Pressmeddelande

Elliptisk elegans

8 augusti 2018

En glittrande svärm av galaxer fyller upp denna bild som tagits med ESO:s VST (VLT Survey Telescope), ett toppmodernt 2,6-metersteleskop med uppgift att kartlägga himlen i synligt ljus. Fina detaljer hos de många galaxerna som sträcker sig över bilden avslöjar för astronomer hur de är uppbyggda.

Medan ESO:s Very Large Telescope (VLT) kan observera väldigt ljussvaga astronomiska objekt i detalj, när astronomer vill förstå hur det stora utbudet av galaxer skapats måste de använda sig av en annan typ av teleskop med ett mycket större synfält. VLT Survey Telescope (VST) är ett sådant teleskop. Det har utformats för att utforska stora områden av den orörda chilenska natthimlen, vilket erbjuder astronomer detaljerade astronomiska kartläggningar av den södra hemisfären.

Det var VST:s imponerande förmåga att kartlägga himlen som ledde astronomerna till att genomföra kartläggningen VST Early-type GAlaxy Survey (VEGAS) [1] för att undersöka en samling av elliptiska galaxer på den södra stjärnhimlen [2]. Genom att använda den känsliga detektorn OmegaCAM i hjärtat av VST [3] har ett forskarlag som leds av Marilena Spavone vid INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte i Neapel, Italien, fångat bilder av ett mångfald av sådana galaxer i olika omgivningar.

En av dessa galaxer är NGC 5018, den mjölkvita galaxen nära mitten av denna bild. Den ligger i stjärnbilden Jungfrun och ser vid första anblick ut mest bara som en diffus fläck. Men om man tittar närmare ser man en tjusig ström av stjärnor och galaxer – en tidvattensvans (tidal tail på engelska) – som sträcker sig utåt från denna elliptiska galax. Delikata särdrag som svansar och stjärnströmmar kännetecknar växelverkningar mellan galaxer och ger forskare viktiga ledtrådar om galaxernas struktur och dynamik.

Förutom de många elliptiska galaxer (och några få spiraler) i denna imponerande 400-megapixelbild, finns här en brokig skara av ljusa förgrundsstjärnor i vår egen galax Vintergatan och som också fyller upp bilden. Dessa inkräktare, som till exempel den klarblåa stjärnan HD 114746 nära mitten av bilden, är inte målet för detta astronomiska porträtt. De bara råkar ligga mellan jorden och de avlägsna galaxerna som studeras. Mindre framträdande men inte mindre fascinerande är de ljussvaga spåren efter asteroider i vårt solsystem. Precis under NGC 5018 syns ett blekt stråk som kan tillskrivas asteroiden 2001 TJ21 (110423), som lämnat spår i flera av exponeringarna som tillsammans utgör bilden. Längre bort till höger syns även asteroiden 2000 WU69 (98603) som också lämnat sina avtryck i denna spektakulära bild.

Forskarna bakom bilden planerade ursprungligen att undersöka de delikata särdragen hos avlägsna galaxer miljontals ljusår från jorden. Men de fångade samtidigt närliggande stjärnor som befinner sig hundratals ljusår bort och även de bleka spåren efter asteroider som befinner sig bara ljusminuter bort i vårt solsystem. Även när man studerar kosmos mest avlägsna delar kan känsligheten hos ESO:s teleskop och den mörka chilenska himlen erbjuda förtrollande observationer av himlakroppar som ligger mycket närmare till oss.

Noter

[1] VEGAS är en djup flerbandskartläggning av elliptiska galaxer som utförs av VLT Survey Telescope (VST) under ledning av av Enrichetta Iodice, astronom vid INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte, Neapel, Italien.

[2] På engelska kallas elliptiska galaxer även “early-type galaxies”, galaxer av tidig typ, dock inte på grund av deras ålder. Förr tänkte sig astronomer att de var förstadiet till de bättre kända spiralgalaxerna, men detta visade sig senare inte stämma. De “tidiga” galaxerna har ovala former (ellipsoider) och brukar sakna både gasreserver och aktiv stjärnbildning. Hubbles serie klassificerar galaxer i olika typer och former och skapar viss ordning i galaxernas något förvirrande mångfald.

[3] OmegaCAM är en utsökt känslig kamera som består av 32 stycken ccd-detektorer (charge-coupled devices). Den kan skapa bilder på 256 miljoner pixlar, 16 gånger större än kartläggningskameran ACS ombord på ESA/NASA:s rymdteleskop Hubble. OmegaCAM konstruerades och byggdes av ett konsortium i vilket ingår forskningsinstitut i Nederländerna, Tyskland och Italien med viktiga bidrag från ESO.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i artikeln “VEGAS: A VST Early-type GAlaxy Survey. III. Mapping the galaxy structure, interactions and intragroup light in the NGC 5018 group” av Marilena Spavone m. fl., som publiceras i tidskriften Astrophysical Journal.

I forskarlaget ingår Marilena Spavone (INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte, Neapel, Italien), Enrichetta Iodice (INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte, Neapel, Italien), Massimo Capaccioli (Neapels universitet, Neapel, Italien), Daniela Bettoni (INAF:s Astronomiska observatorium i Padova, Italien), Roberto Rampazzo (INAF:s Astronomiska observatorium i Padova, Italien), Noah Brosch (Wise Observatory och School of Physics and Astronomy, Tel Aviv University, Israel), Michele Cantiello (INAF:s Astronomiska observatorium i Teramo, Italien), Nicola R. Napolitano (INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte, Neapel, Italien), Luca Limatola (INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte, Neapel, Italien), Aniello Grado (INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte, Neapel, Italien), och Pietro Schipani (INAF:s Astronomiska observatorium i Capodimonte, Neapel, Italien).

ESO är Europas främsta mellanstatliga samarbetsorgan för astronomisk forskning och med råge världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det har 15 medlemsländer: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

●       Forskningsartikeln

●       Bilder på ESO:s kartläggningsteleskop VST och VISTA

Kontakter

Marilena Spavone
INAF – Osservatorio Astronomico di Capodimonte
Napoli, Italy
Tel: +39 081 5575602
E-post: marilena.spavone@oacn.inaf.it

Mariya Lyubenova
ESO Outreach Astronomer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6188
E-post: mlyubeno@eso.org

Calum Turner
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
E-post: pio@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1827 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.