Pressmeddelande

En blå virvel i Floden

Stjärnor smäller i lugn galax

1 augusti 2012

Spiralgalaxen NGC 1187 framträder i en ny bild tagen med ESO:s teleskop VLT. Denna imponerande galax ligger ungefär 60 miljoner ljusår från oss i den sydliga stjärnbilden Floden Eridanus. Två supernovor har exploderat i NGC 1187 under de senaste trettio åren, varav den senaste i 2007. Den här bilden av galaxen är den mest detaljerade som någonsin tagits.

Galaxen NGC 1187 [1] ser vi nästan rakt ovanifrån i den här nya bilden från VLT, som också visar upp dess vackra spiralstruktur. Ungefär ett halvt dussin framträdande spiralarmar kan anas. Var och en av spiralarmarna innehåller stora mängder gas och stoft; de blå delarna är områden där unga stjärnor håller på att födas ur interstellära gasmoln. Mot mitten ser vi galaxens bula lysa gult. Den här delen av galaxen består mest av gamla stjärnor samt gas och stoft. Till skillnad från många andra galaxer är bulan i NGC 1187 inte helt rund, utan har en svag stavstruktur i sin mitt. Sådana stavar tros fungera som kanaler som transporterar gas från spiralarmarna in till galaxens mitt vilket ökar stjärnbildningstakten där.

Runtom galaxen kan man se många galaxer som både är mer ljussvaga och avlägsna än NGC 1187. Vissa av dem lyser till och med genom själva skivan i NGC 1187. Deras röda färger står i kontrast till de blå stjärnhoparna i NGC 1187, som ligger mycket närmare.

NGC 1187 kan verka lugn och oföränderlig, men två supernovor har exploderat i galaxen sedan 1982. En supernova är en våldsam stjärnexplosion som uppstår när antingen en mycket tung stjärna eller en vit dvärgstjärna i ett dubbelstjärnesystem dör [2]. Supernovor är bland de mest energirika händelserna i universum. Under en kort tid kan en supernova lysa starkare än sin värdgalax, för att efter en tid på flertal veckor eller månader mattas av och försvinna. Under denna korta tidsperiod kan en supernova stråla ut lika mycket energi som solen gör under hela sin livstid.

I oktober 1982 hittade man den första supernovan i NGC 1187 - som fick beteckningen SN 1982R[3] - med ESO:s teleskop i La Silla. Senare i 2007 fann amatörastronomen Berto Monard i Sydafrika en annan supernova i den här galaxen - SN 2007Y. Ett astronomteam gjorde sedan en detaljerad studie och övervakade SN 2007Y under ett år med hjälp av många olika teleskop [4]. Den här nya bilden på NGC 1187 har skapats utifrån observationer som ingick i den här studien. Man kan till och med se supernovan, långt efter att den nådde sin största intensitet, i bildens nederkant.

Bilderna togs med instrumentet FORS1 på ESO:s teleskop VLT vid Paranalobservatoriet i Chile.

Noter

[1] Galaxen upptäcktes av engelsmannen William Herschel år 1784.

[2] Forskare sklijer mellan två olika typer av supernovaexplosioner. Den ena typen sker vid när en väldigt tung stjärna (som väger åtta gånger eller mer än solen) når slutet av sitt liv. När stjärnans kärnbränsle tar slut kan den inte längre motstå gravitationskraftens effekt och kollapsar under en våldsam explosion. Den andra sortens supernovaexplosion sker i ett dubbelstjärnesystem, där en vit dvärg som består av kol och syre drar till sig material från en tyngre följeslagare. Om tillräckligt mycket material transporteras över från den större stjärnan kommer den vita dvärgen att explodera som en supernova.

[3] Internationella Astronomiska Unionen är ansvarig för att namnge de supernovor som upptäcks. Namnet bildas av året då supernovan upptäcks, föjt av en eller två bokstaver. De första 26 supernovorna varje är får en versal från A till Z. Ytterligare supernovor upptäckta samma år får två gemener.

[4] Mer information om SN 2007Y finns i en forskningsartikel av Stritzinger m. fl. Forskarteamet leddes av Maximilian Stritzinger, astronom vid Aarhus universitet (tidigare vid Oskar Klein Center i Stockholm).

Mer information

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklassen för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på VLT
• Andra bilder tagna med VLT

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1231 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.