M87:s jetstråle i synligt och polariserat ljus

Denna kompositbild visar det centrala området i galaxen Messier 87 (M87) i polariserat ljus och en vy i synligt ljus, tagen med Hubbleteleskopet. I galaxens centrum finns ett supermassivt svart hål som sänder ut jetstrålar som sträcker sig långt bortom galaxen. Bilden från Hubbleteleskopet överst visar jetstrålen med en utsräckning av cirka 6 000 ljusår.

Den näst översta vyn visar en del av jetstrålen i polariserat ljus, tagen med Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en partner. Bilden visar den inre delen av jetstrålen.

Den näst nedersta vyn visar området inom ett ljusår från det svarta hålet och togs med National Radio Astronomy Observatory:s Very Long Baseline Array (VLBA) i USA.

Den nedersta, mest inzoomade vyn, erhölls genom att koppla ihop åtta radioteleskop för att skapa ett virtuellt radioteleskop lika stort som jorden, Event Horizon Telescope (EHT). På så sätt kan astronomerna se detaljer i området närmast det svarta hålet där jetstrålarna uppstår.

De tunna linjerna visar ljusets polarisationsriktning som bestäms av det omgivande magnetfältet. ALMA ger en bild av magnetsfältsstrukturen i jetstrålen. Genom att kombinera informationen från EHT och ALMA får astronomerna möjlighet att undersöka magnetfältets struktur från gränsen av händelsehorisonten på några ljusdygns avstånd från det svarta hålet (som studeras med EHT) till skalor på tusentals ljusårs avstånd (som avbildas av ALMA).

Frekvensen för den observerade radiostrålningen anges i enheten gigahertz (GHz) i de respektive vyerna. De horisontella strecken visar skalan i ljusår.