Pressmeddelande

Detta är ingen pipa

Underligt mörkt moln i nytt ljus

15 augusti 2012

René Magritte skrev “Detta är ingen pipa” på sin välkända målning. Det här är inte heller någon pipa, utan en bild av delar av ett vidsträckt stoftmoln som kallas Pipnebulosan. Den här nya och mycket detaljerade bilden av nebulosan, som också kallas Barnard 59, togs av kameran Wide Field Imager på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop på ESO:s La Silla-observatorium. Av en händelse släpper vi den här bilden på 45 årsdagen av målarens död.

Pipnebulosan är ett fint exempel på en mörk nebulosa. Förr trodde astronerna att mörka nebulosor var områden i rymden där det inte fanns några stjärnor. Man upptäckte dock senare att de faktiskt består av stoftmoln som är så tjocka att de släpper inte fram något ljus från stjärnor bakom dem. Vi ser silhuetten av Pipnebulosan framför de många stjärnorna nära Vintergatans mitt, i riktning mot stjärnbilden Ormbäraren.

Barnard 59 utgör Pipnebulosans munstycke [1] och är motivet i denna nya bild som är tagen med kameran WFI på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop. Den här underliga och komplexa nebulosan ligger mellan 600 och 700 ljusår från jorden.

Nebulosan har fått sitt namn efter den amerikanske astronomen Edward Emerson Barnard som var först med att systematiskt undersöka mörka nebulosor med hjälp av långa fotografiska exponeringar. Han var också en av dem som förstod att de bestod av stoft. Barnard katalogiserade totalt 370 mörka nebulosor över hela himlen. Han kom från fattiga förhållanden och köpte sitt första hus med prispengarna han fått för upptäckten av flera kometer. Barnard var en enastående observatör med exceptionell syn, och gjorde viktiga bidrag till många delar av astronomin i slutet av 1800 och början av 1900-talet.

Vid en första anblick dras antagligen din uppmärksamhet mot mitten av bilden med de mörka skruvade molnen som liknar benen hos en väldig spindel på sitt nät av stjärnor. Här finns dock många mindre detaljer gömda. Dimmiga, rökiga former mitt i det mörka partiet lyses upp av nya stjärnor som håller på att bildas. Stjärnbildning är vanligt i områden där det förekommer täta moln av molekylär gas, såsom mörka nebulosor. Stoft och gas klumpar ihop sig under inverkan av gravitationskraften, och klumparna drar sedan till sig mer och mer material tills en stjärna kan bildas. Jämfört med liknande områden bildas dock jämförelsevis få stjärnor i Barnard 59. Här finns det fortfarande mycket stoft kvar.

Om du tittar noga kanske du också kan få syn på ett antal små blå, gröna och röda streck spridda över bilden. Det är asteroider, bitar av sten och metall som är några kilometer stora och som kretsar kring solen. De flesta av dem finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiters omloppsbanor. Barnard 59 ligger ungefär 10 miljoner gånger längre bort från jorden än dessa pyttesmå himlakroppar [2].

Hela detta område, som är ungefär sex ljusår tvärsöver borta vid Barnard 59, täcker bara en liten del av himlen. Håller du ut din tumme på en armslängds avstånd kan du täcka hela denna täta väv av celesta fenomen.

Noter

[1] Hela Pipnebulosan innefattar förutom Barnard 59 även Barnard 65, 66, 67 och 78. Från sydliga breddgrader kan den ses med blotta ögat vid klar himmel.

[2] Asteroider rör sig under en exponering och ger därför upphov till korta spår. Eftersom den här bilden består av flera mindre bilder tagna i olika färger vid olika tidpunkter, är dessutom de olika färgerna i ett spår förskjutna relativt varandra.

Mer information

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklassen för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop
• Andra bilder tagna med MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop
• Bilder på La Silla

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT & Survey Telescopes Press Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1233 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.