Pressmeddelande

Stjärnornas dramatiska födelse

Nyfödda stjärnor härjar i barnkammaren

16 mars 2011

En ny bild från ESO:s jätteteleskop VLT visar i närbild den dramatiska påverkan som nyfödda stjärnor har på gasen och stoftet de bildats ur. Stjärnorna verkar utan att synas själva: material som slungats ut från dem har kolliderat med de omgivande gas- och stoftmolnen. Kollisionerna skapar ett surrealistiskt landskap av glödande bågar, fläckar och strömmar.

Stjärnbildningsområdet som kallas NGC 6729 är en del av den stjärnbarnkammare som ligger närmast jorden och är därmed en som astronomer studerat närmast. Den här nya bilden från ESO:s jätteteleskop VLT visar en del av detta märkliga och fascinerande område på nära håll (en större bild som visar det omgivande området finns här: eso1027). De data som användes för att skapa bilden valdes ut från ESO:s bildarkiv av Sergey Stepanenko som en del av ESO:s ”Hidden Treasures”-tävling [1]. Sergeys bild av NGC 6279 rankades som trea i tävlingen.

Stjärnor föds djupt inuti molekylmoln där de tidigaste stadierna i deras utveckling sker i det fördolda, skymda av stoftlager och osynliga för teleskop som observerar i synligt ljus. En klunga av mycket unga stjärnor ligger gömda bildens övre vänstra hörn. Även om stjärnorna själva inte syns så domineras bilden av de spår som de lämnar i sin omgivning. Strålar av material färdas i hög fart - upp till en miljon kilometer i timmen - bort från de nyfödda stjärnorna. Strålarna smäller in i den omgivande gasen och skapar chockvågor som får gasen att lysa. Det är dessa chockvågor som ligger bakom de glödande bågar och fläckar som astronomer kallar Herbig-Haro-objekt [2].

Här kan man se hur Herbig-Haro-objekten formerar sig i två linjer som visar hur det utslungade materialet har färdats. Den ena linjen sträcker sig från det övre vänstra hörnet till nedre kanten i mitten och slutar i en ljusstark, cirkelformad grupp av glödande fläckar och bågar. Den andra linjen börjar vid bildens övre kant och och sträcker sig snett neråt mot bildens mitt. Den märkliga sabelformade fläcken i det övre vänstra hörnet är troligtvis en effekt av reflekterat stjärnljus och är inte ett Herbig-Haro-objekt.

I den här bilden, som skapades från bilder tagna med kameran FORS1 på ESO:s VLT, har områdets naturliga färger förstärkts [3]. Bilderna togs med två olika filter som isolerar ljuset från glödande vätgas (den brandgula färgen i bilden) och glödande joniserad svavelgas (blått). De olika färgerna som kan ses i de olika delarna av bilden visar på olika förhållanden och hjälper astronomer att förstå vad som pågår i den dramat som utspelar sig i detta händelserika stjärnbildningsområde. Till exempel så vet man att de områden där joniserad svavelgas lyser starkt (i blått) så är hastigheten hos det kolliderande materialet relativt låg.

Noter

[1] Tävlingen “ESO’s Hidden Treasures 2010” gav amatörastronomer chansen att leta fram en väl gömd pärla som väntade på att poleras i ESO:s väldiga arkiv av astronomidata. Deltagarna skickade in nästan 100 bidrag och tio mycket skickliga personer tilldelades fina priser. Vinnaren vann en resa med alla omkostnader betalda till ESO:s jätteteleskop VLT på Cerro Paranal i Chile, världens mest avancerade teleskop för synligt ljus. De tio vinnarna skickade in de 20 högst rankade bilderna av alla bilder i tävlingen.

[2] Astronomerna George Herbig och Guillermo Haro var inte de första att upptäcka de objekt blivit uppkallade efter dem, men de var först med att studera spektra från objekten i detalj. De insåg då att objekten inte bara var klumpar av gas och stoft som reflekterade ljus, eller som glödde från att ha blivit belysta av ultraviolett strålning från unga stjärnor, utan faktiskt en ny typ av objekt kopplade till utslungat material i stjärnbildningsområden.

[3] Både joniserad svavelgas och väteatomer i nebulosan lyser i rött ljus. För att särskilja dem i bilden har svavelstrålningen färgats blå.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Forskningsartikel (Wang et al.)
Foton av VLT

Kontakter

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1109 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.

Usage of ESO Images, Videos, Web texts and Music
Are you a journalist? Subscribe to the ESO Media Newsletter in your language.