Pressmeddelande

Centaurus A: en lång exponering av en underlig galax

16 maj 2012

I den här nya bilden från ESO syns den underliga galaxen Centaurus A. Med en exponeringstid på över 50 timmar är det här antagligen den bästa bilden som tagits av detta spektakulära och märkliga ställe i rymden. Bilden togs med kameran WFI på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop som finns på ESO:s La Silla-observatorium i Chile.

Centaurus A, som också är känd under namnet NGC 5128 [1], är en ovanlig och stor elliptisk galax med ett supertungt svart hål i dess hjärta. Den ligger ungefär 12 miljoner ljusår från oss i stjärnbilden Kentauren, och är för astronomer den mest framträdande radiogalaxen på himlen. Enligt forskare är det ett svart hål som väger lika mycket som 100 miljoner solar som ligger bakom galaxens ljusstarka kärna, dess starka radiostrålningen samt dess jetstrålar. Materia från de täta centrala delarna av galaxen skickar ut väldiga mängder energi när det faller in mot det svarta hålet.

Den här bilden, tagen med kameran WFI (Wide Field Imager), ger oss en bild av Centaurus A som en elliptisk galax, vilket syns tydligt i den utsträckta formen i galaxens ljussvagare utkanter. Det diffusa ljuset som fyller en stor del av bilden beror på hundratals miljarder svala och gamla stjärnor. Den jämna formen rubbas dock denna av ett brett och ojämnt, mörkt band av stoft och gas som skymmer galaxens mitt och ger Centaurus A ett utseende som skiljer sig från de flesta andra elliptiska galaxer.

I det mörka bandet döljer sig både gas, stoft och unga stjärnor. Vätgas i ljusstarka unga stjärnhopar lyser rött i bandets övre högra och nedre vänstra delar, medan isolerade stoftmoln syns i silhuett mot ljuset från stjärnorna i bakgrunden. Dessa kännetecken tillsammans med den starka radiostrålningen är bevis för att Centaurus A är resultatet av en sammanslagning av två galaxer. Stoftbandet tros vara kvarlevorna efter en spiralgalax som håller på att rivas sönder av den starka gravitationskraften från den elliptiska galaxen.

Bilden från WFI består av långa exponeringar tagna genom röda, gröna och blå filter samt filter som bara släpper igenom ljuset från väte och syrgas. De senare hjälper till att framhäva delar av Centaurus A:s välkända jetstrålar, som knappt syntes i en tidigare bild från WFI (eso0315a).

Från galaxens mitt upp mot bildens övre vänstra hörn sträcker sig två grupper av rödaktiga stråk. Stråken, som följer de gigantiska jetstrålar som syns i radiobilder av galaxen, är i själva verket stjärnbarnkammare som innehåller heta unga stjärnor [2]. De inre stråken, som syns ovanför stoftbandets vänstra sida, ligger ungefär 30 000 ljusår från galaxens kärna. Längre ut finns ännu fler stråk, omkring 65 000 ljusår från kärnan, nära det övre vänstra hörnet. Man anar även en jetstråle som lyser svagare och sträcker sig åt andra hållet i bildens nedre högra hörn. Centaurus A har studerats i alla slags ljus, från radiovågor till gammastrålning. Observationer vid radio- och röntgenvåglängder har varit avgörande för att förstå interaktionen mellan den energirika strålningen från det supermassiva svarta hålet och dess omgivningar (se eso0903). Centaurus A har också börjat observeras av ALMA.

Observationerna som användes för att göra den här bilden gjordes delvis för att utreda möjligheten för markbundna teleskop att upptäcka och studera variabla stjärnor i galaxer som Centaurus A, som ligger utanför den lokala gruppen [3]. Försöken ledde till att fler än 200 nya variabla stjärnor i Centaurus A kunde upptäckas.

Noter

[1] Galaxen dokumenteras för första gången av den brittiska astronomen James Dunlop vid Parramatta-observatoriet i Australien den 4 augusti 1826. Den kallas ofta Centaurus A eftersom den var den första starka källa till radiovågor som upptäcktes i stjärnbilden Kentauren (Centaurus på engelska och latin) på 1950-talet.

[2] Astronomer tvistar ännu om de båda stråkens ursprung. En möjlighet är att de joniseras de av strålning från galaxens kärna. Enligt andra har de kommit till i chockvågor i mindre gasmoln.

[3] Mer information finns i en forskningsartikel av J. T. A. de Jong m. fl. från 2008.

Mer information

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklass för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Bilder på MPG/ESO:s 2.2-meters teleskop  
• Andra bilder tagna med MPG/ESO:s 2.2-meters teleskop 
• Bilder på La Silla

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 15 37 35 91
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1221 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.