Pressmeddelande

Ny planet funnen kring solens närmaste granne

10 februari 2022, Skurup

Ett forskarlag som använde Europeiska sydobservatoriets Very Large Telescope (ESO:s VLT) i Chile har funnit bevis för ytterligare en planet runt Proxima Centauri, den närmaste stjärnan bortom solen. Denna kandidatplanet är den tredje kända och den lättaste i systemet. Med bara en fjärdedel av jordens massa är den också en av de lättaste exoplaneter som hittills har hittats.

“Upptäckten visar att vår närmaste stjärngranne verkar omges med ett ett flertal spännande nya världar inom räckhåll för vidare studier och kommande utforskning” säger João Faria vid Instituto de Astrofísica e Ciências do Espaço, Portugal, och försteförfattare till den nya studien som publiceras i dag i Astronomy & Astrophysics. Proxima Centauri är solens närmaste granne på ett avstånd av drygt fyra ljusår.

 

Den nyligen upptäckta planeten, med beteckningen Proxima d, kretsar kring moderstjärnan Proxima Centauri på ett avstånd av fyra miljoner kilometer, mindre än en tiondel av Merkurius avstånd till solen. Den befinner sig närmare stjärnan än den beboeliga zonen – det avstånd från en stjärna där flytande vatten kan existera på en planets yta – och behöver bara fem dygn för att fullgöra ett omlopp kring stjärnan.

 

Sedan tidigare vet man att Proxima Centauri omkretsas av två planeter. Proxima b har en massa jämförbar med jordens med en omloppstid av 11 dygn och befinner sig inom den beboeliga zonen. Planetkandidaten Proxima c kretsar betydlig längre från stjärnan i en bana som tar fem år att fullborda.

 

Proxima b upptäcktes 2016 med HARPS-instrumentet på ESO:s 3,6-metersteleskop. Upptäckten bekräftades 2020 när astronomer studerade systemet med ett nytt instrument på ESO:s VLT med större precision, ESPRESSO (Echelle SPectrograph for Rocky Exoplanets and Stable Spectroscopic Observations). Under en av dessa observationer noterades även en antydan till en planet med fem dygns omloppstid. Men eftersom signalen var så svag behövde forskarna göra uppföljande observationer med ESPRESSO för att bekräfta att det rörde sig om en verklig signal och en verklig planet, och inte bara resultatet av förändringar hos moderstjärnan.

 

“Med de nya observationer kunde vi bekräfta att signalen orsakades av en ny planetkandidat” säger Faria. “Det var en spännande upplevelse att detektera en så svag signal och att upptäcka en exoplanet så nära jorden.”

 

Med endast en fjärdedel av jordens massa är Proxima d den lättaste exoplanet som har uppmätts med radialhastighetsmetoden, och slår därmed en upptäckt som nyligen gjordes i planetsystemet L 98-59. Med denna metod observeras mycket små variationer i moderstjärnans rörelse som orsakas av dragningskraften från en planet. Effekten på Proxima d motsvarar en wobblande rörelse som inte är större än 40 centimeter per sekund (1,4 km/h).

 

“Detta resultat är extremt viktigt” säger Pedro Figueira, instrumentspecialist för ESPRESSO på ESO i Chile. “Det visar att radialhastighetsmetoden har potential att upptäcka en population av lätta planeter, likt vår egen, som förmodas vara den mest talrika typen av planeter i galaxen, och som potentiellt kan härbärgera liv som vi känner det.”

 

“Resultatet visar tydligt vad ESPRESSO kan prestera och får mig att fundera på vad vi kommer att hitta med instrumentet i framtiden” tillägger Faria.

 

Sökandet efter andra världar med ESPRESSO kommer att kompletteras med ESO:s Extremely Large Telescope (ELT) som nu uppförs i Atacamaöknen. ELT kommer att vara kritiskt för att upptäcka och studera många fler planeter kring närbelägna stjärnor.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i artikeln “A candidate short-period sub-Earth orbiting Proxima Centauri” (doi:10.1051/0004-6361/202142337) i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

 

Forskarlaget består av J. P. Faria (Instituto de Astrofísica e Ciências do Espaço, Universidade do Porto, Portugal [IA/UPorto], Centro de Astrofísica da Universidade do Porto, Portugal [CAUP] och Departamento de Física e Astronomia, Faculdade de Ciências, Universidade do Porto, Portugal [FCUP]), A. Suárez Mascareño (Instituto de Astrofísica de Canarias, Tenerife, Spanien [IAC], Departamento de Astrofísica, Universidad de La Laguna, Tenerife, Spanien [IAC-ULL]), P. Figueira (European Southern Observatory, Santiago, Chile [ESO-Chile], IA-Porto), A. M. Silva (IA-Porto, FCUP) M. Damasso (Osservatorio Astrofisico di Torino, Italien [INAF-Turin]), O. Demangeon (IA-Porto, FCUP), F. Pepe (Département d’astronomie de l’Université de Genève, Schweiz [UNIGE]), N. C. Santos (IA-Porto, FCUP), R. Rebolo (Consejo Superior de Investigaciones Científicas, Madrid, Spanien [CSIC], IAC-ULL, IAC), S. Cristiani (INAF - Osservatorio Astronomico di Trieste, Italien [OATS]), V. Adibekyan (IA-Porto), Y. Alibert (Physics Institute of University of Bern, Schweiz), R. Allart (Department of Physics, och Institute for Research on Exoplanets, Université de Montréal,Canada, UNIGE), S. C. C. Barros (IA-Porto, FCUP), A. Cabral (Instituto de Astrofísica e Ciências do Espaço, Faculdade de Ciências da Universidade de Lisboa, Portugal [IA-Lisboa], Faculdade de Ciências da Universidade de Lisboa, Portugal [FCUL]), V. D’Odorico (OATS, Institute for Fundamental Physics of the Universe, Trieste, Italien [IFPU], Scuola Normale Superiore, Pisa, Italien) P. Di Marcantonio (OATS), X. Dumusque (UNIGE), D. Ehrenreich (UNIGE), J. I. González Hernández (IAC-ULL, IAC), N. Hara (UNIGE), J. Lillo-Box (Centro de Astrobiología (CAB, CSIC-INTA), Depto. de Astrofísica, Madrid, Spanien), G. Lo Curto (European Southern Observatory, Garching bei München, Tyskland[ESO], ESO-Chile) C. Lovis (UNIGE), C. J. A. P. Martins (IA-Porto, Centro de Astrofísica da Universidade do Porto, Portugal), D. Mégevand (UNIGE), A. Mehner (ESO-Chile), G. Micela (INAF - Osservatorio Astronomico di Palermo, Italien), P. Molaro (OATS), IFPU), N. J. Nunes (IA-Lisboa), E. Pallé (IAC, IAC-ULL), E. Poretti (INAF - Osservatorio Astronomico di Brera, Merate, Italien), S. G. Sousa (IA-Porto, FCUP), A. Sozzetti (INAF-Turin), H. Tabernero (Centro de Astrobiología, Madrid, Spanien [CSIC-INTA]), S. Udry (UNIGE), och M. R. Zapatero Osorio (CSIC-INTA).

 

Europeiska sydobservatoriet (ESO) möjliggör för astronomer världen över att utforska universums mysterier. Vi designar, konstruerar och driver markbaserade observatorier av yppersta världsklass – som astronomer använder för att besvara spännande och utmanande frågor och för att sprida astronomisk kunskap – och driver internationella samarbeten inom astronomin. ESO startade som en mellanstatlig organisation 1962 och har i dag 16 medlemsländer (Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike), tillsammans med Chile som värdland och Australien som en strategisk partner. ESO:s högkvarter och besökscenter med planetarium, ESO Supernova, ligger nära München i Tyskland, medan teleskopen är placerade i Atacamaöknen i Chile, en unik plats för astronomiska observationer. ESO driver tre observatorier i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope och Very Large Telescope Interferometer. Där finns även två kartläggningsteleskop: VISTA som arbetar i infrarött ljus och VLT Survey Telescope som observerar i synligt ljus. Vid Paranal kommer även ESO att placera och driva Cherenkov Telescope Array South, världens största och känsligaste gammastrålningsteleskop. Tillsammans med internationella partners driver ESO de två anläggningarna APEX och ALMA på Chajnantorplatån som observerar himlen i millimeter- och submillimetervåglängder. Vid Cerro Armazones, nära Paranal, bygger vi för närvarande ESO:s Extremely Large Telescope, ”världens största öga mot himlen”. Från kontoret i Santiago, Chile, stödjer vi verksamheten i landet och samverkar med det chilenska samhället och våra samarbetspartners.

Länkar

• Forskningsartikel
• Foton på VLT
• Läs mer om ESO:s Extremely Large Telescope
• För journalister: Prenumerera på pressmeddelanden under embargo på svenska
• För astronomer: Berätta om din forskning!

 

Kontakter

João Faria
Instituto de Astrofisica e Ciências do Espaço, Faculdade de Ciências, Universidade do Porto
Porto, Portugal
Tel: +351 226 089 855
E-post: joao.faria@astro.up.pt

Pedro Figueira
ESO and Instituto de Astrofísica e Ciências do Espaço
Santiago, Chile
Tel: +56 2 2463 3074
E-post: pedro.figueira@eso.org

Nuno Santos
Instituto de Astrofisica e Ciências do Espaço, Faculdade de Ciências, Universidade do Porto
Porto, Portugal
E-post: nuno.santos@astro.up.pt

Mario Damasso
INAF – Osservatorio Astrofisico di Torino
Turin, Italy
Tel: +39 339 1816786
E-post: mario.damasso@inaf.it

Alejandro Suárez Mascareño
Instituto de Astrofísica de Canarias
Tenerife, Spain
Tel: +34 658 778 954
E-post: asm@iac.es

Baptiste Lavie
Département d’astronomie de l’Université de Genève
Genève, Switzerland
Tel: +41 22 379 24 88
E-post: baptiste.lavie@unige.ch

Bárbara Ferreira
ESO Media Manager
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
Mobil: +49 151 241 664 00
E-post: press@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso2202 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.