Pressmeddelande

Ute i den lokala galaxgruppens vildmarker

23 mars 2016

En galax står ensam i denna bild från ESO:s kamera OmegaCAM och kartläggningsteleskopet VST. Galaxen, som bär namnet Wolf-Lundmark-Melotte, eller WLM, anses tillhöra de dussintals galaxer som ingår i vår lokala galaxgrupp men står ut som en av dess mest avlägsna medlemmar i gruppens utkanter. Galaxen är faktiskt så liten och avskild så den kanske aldrig under hela universums historia har haft något att göra med de andra galaxerna i lokala galaxgruppen – eller kanske ens med någon annan galax.

Som en isolerad stam som bor djupt i Amazonas regnskogar eller på en ö i Oceanien, erbjuder WLM en sällsynt inblick i hur galaxer som lämnats nästan ostörda av sin omgivning sedan de bildats kan vara.

WLM upptäcktes 1909 av den tyska astronomen Max Wolf, och identifierades som en galax nästan femton år senare av den svenske astronomen Knut Lundmark och brittiske Philibert Jacques Melotte – efternamnen bildar galaxens ovanliga förkortning. Den ljussvaga galaxen befinner sig i stjärnbilden Valfisken cirka tre miljoner ljusår bort från Vintergatan, som är en av de tre dominerande spiralgalaxerna i den lokala galaxgruppen.

WLM är ganska liten och saknar tydlig struktur, därav dess klassificering som en oregelbunden dvärggalax. Som mest är WLM omkring 8000 ljusår tvärsöver, ett mått som inkluderar en halo som upptäcktes 1996 och består av extremt gamla stjärnor (eso9633).

Astronomer tror att de första galaxerna var relativt små. Med tiden påverkades de av varandras tyngdkraft och i många fall slogs samman, vilket byggde upp större galaxer. Denna sammanslagningsprocess pågick under miljarder år och byggde ihop de större spiralgalaxer och elliptiska galaxer som nu verkar vara vanliga i dagens universum. Galaxer som slås samman på detta vis liknar det sätt som också mänskliga folkgrupper har förflyttat sig under tusentals år och blandats samman i allt större bosättningar, och så småningom skapat dagens megastäder.

WLM har istället utvecklats på egen hand, långt ifrån andra galaxers påverkan av och långt ifrån deras stjärnpopulationer. Följdaktligen, som en gömd mänsklig population med begränsad kontakt från utsidan, representerar WLM ett relativt oberört “naturtillstånd” där alla förändringar som inträffar under dess livstid har i stort sett skett oberoende av aktiviteter på annat håll.

Denna lilla galax omges av en stor halo som består av väldigt ljussvaga röda stjärnor och som sträcker sig ut i den bläcksvarta omgivande rymden. Den rödaktiga nyansen är ett ålderdomstecken hos stjärnorna. Det är troligt att halon är en kvarleva från då galaxens bildades, vilket ger oss hjälpfulla ledtrådar om mekanismerna som skapade de första galaxerna.

Stjärnorna i mitten av WLM verkar däremot vara både yngre och blåare. I den här bilden lyser rosa moln upp i områden där det intensiva ljuset från unga stjärnor har joniserat den omgivande vätgasen och gör att den lyser med en karaktäristisk röd nyans.

Denna detaljerade bild fångades av den gigantiska vidvinkelkameran OmegaCAM på ESO:s teleskop VST (VLT Survey Telescope) i Chile – ett 2,6-metersteleskop som konstruerats exklusivt för att kartlägga himlen i synligt ljus. Med hjälp av 32 ccd-detektorer och totalt 256 megapixlar skapar OmegaCAM som erbjuder en väldigt detaljerade vidvinkelbilder av kosmos.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på VST

• Andra bilder från VST

Kontakter

Richard Hook
ESO education and Public Outreach Department
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1610 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.