Pressmeddelande

Nya stjärnor i storartat spektakel

11 mars 2015

Detta dramatiska landskap i den södra stjärnbilden Altaret är en himlakropparnas skattkammare. Stjärnhopar, nebulosor och områden där stjärnbildning pågår är bara några av rikedomarna som observerats här, omkring 4000 ljusår från jorden. Denna vackra nya bild, som är den mest detaljerad hittills av den här delen av himlen, togs av teleskopet VST (VLT Survey Telescope) vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile.

I mitten av bilden ligger den öppna stjärnhopen NGC 6193 som innehåller drygt 30 ljusa stjärnor och bildar hjärtat av stjärnassociationen Ara OB1. De två ljusstarkaste stjärnorna är väldigt heta jättestjärnor. Tillsammans är de huvudkällan till ljuset för den närliggande emissionsnebulosan, NGC 6188, som ibland kallas Rim Nebula på engelska, och är synlig till höger om hopen.

En stjärnassociation är en större gruppering av svagt bundna stjärnor som ännu inte helt har drivit isär från platsen där de ursprungligen bildades. Så kallade OB-associationer består till större delen av väldigt unga blåvita stjärnor. Sådana stjärnor kan vara 100 000 gånger ljusare än solen och mellan 10 och 50 gånger tyngre.

Nebulosan NGC 6188 är den framstående väggen av mörka och ljusa moln som markerar gränsen mellan ett aktivt stjärnbildande område inuti molekylmolnet, mer känd under namnet RCW 108, och resten av gruppen [1]. Området omkring RCW 108 består till större delen av väte - den främsta ingrediensen i stjärnbildning. Denna typ av områden kallas ofta för H II-områden.

Den ultravioletta strålningen och de intensiva stjärnvindarna från stjärnorna i NGC 6193 tycks hålla på att driva nästa generationen av stjärnbildning i de omgivande molnen av gas och stoft. När stycken av molnet störtar samman värms de upp och kommer eventuellt forma nya stjärnor.

När molnet bildar nya stjärnor så nöts det samtidigt bort av vindar och strålning som de tidigare stjärnorna skickar ut, och av våldsamma supernovaexplosioner. På så vis så tenderar H II-områden som denna att ha en livslängd på några få miljoner år. Stjärnbildningen är en väldigt ineffektiv process där bara 10% av materialet bidrar i processen – resten blåser ut i rymden.

Nebulosan visar också tecken på att vara i en väldigt tidig fas av “pelarbildning”, vilket innebär att i framtiden så kan den komma att se ut som andra välkända områden där nya stjärnor bildas, såsom Örnnebulosan (Messier 16, som innehåller Skapelsens pelare) och Konnebulosan (en del av NGC 2264).

Denna spektakulära bild skapades faktiskt från mer än 500 individuella bilder som togs genom fyra olika färgfilter med VST, VLT Survey Telescope. Den totala exponeringstiden var mer än 56 timmar. Det är den mest detaljerade bilden som hittills tagits av det här området.

Noter

[1] Dessutom är denna nebulosa någorlunda välkänd också bland astronomer eftersom en tidigare bild användes som fodral för dvd-skivorna som innehåller samlingen av mjukvara som skapats av ESO: Scisoft, som släpptes i en ny version för några veckor sedan. Därför är den också känd som Scisoftnebulosan.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 16 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Richard Hook
ESO, Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1510 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1510sv
Namn:NGC 6188, NGC 6193
Typ:Milky Way : Star : Grouping : Cluster : Open
Milky Way : Nebula : Appearance : Emission : H II Region
Milky Way : Nebula : Appearance : Dark
Facility:VLT Survey Telescope
Instruments:OmegaCAM

Bilder

Stjärnhopen NGC 6193 och nebulosan NGC 6188
Stjärnhopen NGC 6193 och nebulosan NGC 6188
Den öppna stjärnhopen NGC 6193 i stjärnbilden Altaret
Den öppna stjärnhopen NGC 6193 i stjärnbilden Altaret

Videor

Zooma in på stjärnhopen NGC 6193 och nebulosan NGC 6188
Zooma in på stjärnhopen NGC 6193 och nebulosan NGC 6188
Närbild av stjärnhopen NGC 6193 och nebulosan NGC 6188
Närbild av stjärnhopen NGC 6193 och nebulosan NGC 6188