Pressmeddelande

Mörkret sätts i brand

23 januari 2013

En ny bild från APEX-teleskopet (Atacama Pathfinder Experiment) i Chile visar en vacker vy mot kosmiska stoftmoln i Orion-nebulosan. För teleskop som endast registrerar synligt ljus är dessa täta moln mörka eller helt dolda. Men APEX och dess kamera LABOCA kan detektera värmestrålningen från stoftkornen i molnen och avslöja de gömda platser där nya stjärnor håller på att bildas - och ett av molnen som inte är vad det verkar vara.

I rymden föds nya stjärnor i täta moln av gas, stoft och damm. När man studerar dessa i synligt ljus är de mörka och de skymmer stjärnorna som ligger bakom dem. Så pass att när astronomen William Herschel observerade ett sådant moln i stjärnbilden Skorpionen 1774 trodde han att det var en del av himlen där det inte fanns några stjärnor alls, och ska ha utropat “Sannerligen ligger det ett hål i himlen här!” [1]

För att bättre förstå hur stjärnor bildas måste astronomer använda teleskop som kan detektera strålning med längre våglängder, till exempel ljus med våglängd kring en millimeter: submillimeterljus. Sedda i submillimeterljus lyser stoftkornen i molnen istället för att blockera ljuset. APEX-teleskopet, på Chajnantorplatån i de chilenska Anderna, är det största submillimeterteleskopet på det södra halvklotet. Det är idealiskt för att studera stjärnornas födelse på detta sätt.

Molnet på bilden ligger i stjärnbilden Orion, 1500 ljusår från jorden, och kallas Molekylmolnet i Orion (Orion Molecular Cloud). Detta molnkomplex, som är det närmaste ställe i rymden där tunga stjärnor föds, innehåller en guldgruva av ljusstarka nebulosor, mörka moln och unga stjärnor. Den nya bilden visar bara upp en liten del av detta enorma komplex. APEX-observationerna, som visas i brandgul färg, tycks sätta de mörka molnen i brand. I de flesta fall är motsvaras varje orangefärgad knut som APEX sett med en mörk del i synligt ljus. Det avslöjar att ett tätt stoftmoln absorberar synligt ljus men skickar ut submillimeterljus. Vid dessa platser är det möjligt att stjärnor håller på att födas.

Den starkt lysande delen nedanför bildens mitt är nebulosan NGC 1999. Sett i synligt ljus är det här området ett exempel på vad astronomerna kallar en reflektionsnebulosa, där det blå ljuset från stjärnor i bakgrunden reflekteras mot stoftmolnen. Nebulosan lyses upp i huvudsak av den energirika strålningen från den unga stjärnan V380 Orionis [2] som lurar alldeles i dess mitt. Också mitt i nebulosan finns en mörk fläck, som är ännu lättare att se i en välkänd bild från NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble.

I vanliga fall borde en sådan mörk fläck betyda ett tätt moln av kosmiskt stoft som skymmer stjärnorna och nebulosan bakom det. Men till och med i den här bilden kan vi se att fläcken är påfallande mörk: inte ens APEX visar någon strålning härifrån. Tack vare dessa observationer kombinerade med observationer i infrarött ljus tror astronomer att den mörka fläcken faktiskt är en hålighet i nebulosan, som karvats ut av material som skjutits ut från stjärnan V380 Orionis. För en gångs skull är det verkligen fråga om ett hål i himlen!

På himlen ligger området som visas i den här bilden ungefär två grader söder om den större och välkända Orionnebulosan. Den syns i den övre kanten av bilden i synligt ljus från Digitized Sky Survey 2.

APEX-observationerna som användes för att skapa bilden leddes av Thomas Stanke (ESO), Tom Megeath (Toledouniversitetet, USA), och Amy Stutz (Max Planck Institutet för Astronomi, Heidelberg, Tyskland). APEX är ett samarbetsprojekt mellan Max-Planckinstitutet för radioastronomi (MPIfR), Onsala rymdobservatorium (OSO) och ESO. Teleskopet drivs av ESO.

Noter

[1] På tyska, "Hier ist wahrhaftig ein Loch im Himmel!"

[2] V380 Orionis har en hög yttemperatur på ungefär 10 000 Kelvin (ungefär samma i grader Celsius), nästan dubbelt så stor som solens. Man uppskattar dess massa till att vara 3,5 gånger solens.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Forskningen om den mörka fläcken i NGC 1999 som presenteras ovan beskrivs i en forskningsartikel av T. Stanke m. fl., A&A 518, L94 (2010), också tillgänglig som på ArXiv.org

Kontakter

Thomas Stanke
ESO
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6116
E-post: tstanke@eso.org

Douglas Pierce-Price
ESO ALMA/APEX Public Information Officer
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6759
E-post: dpiercep@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1304 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.