Veckans bild

20 januari 2025: I denna veckas bild, tagen vid ESO:s högkvarter i Tyskland, ses den första av nio nya lasrar som för närvarande byggs för två av ESO:s anläggningar på Paranaobservatoriet i Chiles Atacamaöknen. Men varför behöver teleskop använda lasrar? Inte för att skjuta utomjordingar i alla fall, det är helt säkert. Lasrar är en del av teleskopens adaptiva optiksystem. Eftersom ESO:s observatorier är markbaserade kan turbulensen i atmosfären göra vår vy av kosmos oskarp, och med adaptiv optik kan vi åtgärda denna oskärpa i realtid. Lasern skapar en konstgjord stjärna genom att excitera natriumatomer i atmosfären på cirka 90 kilometer höjd. En dator registrerar hur atmosfären förvränger ljuset från den konstgjorda stjärnan och styr formen på en spegel i teleskopet som kompenserar förvrängningen. Resultatet: skarpare bilder. Själva laserljuset genereras i laserkällan — den stora grå lådan längst upp. Ljuset går sedan in i laserprojektionssystemet, som består av olika steg. Först utför det ...

13 januari 2025: Astronomer har länge trott att Jupiters övre moln, som ger planeten sina ikoniska ljusbruna bälten, består av frusen ammoniak. Men en ny studie där amatörer och professionella astronomer samarbetade har visat att dessa moln faktiskt ligger lägre i atmosfären än vi trodde. De är också gjorda av något helt annat: troligen ammoniumhydrosulfid blandat med smog. Medborgarforskaren Steve Hill visade tidigare att han kunde kartlägga planetens atmosfär genom att bara använda specialfärgade filter och sitt amatörteleskop. Dessa resultat gav initiala ledtrådar om att molnen låg för djupt i Jupiters varma atmosfär för att kunna bestå av ammoniakis. För att undersöka detta inledde Hill ett samarbete med Patrick Irwin vid Oxford University, vars forskargrupp tidigare hade använt det sofistikerade MUSE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT) för att studera gasjättarnas atmosfärer. MUSE kan skanna Jupiters atmosfär vid olika våglängder och kartlägga de molekyler som finns där. Videon ovan är baserad på riktiga ...

6 januari 2025: Astronomer fokuserar mest på himlen, men ibland är det värt att betrakta vår egen planet också. På natten är det den stjärnspäckade himlen över Chiles Atacamaöken som stjäl rampljuset, men när det karga landskapet åter badar i solljus avslöjas andra underverk. Denna veckas bild skulle till exempel lätt kunna hittas i ett resemagasin. Motivet är hämtat från Pukará de Quitor (Quitors fästning), en stenfästning som byggdes för hundratals år sedan av Licán Antai-folket, även känd som Atacameños. Du hittar den nära San Pedro de Atacama, inte långt från Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), radioteleskopnätverket som ESO driver tillsammans med sina internationella partners. På bilden ramar fästningens båge in vulkanen Licancabur vid Chiles gräns mot Bolivia. På berget har andra arkeologiska platser hittats, och dess toppkrater rymmer en av de högsta sjöarna i världen. Slut nu ögonen och föreställ dig att du står precis där, på stenarna vid Pukará de Quitor. ...

30 december 2024: Denna veckans bild visar de svampar som växer på toppen av ESO:s La Sillaobservatorium i Chile, som här ses bada i solnedgångens ljus. Nej vänta... det är inte svampar vi ser, utan teleskop! Till vänster står det danska 1,54-metersteleskopet och till höger de tre BlackGEM-teleskopen. Det danska 1,54-metersteleskopet har över 40 år av astronomisk forskning på sina axlar. Detta teleskop gjorde de allra första observationerna av så kallade snabba gammablixtar, extremt kortlivade och energirika explosioner som troligen är resultatet av sammansmältningen av två neutronstjärnor. Teleskopet drivs gemensamt av forskargrupper i Danmark och Tjeckien, och du kan se detta teleskop arbeta frenetiskt varje kväll via dess dedikerade webbkamera. Det danska teleskopet studerar inte enbart gammablixtar, men BlackGEM, utvecklat i Nederländerna och Belgien, konstruerades specifikt med detta som mål. När massiva objekt som neutronstjärnor smälter samman skapar de vågor i rymdtiden, ungefär som krusningar på en vattenyta. Så snart den ungefärliga platsen ...

23 december 2024: Hur länge kan du stå ute och titta på universum när det snöar? Du behöver inte ta dig an utmaningen om du inte vill, för du kommer inte att kunna konkurrera med ALMA-antennerna som ses i denna veckas bild. På Chajnantorplatån i Chile driver ESO Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA) tillsammans med sina internationella partners. Temperaturen här kan sjunka så lågt som -20 °C under vinternätter, men ALMA:s radioantenner är vanligtvis helt opåverkade även under sådana förhållanden. Jämfört med optiska teleskop är radioantenner ganska tåliga. Deras grå metalliska reflektorer utsätts för bitande vindar och varierande temperaturer. För att en teleskopspegel eller ett radioteleskops parabol ska reflektera strålningen och fokusera den på rätt sätt måste defekterna på deras yta vara mindre än strålningens våglängd. Optiska teleskopspeglar måste vara helt jämna eftersom de observerar korta våglängder, som synligt ljus, vid våglängder kortare än en mikrometer. Men ALMA observerar vid millimeterlånga våglängder och ...

16 december 2024: När 2024 går mot sitt slut vill vi skicka astronomiska lyckönskningar för den stundande julhelgen och det kommande året! Spektakulära bilder av stjärnor i och utanför vår galax, nya insikter om svarta hål, nya exoplaneter... 2024 fylldes av fantastiska upptäckter. Under året som gick färdigställdes ESO:s största projekt, Extremely Large Telescope, till 60 %. Många av dess komponenter har blivit klara i år, inklusive spegelcellen för M5 och huvudspegelsegmentens glasämnen, sensorer, ställdon och laserkällor, liksom många andra viktiga steg i teleskopets instrumentering. Ett nytt år innebär också nya löften. Vi öppnar dörren till innovativa idéer inför ESO:s nästa markbaserade projekt genom vårt program Expanding Horizons. Dessa idéer kommer att forma framtiden för ESO och astronomin under de kommande decennierna. Vi önskar er en trevlig helg och en fantastisk inledning på 2025!

9 december 2024: Ser du en lekfull räv, en smygande hyena eller... ett hönshuvud? Detta gas- och stoftmoln ligger i stjärnbilden Kentauren och ingår i den gigantiska Running Chicken Nebula. Vissa ser ett kycklinghuvud, andra ser en kycklingstjärt. Men även om forskare älskar roliga namn på nebulosor, är de ofta inte särskilt lämpliga att kommunicera inom ett internationellt forsningsfält som astronomin. Det är därför denna nebulosan formellt är känd under två namn som är, ja... lite mindre coola. 1955 gjorde den australiensiska astronomen Colin Stanley Gum en inventering av 84 emissionsnebulosor på södra himlen: Gumkatalogen. I denna katalog ingår denna veckas nebulosa kort och gott som Gum 40. Långt före Gum, 1888, hade den danske astronomen John Louis Emil Dreyer redan sammanställt sin ambitiösa New General Catalogue of Nebulae and Clusters of Stars (NGC), en katalog med över 7 840 astronomiska objekt som galaxer, stjärnhopar och emissionsnebulosor som denna. Dreyer lade senare till ...

2 december 2024: Denna veckas bild visar Yepun, det fjärde huvudteleskopet i ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chile, till synes knaprande på det färggranna Vintergatsbandet. Men vad är vår Vintergata egentligen gjord av? Receptet består mest av stjärnor, planeter och mycket gas och stoft. Blanda dem, bind dem med gravitation, lägg till en kunglig portion mörk materia och voilà: du har en galax! Liksom bakverk finns galaxer i olika former och storlekar. Vi bor i en medelstor galax formad som en skiva med spiralarmar och en yttre halo som omger den. Men eftersom vårt solsystem är inbäddat i en av Vintergatans spiralarmar, cirka 25 000 ljusår från dess centrum, ser vi bara en bråkdel av detta när vi tittar upp. Det galaktiska centrumet är dolt av täta moln av kosmiskt stoft, och där bortom lurar det supermassiva svarta hålet Sagittarius A* som forskare lyckades avbilda för första gången 2022. Astronomer uppskattar att ...

25 november 2024: Det centrala tornet i ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) avtecknar sig skarpt mot den blå chilenska himlen i denna veckas bild. Tornet är högt som en trevåningsbyggnad och är imponerande ut i sig, men det utgör bara en liten del av den struktur som kommer att bli ELT. Denna skelettorn kommer att stödja tre av ELT:s fem speglar, alla med olika former och storlekar: M3 (i botten av tornet), M4 (överst) och M5 (i mitten). Tillsammans kommer de att leda ljuset som teleskopet samlar från universum hela vägen till dess instrument, som fångar bilder och data. I denna video kan du se hur ljuset färdas genom teleskopet. M4-spegeln, högst upp i tornet, kommer att vara den största adaptiva optikspegel som någonsin konsturerats. Dess yta kan deformeras upp till 1 000 gånger per sekund för att korrigera för atmosfärisk turbulens och eventuella vibrationer som orsakas av den roterande teleskopstrukturen eller av ...

18 november 2024: Ser detta ut som science fiction? Jo, det är vetenskap, men definitivt inte fiktion. I denna veckas bild skapar lasrarna från ESO:s Very Large Telescope (VLT) konstgjorda stjärnor på den chilenska himlen. Det är en av de metoder som ingenjörer använder för att överlista de markbaserade teleskopens största fiende: jordens atmosfär. Stjärnornas blinkande på himlen orsakas av turbulens i vår atmosfär. Den förvränger signalerna från rymden och leder till suddiga bilder. Det är därför ESO:s teleskop är placerade högt och torrt i öknen: en tunnare atmosfär innebär mindre störningar. Moderna teleskop använder adaptiv optik för att motverka denna turbulens och förbättra upplösningen. Det är här lasrarna kommer in. De skapar konstgjorda stjärnor 90 km upp i atmosfären genom att få natriumatomer i den övre atmosfären att lysa. Vid observationer används dessa ledstjärnor som referenspunkter, och en datorstyrd spegel deformerar sig upp till 1000 gånger per sekund för att korrigera för ...

11 november 2024: Be någon beskriva en öken och de kommer att berätta om sandiga, ockrafärgade landskap. Vanligtvis är den beskrivningen korrekt - men inte alltid, som denna veckas bild visar. Under större delen av året visar de vita antennerna i Atacama Large Millimetre/Submillimetre Array (ALMA), som drivs av ESO och dess internationella partners, i stark kontrast mot den rödaktiga bakgrunden i Atacamaöknen. Men då och då förvandlas landskapet och antennerna kamoufleras i ett vitt snöigt panorama. Atacamaöknen ligger mellan Anderna och den chilenska kustkedjan, höga bergskedjor som skyddar öknen från fuktiga vindar och gör den till en av de torraste platserna på jorden. Dessa förhållanden gör platser som ALMA:s plats idealiska för astronomiska observationer. Men även här regnar det ibland - eller till och med snöar. Under vintermånaderna juni till september kan temperaturen sjunka till -20 °C och nederbörden faller i form av snö. Men ALMA slutar inte att fungera för det. ...

4 november 2024: Redan 1989 deklarerade tidskriften Sky & Telescope "The Best Telescope Yet". Över tre decennier senare är 3,58-meters New Technology Telescope (NTT) fortfarande en aktiv medlem av ESO:s teleskopfamilj vid La Sillaobservatoriet. I denna veckas bild står NTT:s distinkta glänsande rustning vakt över det karga landskapet i den chilenska Atacamaöknen. Många av dess tekniska utvecklingar var faktiskt genombrott som senare skulle användas i ESO:s Very Large Telescope (VLT) och i ESO:s framtida Extremely Large Telescope. NTT:s främsta genombrott var dess aktiva optiksystem. Teleskopspeglar kan se perfekt släta ut för våra ögon, men förändringar i temperatur, vindtryck eller fördelningen av spegelns vikt kan deformera ytan. NTT:s spegel var annorlunda: den var monterad på en stödmekanism som korrigerade för dessa deformationer under observationerna, samtidigt som den övervakade en referensstjärna. Detta gjorde det möjligt för NTT att ta bilder som var tre gånger skarpare än ESO:s 3,6-metersteleskop vid La Silla, trots att det är ...

28 oktober 2024: Något underligt sker i NGC 1386, en spiralgalax som på 53 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Floden. Denna veckas bild kombinerar data från VLT Survey Telescope (VST) vid ESO:s Paranal Observatory i Chile, och Atacama Large Millimeter/Submillimeter Array (ALMA), som drivs av ESO och dess internationella partners. När astronomer observerade de centrala delarna av denna galax fann de att nya stjärnor bildas – om än på ett märkligt sätt. Stjärnor bildas ofta i stjärnhopar – grupper om tusentals stjärnor som föds i massiva moln av molekylär gas. Den blå ringen i mitten av galaxen NGC 1386 är fullmatad med stjärnhopar av unga stjärnor, som här har studerats med VST. En ny studie ledd av Almudena Prieto, astronom vid Instituto de Astrofísica de Canarias i Spanien, använde data från ESO:s Very Large Telescope (VLT) och NASA/ESA rymdteleskop Hubble för att titta på denna ring i detalj. Datan visar att alla dessa ...

21 oktober 2024: Jorden har en majestätisk ny besökare. Kometen C/2023 A3, även känd som Tsuchinshan-ATLAS, som sågs förra veckan ovanför ESO Supernova planetarium och besökscentrum, kommer till oss från det avlägsna Oortmolnet, en enorm ansamlingav isiga objekt som omsluter solsystemet. När koemten kom närmare solen värmdes den upp och utvecklade svansar av stoft och gas som observerades av kometobservatörer runt om i världen, som vid ESO:s högkvarter i Garching bei München, Tyskland. Kometen upptäcktes i början av 2023 vid två oberoende observatorier: Purpurbergets observatorium (Tsuchinshan) i Kina och ett teleskop vid Asteroid Terrestrial-impact Last Alert System (ATLAS) i Sydafrika. Sedan dess har den närmat sig och kom som närmast solen i september 2024. Dess ljusstyrka nådde sin topp i början av oktober, och kometen blir nu allt svagare när den ger sig ut på sin långa resa tillbaka till solsystemets yttre delar. Tsuchinshan-ATLAS är en av de ljusaste kometerna under de senaste ...

14 oktober 2024: Även om den ser fantastiskt ut i sig är denna veckas bild enbart en liten del av den 1,5 miljarder pixlar stora originalbilden av “Running Chicken Nebula”. Nebulosan i bilden formar kammen på den springande kycklingens huvud - åtminstone enligt vissa, eftersom alla verkar se olika kycklingar! Datan för denna gigantiska bild fångades med VLT Survey Telescope (VST) som tillhör det Italienska nationella institutet för astrofysik och drivs av ESO. Låt oss zooma in på GUM 39, som denna nebulosa officiellt kallas. Den återfinnes i stjärnbilden Kentauren, cirka 6500 ljusår från jorden. Kring nebulosan förgyller orangea, vita och blå stjärnor himlen likt fyrverkerier. Den rosa färgen bildas av vätgas, upplyst av den intensiva strålningen från nyfödda stjärnor. Nebulosan genomkorsas även av mörka stråk av kosmiskt stoft som blockerar ljuset från mer avlägsna objekt. Nebulosor som denna bildar nya stjärnor när de täta molnen av molekylär gas kollapsar under sin egen ...

7 oktober 2024: I denna veckas bild pekar en ensam antenn blygt mot månen. Det här är dock inte något ensamt teleskop, utan en av de 66 antenner som tillsammans utgör den imponerande Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), som drivs av ESO och dess internationella partners. Människor har tittat på månen i alla tider, men våra ögon fångar bara ett smalt intervall av dess ljus våglängder: de synliga våglängderna. ALMA är annorlunda: den är känslig för ljus vid våglängder som är tusentals gånger längre. När ALMA första gången pekade mot månen 2008 såg vi en version av vår satellit under ett nytt ljus – bokstavligen! Radiovågorna som upptäcktes av ALMA visade inte månens grå, pulvriserade yta som vi känner till den, utan dess yttemperatur, som är högre i de områden som är vända mot solen. Sedan dess har ALMA tittat på andra, mer avlägsna månar som kretsar runt andra planeter. Kommer ALMA och ...

30 september 2024: Hur många vikunjor ser du på denna veckans bild?* Vikunjan – släkting till lamorna och alpackorna – strövar omkring i de chilenska Anderna. Den känner sig hemma här på den 5 000 meter höga Chajnantorplatån vid sin granne, Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), ett toppmodernt teleskop där ESO är en partner. ALMA består av 66 antenner, som kan förflyttas med den gigantiska mörkgula transportören som också ses på bilden. ALMA-antennerna är placerade här av en alldeles särskild anledning: de extremt torra förhållandena på Chajnantorplatån, djupt inne i Atacamaöknen, är perfekt lämpade för att observera några av de kallaste objekten i universum. I motsats till stjärnor, som är varma, ljusa och lätta att se, är dessa kallare objekt – som de stoftmoln stjärnor bildas i – ofta svaga i synligt ljus. ALMA observerar vid våglängder av omkring en millimeter, tusentals gånger längre än vad våra ögon kan se, där kalla objekt ...

23 september 2024: Precis som solen reser sig ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) i Cerro Armazones, Chile. Med denna veckas bild — eller snarare tidsserie — har du chansen att njuta av en spektakulär soluppgång över världens största optiska teleskop. Ser du de mörka fläckarna på solens yta? I dessa enorma områden, lätt lika stora som en planet, är temperaturen lägre än på resten av solens yta. De kan vara allt från några dagar till ett par månader. Mängden solfläckar beror på solaktiviteten, som ökar och minskar i en cykel på cirka 11 år. En topp väntas 2025. Här lyser solen upp ELT:s byggarbetsplats nästan som en skuggteater. Stålkupolen, i vilken teleskopet kommer att vara inkapslat för att skyddas från det hårda ökenklimatet, tar stadigt form. Jämför denna vy med ögonblicksbilden som togs förra året och du kommer att se hur stora framsteg som har gjorts med beklädnaden på kupolen. När arbetet är ...

16 september 2024: Känner du dig vilse när du betraktar denna veckas bild? För att utforska detta gasmoln, känt som IC2948, måste man finna en väg mellan otaliga nyfödda stjärnor som bildats i denna enorma stellära barnkammare. Och ändå är detta bara en liten del av ett mycket större objekt: “Running Chicken Nebula”. Denna nebulosa sträcker sig över ett himmelsområde som motsvarar närmare 25 fullmånar, medan området på denna veckas bild inte ens motsvarar en tredjedels fullmåne. Att fånga ett så detaljerat fält i nebulosan är möjligt tack vare en bild med 1,5 miljarder pixlar tagen med VLT Survey Telescope (VST), som drivs av ESO. Running Chicken Nebula, belägen i stjärnbilden Kentauren, är en labyrint av gas, stoft och unga stjärnor vars högintensiva strålning eroderar bort den omgivande gasen. IC2948 är det ljusaste området i nebulosan. Här hittar vi långsträckta mörka moln, formade som öppna händer som sträcker sig ut mot stjärnorna i ...

9 september 2024: This Picture of the Week shows a snippet of the Hydra I cluster, which contains hundreds of galaxies. Each has its own quirks and history — but today, we focus on the story behind the leaky galaxy NGC 3312, which is the largest spiral galaxy known in the cluster. This spiral galaxy, right at the centre of this image, looks almost smudged across the screen, spilling its contents into the cosmos around it. This is NGC 3312, falling victim to an astrophysical robbery: ram pressure stripping. This happens when a galaxy moves through a dense fluid, like the hot gas suspended between galaxies in a cluster. This hot gas drags against the colder gas on the outer shell of the galaxy, ‘pulling’ it off of the galaxy and causing it to leak into the cosmos. This cold gas is the raw material out of which stars form, meaning galaxies losing ...