Pressmeddelande

Vart tog alla stjärnorna vägen?

Mörka moln döljer hundratals bakgrundsstjärnor

7 januari 2015

Det verkar som om det saknas många stjärnor i den här spännande nya ESO-bilden. Men den svarta håligheten i det här glittrande vackra stjärnfältet är egentligen inte tom utan är packad med gas och stoft. Det mörka molnet kallas LDN 483 - kort för Lynds Dark Nebula 483. Det är i den här typen av moln som framtida stjärnor föds. Wide Field Imager, ett instrument som sitter på MPG/ESO:s 2.2-metersteleskop vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile, fångade den här bilden av LDN 483 och dess omgivning.

LDN 483 [1] ligger omkring 700 ljusår bort i stjärnbilden Ormen. Molnet innehåller tillräckligt med dammigt material för att fullständigt blockera allt ljus från stjärnor bakom den. Synnerligen kompakta molekylmoln som LDN 483 kvalificerar sig som mörka nebulosor på grund av just detta kännetecken. LDN 483 och dess gelikars stjärnlösa utseende verkar antyda att stjärnor inte kan slå rot och växa där, men i själva verket är det tvärtom: mörka nebulosor erbjuder de mest bördiga miljöerna för framtida stjärnbildning.

Astronomer som studerar stjärnbildningen i LDN 483 har upptäckt att några av de yngsta typerna av unga stjärnor är begravda i LDN 483:s höljda inre. Dessa dräktiga stjärnor kan ses som om de fortfarande är i livmodern och har ännu inte fötts som hela, men ännu omogna, stjärnor.

I det här första stadiet av en stjärnas utveckling är finns bara en boll av gas och stoft som senare ska bli en stjärna som drar ihop sig under trycket av gravitationen inuti det omgivande molekylmolnet. Protostjärnan är fortfarande rätt sval - drygt –250 grader Celsius - och lyser bara i långa submillimetervåglängder [2]. Dock så börjar temperaturen och trycket att öka i den nyfödda stjärnans kärna.

Den första perioden av en stjärnas tillväxt pågår under bara några tusen år, en förvånansvärt kort tid i astronomiska termer med tanke på att stjärnorna normalt lever i miljoner eller miljarder år. I de efterföljande stegen, under loppet av flera miljoner år, kommer protostjärnan att växa sig varmare och kompaktare. Den kommer att skicka ut alltmer ljus allteftersom, växlande gradvis från mestadels kyligt, långvågigt infrarött ljus till kortvågigt infrarött ljus och slutligen synligt ljus. Den en gång så dunkla protostjärnan har då blivit en fullt lysande stjärna.

Allt eftersom fler och fler stjärnor kommer ut från det beckmörka djupet i LDN 483 kommer den mörka nebulosan att skingra sig och förlora sin opacitet. De dolda bakgrundsstjärnorna kommer då att visa sig - men endast efter några miljoner år och de kommer ändå att överglänsas av de ljusa, unga stjärnorna i molnet [3].

Noter

[1] Lynds Dark Nebula catalogue sammanställdes av den amerikanska astronomen Beverly Turner Lynds och publicerades 1962. Dessa mörka nebulosor upptäcktes efter visuella studier av fotoplåtar från Palomar Sky Survey.

[2] Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), som delvis drivs av ESO, observerar i submillimeter och millimeter-ljus och är idealisk för att studera sådana väldigt unga stjärnor inuti molekylmoln.

[3] Exempel på sådana unga stjärnhopar kan man se här, och en mer mogen sådan här.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Richard Hook
ESO education and Public Outreach Department
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1501 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Usage of ESO Images, Videos, Web texts and Music
Are you a journalist? Subscribe to the ESO Media Newsletter in your language.