas som räcker för att tillverka flera stjärnor stora som solen. CG4 bildar faktiskt redan aktivt nya stjärnor, troligen utlöst av ljus som når CG4 från stjärnorna som också ligger bakom att Gumnebulosans lyser.

Varför CG4 och andra kometglobuler just sådana former är fortfarande något som diskuteras ivrigt bland astronomer och detta har lett till två teorier som försöker förklara detta. Varje kometglobul, som till exempel CG4, kan ursprungligen ha varit en sfärisk nebulosa och på grund av följdverkningar efter en närliggande supernovaexplosion fått sin nya, ovanliga form. Andra astronomer föreslår att kometglobulen formats av stjärnvindar och joniserad strålning från heta, tunga OB-stjärnor. Dessa effekter kan först leda till bisarra (men lämpligt namngivna!) formationer kallade elefantsnablar och därefter så småningom kometglobuler.

För att lära sig mer behöver astronomer ta reda på massan, tätheten, temperaturen och hastigheten hos materialet i globuler. Man kan bestämma dessa från molekylära spektrallinjer, där de flesta är tillgängliga i millimetervåglängder – våglängder som teleskop såsom Atacama Large Millimeter/submillieter Array (ALMA) kan observera.

Den här bilden kommer från ESO:s Cosmic Gems program, ett populärvetenskapligt initiativ som producerar bilder på intressanta, spännande och vackra objekt med hjälp av ESO-teleskop i utbildnings och populärvetenskapligt syfte. Programmet använder sig av teleskoptid som annars inte kan användas för vetenskapliga observationer. All data som samlas in är också användbart för vetenskapliga syften och är tillgängliga för astronomer genom ESO:s vetenskapliga arkiv.

Noter

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• ESO:s Cosmic Gems-program

• Bilder från Very Large Telescope

• Bilder tagna av Very Large Telescope

Kontakter

Richard Hook
ESO education and Public Outreach Department
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1503 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.