Hur man hittar ett svart hål med MUSE

Denna animation förklarar hur astronomerna upptäckte ett svart hål bortom vår egen galax - det första som upptäcktes med denna metod. Fyndet gjordes i NGC 1850, en stjärnhop som ses i animationens inledning.

Astronomerna utnyttjade MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope i Chile för att samtidigt analysera spektra av tusentals stjärnor i hopen. Spektra (som visas som färgade streck i videon) visar hur mycket ljus som sänds ut av stjärnorna i olika våglängder och innehålle rinformation om deras sammansättning, temperatur och hastighet.

Animationen fokuserar på en av stjärnorna som är fem gånger tyngre än solen. De mörka linjerna i dess spektrum, som orsakas av olika gasformiga grundämnen, oscillerar fram och tillbaka mellan röda och blå färger, den så kallade dopplereffekten. Färgförändringen signalerar att stjärnan rör sig periodiskt fram och tillbaka i synlinjen. Från denna rörelse kunde astronomerna bestämma förekomsten av ett svart hål 11 gånger tyngre än solen som påverkade stjärnan med sin starka gravitation.