Pressmeddelande

Första bilderna från kartläggningsteleskopet VST

- nu är VST med 268-megapixelkameran OmegaCAM igång

8 juni 2011

Kartläggningstelekopet VST, det senaste tillskottet på ESO:s Paranalobservatorium, har debuterat med tre imponerande bilder av objekt på den södra stjärnhimlen. I hjärtat av VST, ett toppmodernt 2,6-metersteleskop, ligger den väldiga 268-megapixelkameran OmegaCAM. Denna kamera är konstruerad för att kartlägga himlavalvet snabbt och med hög bildkvalitet. Teleskopet, som observerar i synligt ljus, kompletterar perfekt ESO:s kartläggningsteleskop VISTA, som observerar i infrarött ljus. Nya bilder av Omega-nebulosan, den klotformiga stjärnhopen Omega Centauri och galaxerna i Leo-tripletten visar upp kraften hos VST.

Kartläggningsteleskopet VST (“VLT Survey Telescope”) är det senaste tillskottet bland teleskopen vid ESO:s Paranalobservatorium som ligger i Atacamaöknen i norra Chile. Teleskopet är beläget alldeles intill de fyra enhetsteleskopen som utgör jätteteleskopet VLT (Very Large Telescope) på toppen av Cerro Paranal. Denna bergtopp är, med sin kristallklara himmel, en av de bästa platserna på jorden för astronomiska observationer. VST är ett kartläggningsteleskop med ett synfält som är dubbelt så brett som fullmånen. Det är ett av de största teleskopen i världen som är konstruerat för att kartlägga himlen i synligt ljus. De kommande åren kommer VST och dess kamera OmegaCAM att göra ett flertal mycket noggranna kartläggningar av den södra stjärnhimlen. Alla mätdata från dessa projekt kommer att vara fritt tillgängliga för forskare och allmänhet.

Tim de Zeeuw, är generaldirektör för ESO.

– Det glädjer mig att se de imponerande första bilderna från VST och OmegaCAM. Den unika kombinationen av VST och infrarödteleskopet VISTA kommer att göra det möjligt att identifiera mängder av intressanta mål för uppföljningsobservationer med de kraftfulla teleskopen i VLT, säger han.

Tommaso Maccacaro är ordförande för INAF, Italiens nationella institut för astrofysik.

– VST-projektet har övervunnit många svårigheter. Men med sin utmärkta bildkvalitet uppfyller nu teleskopet förväntningarna från det astronomiska samfundet och belönar ansträngningarna från de många INAF-anställda som varit inblandade i dess konstruktion. Jag är mycket nöjd med att se VST i drift, säger han.

VST-programmet är ett samarbete mellan italienska INAF:s Astronomiska observatorium vid Capodimonte, Neapel, Italien [1] och ESO.  INAF har konstruerat och byggt teleskopet i samarbete med ledande industrier i Italien, medan ESO ansvarade för bygget på Cerro Paranal. VST:s kamera OmegaCAM konstruerades och byggdes av ett konsortium där forskningsinstitut i Nederländerna, Tyskland och Italien [2] ingått, och med betydande bidrag från ESO. Driften för den nya anläggningen ansvarar ESO för, och ESO kommer även att arkivera och distribuera mätdata från teleskopet.

VST är ett toppmodernt teleskop med 2,6 meters öppning och ett system för aktiv optik som kontinuerligt och noggrant håller dess speglar på plats. I dess kärna – bakom stora linser som garanterar den högsta möjliga bildkvalitet [3] –  finns den 770 kilo tunga kameran OmegaCAM. I den finns 32 vakuumförseglade ccd-detektorer som tillsammans skapar 268-megapixelsbilder [4] [5].

Både teleskopet och kameran har konstruerats för att till fullo utnyttja Paranals utsökta natthimmel.

Massimo Capaccioli, vetenskaplig ledare för VST-projektet, tillägger:

- De enastående bilder som nu börjar tas med VST och OmegaCAM är en hyllning till det hårda arbete som utförts av många forskargrupper runt om i Europa under många år. Nu ser vi fram emot en rik skörd av forskningsresultat och oväntade upptäckter från VST:s kartläggningar.

Den första bilden som släpps visar Messier 17 och dess omgivning, ett område där nya stjärnor håller på att byggas och som även är känd som Omeganebulosan eller Svannebulosan. Denna dramatiska region i rymden, fyllt av gas, stoft och unga, heta stjärnor ligger i Vintergatans hjärta i stjärnbilden Skytten. VST:s synfält är så stort att hela nebulosan, inklusive dess ljussvaga yttre delar, fångas på samma bild med bibehållen skärpa över hela fältet.

Den andra bilden som nu släpps är ett porträtt av den klotformiga stjärnhopen Omega Centauri i stjärnbilden Kentauren. Trots att den är himlens största klothop kan VST:s och OmegaCAM:s mycket stora synfält täcker in även dess ljussvaga ytterområden. Denna bild, som innehåller uppemot 300 000 stjärnor, visar upp VST:s utmärkta upplösning.

I den tredje bilden, som visar upp tre ljusa galaxer i stjärnbilden Lejonet, anar man kraften hos VST/OmegaCAM när det gäller att kartlägga universum bortom vår galax. Stora teleskop kan vanligtvis studera endast en av dessa galaxer åt gången; i VST:s vidvinkelfält finns plats inte bara för de ljusstarka spiralgalaxerna Messier 65 och 66 (längst ner på bilden) utan även för den märkliga kantställda spiralen NGC 3628 längst upp. Bakom de ljusstarka galaxerna syns många svagare och mer avlägsna galaxer.

Under de närmaste fem åren kommer VST att genomföra tre publika kartläggningar. KIDS kommer att kartlägga ett flertal områden på himlen utanför Vintergatan. Studien kommer att främja forskning om den mörka materian, den mörka energin och galaxernas utveckling. Bland dess upptäckter väntas många nya galaxhopar och kvasarer mycket långt från oss. Kartläggningen VST ATLAS kommer att täcka en större andel av himlen. Dess inriktning blir att att förstå den mörka energin samt att understödja mer detaljerade studier med VLT och andra teleskop. Det tredje projektet, VPHAS+, kommer att ta bilder av mittplanet i Vintergatans skiva med syfte att kartlägga dess stjärnbildningshistoria. VPHAS+ kommer att resultera i en katalog med cirka 500 miljoner objekt  och kommer att upptäcka många nya exempel på ovanliga stjärnor i alla sina utvecklingsfaser.

Mängden av data som kommer att insamlas av OmegaCAM är stor. Ungefär 30 terabyte av rå data kommer att samlas in varje år och kommer sen att strömma in till datacentra i Europa för att efterbehandlas [6]. Ett nytt och sofistikerad mjukvarusystem har utvecklats i Groningen och Neapel för att hantera de extrema dataflödena. Slutprodukterna efter databehandlingen kommer att bestå av gigantiska listor över de objekt som upptäckts, samt bilder. Alla dessa kommer att göras tillgängliga för astronomer världen över för vetenskaplig analys.

Konrad Kuijken är chef för OmegaCAM-konsortiet.

– Kombinationen av det stora synfältet, den utmärkta bildkvaliteten och det mycket effektiva arbetssättet vid VST kommer att producera en enorm rikedom av information. Detta kommer att leda till framsteg i många olika ämnen inom astrofysik, slår han fast.

Noter

[1] VST har konstruerats vid INAF:s astronomiska observatorium vid Capodimonte i Neapel. Alla komponenter har byggts av italiensk industri förutom huvudoptiken som byggts av det ryska företaget LZOS. INAF har förvaltat konstruktionen och monteringen av teleskopet vid Paranalobservatoriet. Projektledare i den nuvarande driftfasen är P. Schipani från Capodimonte-observatoriet. Han var tidigare projektingenjör för VST och leder ett team med medarbetare huvudsakligen från observatorierna i Neapel och Padua. Mjukvarusystemet för att hantera data i Neapel utvecklades av A. Grado.

[2] OmegaCAM-konsortiet består av institutioner från Holland (NOVA, i synnerhet Kapteyn-institutet/OmegaCEN Groningen och Leidens observatorium), Tyskland (i synnerhet universitetsobservatorierna i München, Göttingen och Bonn) och Italien (INAF, i synnerhet observatorierna i Padua och Neapel). Detektorsystemet tillhandahålls av ESO:s detektor-team för synligt ljus. OmegaCAM leds av den huvudansvarige forskaren K. Kuijken (Groningen och Leidens observatorier) och de medansvariga forskarna R. Bender (Münich USM/MPE) och E. Cappellaro (INAF, Paduas astronomiska observatorium). Projektet har förvaltats av B. Muschielok och R. Häfner (universitetsobservatoriet vid Ludwig-Maximilian-universitet i München). Databehandlingssystemet är utvecklat av OmegaCEN som leds av E.A. Valentijn (Groningen).

[3] Optiken i teleskopet inkluderar även korrektion av den utspridning av ljus som sker i jordens atmosfär.

[4] Kameran innehåller även ett antal extra CCD:er som samverkar med teleskopets system för styrning och aktiv optik..

[5] För att mäta färger hos himlakroppar kan ett av många olika glasfilter sättas in framför detektorn. Vart och ett av filtrena är över 30 cm brett och de flesta har specialbehandlats för att försäkra att mycket lite ljus går förlorat på sin väg genom filtret. Det finns även en stor slutare som består av två klingor som används för att blockera ljuset när detektorn håller på att avläsas.

[6] Kartläggningarna med VST/OmegaCAM kommer att använda sig av den nya interkontinentala datalänk mellan Paranal och Europa som byggdes med stöd från Europeiska unionen (eso1043).

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Foton av VST
• Länk till ESO VST-sidor för allmänheten

Kontakter

Prof. Massimo Capaccioli
University of Naples Federico II and INAF-Capodimonte Astronomical Observatory
Naples, Italy
Tel: +39 081 557 5601
Mobil: +39 335 677 6940
E-post: capaccioli@na.infn.it

Prof. Koen Kuijken
Leiden Observatory
The Netherlands
Tel: +31 71 527 5848
E-post: kuijken@strw.leidenuniv.nl

Prof. Edwin A. Valentijn
University of Groningen
The Netherlands
Tel: +31 50 363 4011/4036 (secretary)
Mobil: +31 6 482 76416
E-post: valentyn@astro.rug.nl

Prof. Ralf Bender
University Observatory of the Ludwig-Maximilians-University Munich, and Max-Planck-Institute for Extraterrestrial Physics
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 2180 5999
E-post: bender@usm.lmu.de

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1119 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.