Pressmeddelande

Spöket av en döende stjärna

5 augusti 2015

Denna märkvärdiga bubbla, som lyser som en stjärnas spöke i rymdens kusliga mörker, kan verka övernaturlig och mystisk. Men för astronomer är den en helt vanlig planetarisk nebulosa som består av resterna efter en döende stjärna. Denna bild, den bästa som hittills tagits av denna relativt okända nebulosan, ESO 378-1, togs med ESO:s Very Large Telescope i norra Chile.

Detta skimrande klot, som har fått smeknamnet Södra ugglenebulosan, är en planetarisk nebulosa med en diameter på nästan fyra ljusår. Det formella namnet är relaterat till dess till utseende besläktade kusin i den norra hemisfären, Ugglenebulosan. ESO 378-1 [1], som också går under katalognamnen PN K 1-22 och PN G283.6+25.3, ligger i stjärnbilden Vattenormen.

Precis som alla andra planetariska nebulosor så är ESO 378-1 ett relativt kortlivat fenomen som bara varar i några tiotusentals år, jämfört med en stjärnas typiska livslängd på flera miljarder år [2].

Planetariska nebulosor bildas av den expanderande gasen som kastats ut av döende stjärnor. Fastän de är ljusa och spännande objekt när de börjar bildas, så bleknar dessa bubblor bort när gasen som de består av rör sig utåt och den centrala stjärnan avtar i ljusstyrka.

För att en planetarisk nebulosa ska kunna bildas så måste den döende stjärnan ha en massa som är mindre än åtta gånger solens. Stjärnor som är tyngre kommer sluta sina liv på ett dramatiskt vis som supernovaexplosioner.

Allt eftersom dessa mindre massiva stjärnor blir äldre så börjar de förlora sina yttra skikt av gas i form av stjärnvindar. Efter att de flesta av dessa yttre lager har försvunnit börjar det som återstår av stjärnans heta kärna att avge ultraviolett strålning, som sedan joniserar den omgivande gasen. Denna jonisering får de spökliga, expanderande skikten av gas att börja glöda i ljusa färger.

Efter att den planetariska nebulosan bleknat bort så kommer den kvarvarande stjärnresten att bränna material i ytterligare en miljard år innan dess bränsle tar slut. Den kommer då att bli en liten – men het och väldigt tät – vit dvärg som långsamt kyls ner under miljarder år. Solen kommer att bli en planetarisk nebulosa om flera miljarder år och kommer därefter också tillbringa sin ålders höst som en vit dvärg.

Planetariska nebulosor spelar en avgörande roll i universums kemiska berikning och dess kemiska utveckling i stort. Grundämnen som kol och kväve, samt några andra tyngre grundämnen, bildas i dessa stjärnor och återvänder till det interstellära mediet. Från det här materialet kan nya stjärnor, planeter och så småningom även liv bildas. Därav astronomen Carl Sagans berömda citat: “Vi är gjorda av stjärnstoft.”

ESO:s ”Cosmic Gems”-program (namnet motsvarar “Kosmiska pärlor” på svenska) syftar till att producera astronomiska bilder för undervisning och för att väcka allmänhetens intresse. I detta program används observationstid som annars gått till spillo eftersom väderförhållandena ansetts vara för dåliga för vetenskapliga observationer. Istället tar man bilder på intressanta, spännande eller visuellt tilltalande objekt. Data görs även tillgängligt för professionella astronomer genom ESO:s vetenskapliga arkiv.

Noter

[1] ESO i objektets namn hänvisar till en katalog av objekt som sammanställdes under 1970- och 80-talet från noggranna undersökningar av nya fotografier som tagits med ESO:s 1-meters Schmidtteleskop vid La Silla.

[2] En planetarisk nebulosas livstid är bara bråkdelen av en stjärnas liv, ungefär som för en såpbubblas liv jämfört med åldern hos barnet som blåser bubblan.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• ”Cosmic Gems”-programmet

• Bilder på Very Large Telescope

• Bilder från Very Large Telescope

Kontakter

Richard Hook
ESO education and Public Outreach Department
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1532 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.