Pressmeddelande

En blyg galaktisk granne

16 september 2015

Bildhuggarens dvärggalax syns i denna nya bild från kameran Wide Field Imager på MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop vid ESO:s La Sillaobservatorium. Galaxen är en närbelägen granne till vår egen Vintergata, men de båda galaxerna har mycket olika egenskaper och bakgrund. Denna galax är mycket mindre och äldre än Vintergatan, vilket gör den till ett värdefullt objekt för att studera både hur stjärnor och galaxer bildades då universum var ungt. Men galaxen lyser så svagt att det är ingen lätt uppgift att studera den.

Bildhuggarens dvärggalax – känd på engelska som Sculptor Dwarf Galaxy – är en dvärgsfäroidgalax, och är bara en av fjorton kända satellitgalaxer som går i bana runt Vintergatan [1]. Dessa galaktiska liftare befinner sig nära oss i Vintergatans vidsträckta halo, ett sfäriskt område som sträcker sig långt bortom galaxens spiralarmar. Som framgår av namnet finns denna galax i den sydliga stjärnbilden Bildhuggaren, och ligger omkring 280 000 ljusår från jorden. Trots sin närhet upptäcktes denna galax så sent som 1937, eftersom dess stjärnor lyser svagt och är tunt spridda över himlen.

Även om den är svår att urskilja var Bildhuggarens dvärggalax bland de första dvärggalaxer som upptäcktes i omloppsbana runt Vintergatan. I början var det den lilla galaxens form som mest fascinerade forskare. Numera har dvärggalaxer en viktigare roll att spela: med deras hjälp kan astronomer gräva sig djupt i universums förflutna.

Man tror att Vintergatan, som alla andra stora galaxer, byggdes upp av mindre galaxer som smälte samman då universum ännu var ungt. Om några av dessa små galaxer finns kvar sedan den tiden borde de innehålla många extremt gamla stjärnor. Bildhuggarens dvärggalax passar perfekt in som en av dessa små ursprungsgalaxer, tack vare en stor mängd av uråldriga stjärnor som också syns i denna bild.

Astronomer kan bestämma åldern hos stjärnorna i galaxen eftersom deras ljus bär tecken på bara små mängder av tyngre grundämnen. Galaxer med många generationer av stjärnor samlar på sig mer av dessa tunga grundämnen. Brist på tunga grundämnen tyder alltså på att stjärnorna i Bildhuggarens dvärggalax har en hög genomsnittlig ålder.

Denna mängd av gamla stjärnor gör Bildhuggarens dvärggalax till ett utmärkt studieobjekt för den som vill förstå hur stjärnorna bildades tidigt i universums historia. I en studie som nyligen genomförts kombinerade astronomer samtliga tillgängliga mätningar av galaxen och lyckades få fram hur galaxens stjärnbildningstakt ändrats under dess historia – faktiskt den hittills mest tillförlitliga bilden av stjärnbildningshistoriken hos en dvärgsfäroidgalax. Denna analys avslöjade två distinkta grupper av stjärnor i galaxen. Den första, dominerande gruppen är en äldre population som saknar tyngre grundämnen. Den andra, mindre populationen, har i motsats rikligt med tyngre grundämnen. Som unga människor som trängs inne i en stadskärna så är den här unga populationen koncentrerad nära galaxens mitt.

Stjärnorna inuti små galaxer som Bildhuggarens dvärggalax kan visa upp en komplex stjärnbildningshistorik. Men eftersom de flesta av stjärnorna i dessa dvärggalaxer varit isolerade från varandra och inte interagerat sedan flera miljarder år, så har varje grupp av stjärnor sin egna evolutionära bana. Genom att studera likheterna i dvärggalaxernas historia, och förklara de få avvikande exemplaren, kan vi förklara hur galaxer utvecklas, från de mest anspråkslösa dvärgarna till de vackraste av spiralgalaxer. Det finns verkligen mycket som astronomer kan lära sig av Vintergatans blyga grannar.

Noter

[1] Denna ljussvaga galax ska inte förväxlas med den betydligt ljusare Bildhuggargalaxen (NGC 253) som befinner sig i samma stjärnbild.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop

• Bilder tagna av MPG/ESO:s 2,2-meterteleskop

Kontakter

Richard Hook
ESO education and Public Outreach Department
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1536 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.