Meddelande
Ny rapport presenterar färdväg för att minimera satellitkonstellationernas effekter på astronomin
25 augusti 2020
En grupp internationella experter från bland annat ESO har presenterat en ny rapport som beskriver praktiska åtgärder för att reducera de problem som stora satellitkonstellationer orsakar för astronomin. En av slutsatserna är att stora mängder ljusa satelliter i låg omloppsbana kring jorden på ett grundläggande sätt kommer att förändra optisk och nära infraröd astronomi och allmänhetens upplevelse av natthimlen. Rapporten beskriver en färdplan för observatorier och satellitoperatörer att arbeta tillsammans för att minimera de skadliga effekterna.
Den första av de två huvudsakliga slutsatserna i rapporten är att satelliter i låg omloppsbana kring jorden påverkar forskning under skymning och gryning särskilt hårt, som sökningar efter jordbanekorsande småplaneter eller optiskt synliga gravitationsvågskällor.
Satelliter i omloppsbanor lägre än än 600 km har begränsad påverkan på astronomiska observationer runt lokal midnatt, medan satelliter i högre banor, som satellitkonstellationerna på 1 200 km höjd som planeras av OneWeb, förblir synliga hela natten under sommarsäsongen och under en stor del av natten under övriga delen av året. Satellitkonstellationer av detta slag kan få starkt negativ påverkan på många forskningsprogram vid världens största observatorier. Satelliterna banhöjd och ljusstyrka är sådana att de också kan påverka stjärnhimlen för amatörastronomer, astrofotografer och alla andra som söker en nattlig naturupplevelse.
Den andra slutsatsen omfattar ett antal sätt att minimera den skada på astronomin som satellitkonstellationerna orsakar: operatörerna kan sända upp färre satelliter, utnyttja banor på höjder under 600 km, måla satelliterna svarta, använda solskydd för att minimera exponeringen av reflekterande ytor mot solen, placera reflekterande ytor i skugga och justera banhöjden för att minimera det solljus som återkastas till marken.
Astronomerna å andra sidan kan bistå satellitoperatörerna med information om satelliternas synlighet och ljusstyrka och bidra med uppskattningar av hur stora effekter de olika angreppssätten kan få. Rapporten rekommenderar också observatorier att utveckla verktyg för att radera eller maska satellitspår på astronomiska bilder och beräkna satelliternas banor på himlen för att undvika att de passerar under exponeringarna. ESO och andra observatorier undersöker för närvarande kostnaderna för dessa åtgärder.
Rapporten är resultatet av den virtuella workshopen SATCON1 som organiserades av NOIRLab, US National Science Foundation och American Astronomical Society från 29 juni till 2 juli. På mötet samlades 250 forskare, ingenjörer, satellitoperatörer och andra intresserade för att diskutera de stora satellitkonstellationernas påverkan och möjligheterna att minimera deras skador. Från ESO deltog Olivier Hainaut, Andrew WIlliams och Angel Otarola.
Tidigare i år presenterade ESO en studie av effekterna av satellitkonstellationerna med fokus på observationer med ESO-teleskop i optiska och nära infraröda våglängder. I studien undersöktes effekterna av 18 satellitkonstellationer under utveckling av bland annat SpaceX, Amazon och OneWeb. Slutsatsen var att stora teleskop som ESO:s Very Large Telescope och det kommande Extremely Large Telescope kommer att påverkas märkbart, och att de största problemen kommer att uppstå under arbetet med patrullfotografering med stora vidvinkelteleskop som NOIRLabs Vera C. Rubin Observatory.
ESO kommer att vara aktiv i det pågående arbetet inom det internationella astronomiska samfundet för att kvantifiera påverkan från satellitkonstellationerna och utveckla lösningar i samråd med industri och myndigheter. SATCON2, som planeras under 2021, kommer att avhandla lagstiftning och regelverk inom området.
Mer information
Rapporten “Impact of Satellite Constellations on Optical Astronomy and Recommendations toward Mitigations”, presnterades för US National Science Foundation och publicerades i dag, 25 augusti 2020.
Forskarlaget består av C. Walker (NOIRLab, US), J. Hall (Lowell Observatory, US), L. Allen (NOIRLab, US), R. Green (University of Arizona, US), P. Seitzer (University of Michigan, US), A. Tyson (University of California, Davis, Vera C. Rubin Observatory, US), A. Bauer (Vera C. Rubin Observatory, US), K. Krafton (American Astronomical Society [AAS], US), J. Lowenthal (Smith College, US), J. Parriott (AAS, US), P. Puxley (Association of Universities for Research in Astronomy [AURA], US), T. Abbott (NOIRLab, US), G. Bakos (Princeton University, US), J. Barentine (The International Dark-Sky Association [IDA], US), C. Bassa (ASTRON, The Netherlands), J. Blakeslee (Gemini Observatory, US), A. Bradshaw (SLAC, US), J. Cooke (Swinburne University, Australia), D. Devost (Canada-France-Hawaii Telescope, US), D. Galadí (Icosaedro working group of the Spanish Astronomical Society, Spain), F. Haase (NOIRLab, US), O. Hainaut (European Southern Observatory [ESO], Germany), S. Heathcote (NOIRLab, US), M. Jah (University of Texas at Austin, US), H. Krantz (University of Arizona, US), D. Kucharski (University of Texas at Austin, US), J. McDowell (CfA, US), P. Mróz (Caltech, US), A. Otarola (ESO, Chile), E. Pearce (University of Arizona, US), M. Rawls (University of Washington, Vera C. Rubin Observatory, US), C. Saunders (Princeton University, US), R. Seaman (Catalina Sky Survey, US), J. Siminski (ESA SpaceDebris Office, US), A. Snyder (Stanford University, US), L. Storrie-Lombardi (Las Cumbres Observatory, US), J. Tregloan-Reed (University of Antofagasta, Chile), R. Wainscoat (University of Hawaii, US), A. Williams (ESO, Germany), P. Yoachim (University of Washington, Vera C. Rubin Observatory, US).
