Pressmeddelande

En spöklik grön bubbla

10 april 2013

I den här spännande nya bilden från ESO:s teleskop VLT ser vi den planetariska nebulosan IC 1295. Denna gröna nebulosa omger en svag och döende stjärna som ligger ungefär 3300 ljusår från oss i stjärnbilden Skölden. Detta är den mest detaljerade bild som någonsin tagits av detta objekt.

Stjärnor av solens storlek spenderar sin ålderdoms höst som små och svagt lysande vita dvärgstjärnor. Men när de är på väg att nå pensionsåldern blåser deras atmosfär ut i rymden. Under några tiotusentals år omges de av av spektakulära och färggranna lysande moln av joniserad gas som kallas för planetariska nebulosor.

Den här nya bilden från VLT visar upp den planetariska nebulosan IC 1295, som ligger i stjärnbilden Skölden. Den är ovanlig eftersom den omges av flera skal som gör att den nästan liknar en mikroorganism i ett mikroskop, som också har flera lager, men som istället motsvarar membranen i en cell. 

Dessa bubblor består av gas som tidigare utgjorde stjärnans atmosfär. Den här gasen har kastats ut vid instabila fusionsreaktioner i stjärnans mitt som gett upphov till plötsliga energiutbrott, lite som en termonukleär rap. Gasen utsätts för stark ultraviolett strålning från den åldrande stjärnan, vilken gör att gasen lyser. Olika kemiska ämnen lyser med olika färger och den spökliga gröna färgen i IC 1295 kommer från joniserat syre.

I mitten av bilden, i hjärtat av nebulosan, kan man se den utbrända återstoden av stjärnans kärna som en stark blå-vit prick. Stjärnan i mitten kommer att bli en mycket svag vit dvärg och långsamt svalna under många miljarder år.

Stjärnor med lika stor och upp till åtta gånger solens massa bildar planetariska nebulosor när de når den sista fasen i sin existens. Solen är 4,6 miljarder år gammal och kommer antagligen att leva i ungefär fyra miljarder år till.

Trots namnet har planetariska nebulosor ingentinga med planeter att göra. Denna beskrivande term användes för några tidiga upptäckter eftersom dessa ovanliga objekt liknade de yttersta planeterna Uranus och Neptunus när man observerade dem genom äldre teleskop. Termen var tillräckligt slående för att överleva [1]. Att dessa objekt egentligen var lysande gasmoln bestämdes av tidiga spektroskopiska observationer under det tidiga 1800-talet.

Den här bilden togs av ESO:s Very Large Telescope, som ligger på Cerro Paranal i Chiles Atacamaöken, med hjälp av instrumentet FORS (FOcal Reducer Spectrograph). Man har kombinerat exponeringar tagna i tre olika filter (blått ljus - färgat blått i bilden, synligt ljus - färgat grönt i bilden, och rött ljus - färgat rött i bilden).

Noter

[1] Även de tidiga observatörerna så som William Herschel, som upptäckte många planetariska nebulor och spekulerade omkring deras ursprung och sammansättning, visste att de inte var planeter som kretsade kring solen eftersom de inte rörde sig gentemot de omgivande stjärnorna.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på VLT
• Bilder tagna med VLT

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT & Survey Telescopes Press Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1317 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.