Pressmeddelande

Kosmisk katt möter himmelsk hummer

1 februari 2017

Astronomer har länge studerat de glödande, kosmiska molnen av gas, stoft och damm som går under katalognumren NGC 6334 och NGC 6357. Denna gigantiska nya bild av området från Very Large Telescope Survey Telescope, VST, är inte bara den senaste utan också den största. Med sina cirka två miljarder pixlar är den dessutom en av de största bilderna som hittills släppts av ESO. Tack vare molnens fantasieggande former har de också fått namn som passar: Kattassnebulosan respektive Hummernebulosan.

NGC 6334 ligger cirka 5500 ljusår bort från jorden, medan NGC 6357 är mer avlägsen, på ett avstånd 8000 ljusår. Båda befinner sig i stjärnbilden Skorpionen, nära änden av dess vassa svans.

Det brittiske forskaren John Herschel var först med att se spåren av de två objekten, under två nätter efter varandra i juni 1837 under hans treåriga expedition till Godahoppsudden i Sydafrika. På grund av den begränsade kraften hos den tidens teleskop kunde Herschel, som observerade visuellt, bara dokumentera Kattassnebulosans ljusstarkaste “trampdyna”. Det skulle dröja många årtionden innan nebulosornas verkliga former blev uppenbara i fotografier – och då de fick sina populära namn.

De tre trampdynorna är synliga med moderna teleskop samt de kloliknande partierna i den närliggande Hummernebulosan är egentligen områden där gas – främst bestående av väte – får ett energitillskott tack vare ljuset från den strålande nyfödda stjärnorna. Med massor runt 10 gånger solens så sänder dessa heta stjärnor ut intensivt ultraviolett ljus. När detta ljus träffar på väteatomerna som fortfarande finns kvar på platserna där stjärnorna en gång föddes, kommer atomerna att joniseras. Följdaktligen är de stora molnliknande objekten som glöder med detta ljus från väte (och andra) atomer kända som emissionsnebulosor.

Tack vare kraften hos 256-megapixelkamernan OmegaCAM kan bilden från det nya Very Large Telescope Survey Telescope (VST) avslöja rankor av rymdstoft som skvalpar genom de två nebulosorna och skymmer sikten. Bilden är med sina 49511 x 39136 pixlar en av de största som hittills släppts av ESO.

OmegaCAM är en efterföljare till ESO:s hyllade kamera Wide Field Imager (WFI), som sitter på MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop på La Silla. WFI användes 2010 för att fotografera Kattassnebulosan, också i synligt ljus men med ett filter som gör det möjligt för glöden från vätet att lysa igenom tydligare (eso1003). Samtidigt har ESO:s Very Large Telescope tagit en djup inblick i Hummernebulosan, och fångat de många varma ljusstarka stjärnorna som påverkar objektets färg och form (eso1226).

Trots de toppmoderna instrumenten som använts för att observera dessa fenomen är dammet i dessa nebulosor så tjockt att mycket av dess innehåll ändå är dolt från oss. Kattassnebulosan är en av himlens mest aktiva stjärnbarnkammare, där tusentals heta, unga stjärnor vars synliga ljus inte kan nå oss vårdas. Men genom att observera i infraröda våglängder kan teleskop som VISTA se igenom stoftet och avslöja hur nya stjärnor bildas inuti.

Att se nebulosan i olika våglängder (färger) av ljus ger upphov till olika visuella jämförelser för den mänskliga observatören. Sett i långvågigt infrarött ser till exempel den ena delen av NGC 6357 ut som en duva, och den andra en dödsskalle, vilket har lett till att den ibland också kallas Krig och frednebulosan.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på VST

Kontakter

Richard Hook
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1705 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.