Pressmeddelande
HARPS upptäcker 50 nya exoplaneter
Det största planetfyndet hittills innehåller 16 nya ”superjordar”
12 september 2011
Astronomer som har använt ESO:s världsledande exoplanetjägare, instrumentet HARPS, avslöjar idag nya fynd. De har upptäckt fler än 50 nya exoplaneter: bland dem 16 så kallade superjordar, varav en med omloppsbana vid randen av sin stjärnas beboeliga zon. Teamet har även studerat egenskaperna hos alla de planeter som HARPS hittills upptäckt. De finner att ungefär 40% av stjärnor som liknar solen har åtminstone en planet som är lättare än Saturnus.
- Skörden av upptäckter från HARPS har överträffat alla förväntningar. Den befolkas av en en enastående samling superjordar och neptunusliknande planeter med värdstjärnor som är mycket lika solen. Dessutom visar de nya forskningsresultaten att upptäcktstakten går allt fortare, säger Michel Mayor.
Under de åtta år som har gått sedan HARPS började kartlägga solliknande stjärnor med radialhastighetsmetoden har instrumentet använts för att upptäcka fler än 150 nya planeter. Av de exoplaneter med massor mindre än Neptunus [4] som vi känner till har ungefär två tredjedelar upptäckts av HARPS. Dessa utomordentliga upptäckter är frukten av flera hundra observationsnätter med HARPS [5].
Astronomerna har nu också lyckats göra en mer nogrann uppskattning av hur sannolikt det är för en stjärna som solen att ha en planet med låg massa (dvs med massa mindre än en gasjätte). Genom att analysera HARPS observationer av 376 solliknande stjärnor fann de att ungefär 40% av sådana stjärnor har åtminstone en planet med mindre massa än Saturnus. Majoriteten av exoplaneter med massor mindre än Neptunus förefaller finnas i system med flera planeter.
HARPS genomgår uppgraderingar av både hård- och mjukvarusystem för att det ska nå en ny nivå av stabilitet och känslighet. Detta krävs för att instrumentet ska kunna leta efter stenplaneter med rätt förutsättningar för liv. Till en ny kartläggning har tio närbelägna stjärnor som liknar solen valts ut. Dessa stjärnor, som redan tidigare observerats med HARPS, har valts ut för att de är väl lämpade för extremt noggranna radialhastighetsmätningar. Nu efter två års arbete har astronomteamet upptäckt fem nya planeter med massor som är mindre än fem gånger jordens.
Francesco Pepe vid Geneves observatorium i Schweiz är huvudförfattare till en av teamets nyligen publicerade artiklar.
– De här planeterna kommer finnas med bland de bästa observationsmålen när framtidens rymdteleskop letar efter de kemiska kännetecknen för liv i planeternas atmosfärer, som till exempel spår av syre, säger han.
En av de nyupptäckta planeterna, HD 85512 b, uppskattas ha en massa på bara 3,6 gånger jordens [6]. Dessutom befinner den sig på randen av den beboeliga zonen – det smala området runt en stjärna där vatten kan finnas i flytade form om förutsättningarna är de rätta [7].
Lisa Kaltenegger vid Max Planck-institutet för astronomi i Heidelberg, Tyskland och Harvard Smithsonian-centret för astrofysik i Boston, USA är expert på planeters beboelighet.
- Bland de planeter som upptäckts med radialhastighetsmetoden är den här den med lägst massa som kan tänkas ligga inuti sin stjärnas beboeliga zon. Den är den andra lågmassiva planet som HARPS har upptäckt i den beboeliga zonen, säger hon.
Med den ökade precisionen i den nya HARPS-kartläggningen så är det möjligt att detektera planeter med massa under två gånger jordens. HARPS är nu så känslig att den kan detektera radialhastighetförändringar under 4 kilometer i timmen [8]. Detta motsvarar mindre än gånghastighet.
– Detektionen av HD 85512 b är långt över gränsen för vad HARPS kan upptäcka. Den visar på möjligheterna att upptäcka andra superjordar i beboeliga zoner runt stjärnor som liknar solen, tillägger Mayor.
Forskningsresultaten gör att astronomer nu känner sig säkra på att de snart kommer att upptäcka fler små, beboeliga stenplaneter runt stjärnor som liknar vår sol. Nya instrument är planerade att byggas för att föra jakten vidare. Bland dessa finns en kopia av HARPS som kommer att installeras på Telescopio Nazionale Galileo på Kanarieöarna och som kommer att söka bland stjärnor på den norra stjärnhimlen. Dessutom kommer en ny och än mer kraftfull planetfinnare med namnet ESPRESSO att installeras på ESO:s jätteteleskop VLT år 2016 [9]. Längre fram i tiden så kommer instrumentet CODEX, som planeras att sitta på E-ELT, att ta den här tekniken till en ännu högre nivå.
Michel Mayor, som var först med att upptäcka en exoplanet runt en vanlig stjärna år 1995, blickar mot framtiden.
– Under de kommande tio till tjugo åren ska vi kunna få ihop den första listan med möjliga beboeliga planeter i solens närhet. Det är absolut nödvändigt att skapa en sån här lista inför framtida experiment som ska kunna söka efter eventuella spektroskopiska livstecken i exoplaneternas atmosfärer, avslutar han.
Noter
[2] Planeter vars massa ligger mellan en och tio gånger jordens kallas superjordar. Sådana planeter saknas i vårt solsystem, men de tycks vara mycket vanliga runt andra stjärnor. Att upptäcka en superjord i den beboeliga zonen runt en stjärna är spännande - om planeten är stenig och har vatten så skulle den potentiellt kunna härbärgera liv.
[3] Antalet kända exoplaneter står för närvarande kring 600. Utöver planeter som upptäckts med radialhastighetsmetoden har fler än 1200 planetkandidater hittats av NASA:s rymdteleskop Kepler. Kepler använder istället passagemetoden: den letar efter en mycket liten minskning i ljusstyrka som en stjärna visar upp när en planet passerar framför den och blockerar en del av dess ljus. De flesta planeter som upptäckts med denna metod ligger mycket långt bort. Planeterna som upptäckts av HARPS ligger å andra sidan runt stjärnor som ligger nära solen. Detta gör att de är bättre mål för många olika typer av uppföljningsobservationer.
[4] Neptunus massa är omkring 17 gånger jordens.
[5] Detta gigantiska observationsprogram leds av Stéphane Udry (Genèveobservatoriet, Schweiz).
[6] Med radialhastighetsmetoden kan astronomer endast uppskatta en minimimassa för en planet. Massuppskattningen beror också på planetbanans lutning relativt siktlinjen mellan stjärnan och observatören. Lutningen är okänd. Statistiskt sett ligger minimimassan dock nära planetens verkliga massa.
[7] Hittills har HARPS hittat två superjordar som kan ligga i den beboeliga zonen. Den första, Gliese 581 d, upptäcktes 2007 (eso0722). Nyligen kunde HARPS även användas för att bevisa att den andra kandidaten till superjord i den beboeliga zonen runt stjärnan Gliese 581 inte finns.
[8] Med ett stort antal mätningar når HARPS detektionsförmåga nästan 100 procent för superjordar med 10 gånger jordens massa och med omloppstider av ett år eller mindre. Även för planeter med massa tre gånger jordens och omloppstid ett år är detektionssannolikheten nära 20 procent.
[9] ESPRESSO (Echelle SPectrograph for Rocky Exoplanet and Stable Spectroscopic Observations, eller Echellespektrografen för stabila spektrografiska observationer av steniga exoplaneter) kommer att installeras på ESO:s jätteteleskop VLT. Driftstart för instrumentet, som för närvarande är inne på sin konstruktionsfas, är beräknad till år 2016. ESPRESSO kommer att erbjuda precision i radialhastighet på bättre än 0,35 kilometer i timmen. Det kan jämföras med radialhastighetsändringen som jorden utövar på solen, 0,32 kilometer i timmen.
Mer information
Forskningsresultaten presenteras den 12 september 2011 vid konferensen Extreme Solar Systems som hålls i Grand Teton National Park, Wyoming, USA.
En sammanfattning presenteras i en artikel som kommer att skickas till granskning för publicering i tidskriften Astronomy & Astrophysics, “The HARPS search for southern extra-solar planets, XXXIV — Occurrence, mass distribution and orbital properties of super-Earths and Neptune-type planets”.
Forskarteamet består av M. Mayor (Genèveobservatoriet [OAUG], Schweiz), M. Marmier (OAUG), C. Lovis (OAUG), S. Udry (OAUG), D. Ségransan (OAUG), F. Pepe (OAUG), W. Benz (Physikalisches Institut Universität Bern, Schweiz), J. L. Bertaux (Service d’Aéronomie, Paris, Frankrike), F. Bouchy (Institut d’Astrophysique de Paris, Université Pierre & Marie Curie, Frankrike och Observatoire de Haute-Provence/CNRS, Frankrike), X. Dumusque (OAUG), G. LoCurto (ESO, Tyskland), C. Mordasini (Max Planck-institutet för astronomi, Tyskland), D. Queloz (OAUG), N. C. Santos (Centro de Astrofísica da Universidade do Porto, Portugal och Departamento de Física de Astronomia, Faculdade de Ciências da Universidade do Porto, Portugal), D. Queloz (OAUG).
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklass för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.
Länkar
- Forskningsartikeln i Astronomy & Astrophysics:
- “The HARPS search for Earth-like planets in the habitable zone, I — Very low-mass planets around HD20794, HD85512, HD192310” (Pepe et al., 2011)
- "The HARPS search for southern extra-solar planets XXXIV. Occurrence, mass distribution and orbital properties of super-Earths and Neptune-mass planets" (Mayor et al., 2011)
- Mer information om HARPS
- Mer om ESPRESSO
- Gliese 581
- Bilder på La Silla-observatoriet
Kontakter
Stéphane Udry
Observatoire de l’Université de Genève
Switzerland
Tel: +41 22 379 24 67
E-post: stephane.udry@unige.ch
Francesco Pepe
Observatoire de l’Université de Genève
Switzerland
Tel: +41 223 792 396
Mobil: +41 79 302 47 40
E-post: francesco.pepe@unige.ch
Lisa Kaltenegger
Research Group Leader, Max Planck Institute for Astronomy
Heidelberg, Germany
E-post: kaltenegger@mpia.de
Richard Hook
La Silla, Paranal, E-ELT & Survey Telescopes Press Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
E-post: rhook@eso.org
Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org
Om pressmeddelandet
Pressmeddelande nr: | eso1134sv |
Namn: | Exoplanets, HD 85512, HD 85512 b |
Typ: | Milky Way : Star : Circumstellar Material : Planetary System |
Facility: | ESO 3.6-metre telescope |
Instruments: | HARPS |
Science data: | 2011A&A...534A..58P |