Pressmeddelande

De heta blåa stjärnorna i Messier 47

17 december 2014

Den här spektakulära bilden av stjärnhopen Messier 47 togs med hjälp av kameran Wide Field Imager som är installerad på MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop vid ESO:s La Sillaobservatoriet i Chile. I den här unga hopen ser vi en klunga lysande, blåa stjärnor samt bara några få röda jättestjärnor som ger lite kontrast.

Messier 47 ligger drygt 1600 ljusår från jorden i stjärnbilden Akterskeppet (tillhörande det mytologiska skeppet Argo). Den upptäcktes först 1664 av den italienska astronomen Giovanni Battista Hodierna och senare också av självaste Charles Messier, som inte hade någon vetskap om Hodiernas tidigare observation.

Fastän den är ljusstark och lätt att se så är Messier 47 en av de minst kompakta stjärnhoparna som observerats. Bara omkring 50 stjärnor är synliga i ett område som sträcker sig drygt 12 ljusår, jämfört med liknande objekt som kan innehålla flera tusen stjärnor.

Messier 47 är inte alltid lätt att hitta. I själva verket försvann den i flera år eftersom Messier hade skrivit upp fel koordinater. Stjärnhopen återupptäcktes senare och fick en annan katalogbeteckning - NGC 2422. Messier:s misstag, och den säkra slutsatsen att Messier 47 och NGC 2422 i själva fallet är samma objekt, fastställdes så sent som 1959 av den kanadensiska astronomen T. F. Morris.

De lysande blåvita färgerna från dessa stjärnor indikerar deras temperatur, där varma stjärnor ser ut att vara mer blåa och svalare stjärnor mer röda. Det här förhållandet mellan färg, ljusstyrka och temperatur kan visualiseras med hjälp av en Planckkurva. Men mer detaljerade spektroskopiska studier av stjärnornas färger kan berätta mycket mer - till exempel hur snabbt stjärnorna roterar och deras kemiska uppsättning. Det finns också några få röda stjärnor i bilden - dessa är röda jättestjärnor som kommit längre i sin korta livscykel jämfört med de mindre massiva och mer långlivade blåa stjärnorna [1].

Av en slump befinner sig Messier 47 nära en annan stjärnhop på natthimlen - Messier 46. Messier 47 ligger relativt nära oss, omkring 1500 ljusår från jorden, men Messier 46 ligger omkring 5500 ljusår bort och innehåller många fler stjärnor, minst 500 stjärnor. Fastän Messier 46 innehåller fler stjärnor så ser den ut att vara mer ljussvag på grund av att den ligger längre bort från jorden.

Messier 46 är som en äldre syster till Messier 47, där den förra är cirka 300 miljoner år gammal jämfört med den senares 78 miljoner år. Som en följd av detta har många av de mest massiva och ljusstarka stjärnorna i Messier 46 redan nått slutet av sin livscykel och är inte längre synliga. Därför ser de flesta stjärnorna i den här gamla stjärnhopen ut att vara rödare och svalare jämfört med Messier 47.

Den här bilden av Messier 47 producerades som en del av programmet ESO Cosmic Gems. Det är ett initiativ för att producera bilder av intressanta, spännande och visuellt attraktiva objekt med hjälp av ESO:s teleskop för att användas i utbildning eller presentationer för allmänheten. Programmet använder en liten del av observationstid samt annars oanvänd tid i de olika teleskopens observationsschema så att det minimerar påverkan på vetenskapliga observationer. Alla data som samlas in är också tillgängliga för astronomer genom ESO:s forskningsarkiv.

Noter

[1] Stjärnors livstid beror till större del på deras massa. Mer massiva stjärnor innehåller flera gånger så mycket mer material som solen och deras livscykler sträcker sig bara till några få miljoner år. Mindre massiva stjärnor kan dock fortsätta att lysa i flera miljarder år. I en stjärnhop formas alla stjärnor vid ungefär samma tidpunkt och med samma kemiska uppsättning. Så de mer ljusstarka massiva stjärnorna utvecklas snabbare och växer därmed mycket snabbare till röda jättar, därför når de slutet av sin livscykel först och lämnar de mindre och svalare stjärnor till att överleva dem.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop

• Andra bilder tagna med MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop

• Bilder på La Silla

Kontakter

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1441 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.