Pressmeddelande

Ett kosmiskt zoo i Stora magellanska molnet

1 juni 2010

Astronomer som strävar efter att förstå universum vänder ofta sina teleskop mot Stora magellanska molnet, en av vår egen Vintergatas närmaste galaxgrannar. Denna spektakulära nya bild, som är tagen med kameran WFI (Wide Field Imager) vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile, visar upp ett zoo av olika objekt och fenomen i ett område i galaxen. Här framträder allt från jättelika klothopar till resterna efter bländande supernovaexplosioner. Data från denna fascinerande bild kommer att kunna användas inom många olika slags forskningsprojekt som undersöker stjärnornas liv och död och hur galaxer utvecklas.

Stora magellanska molnet ligger bara 160 000 ljusår från vår egen Vintergata – på en kosmisk skala är det mycket nära oss. Närheten gör galaxen till ett viktigt studieobjekt därför att den kan studeras i större detalj än mer avlägsna system. Den ligger i stjärnbilden Svärdfisken, långt ner på den södra himmelshalvan men välplacerad för observationer från ESO:s observatorier i Chile. Galaxen är dessutom medlem i den Lokala gruppen av galaxer som omger Vintergatan [1]. Även om Stora magellanska molnet är mycket stort enligt mänskliga mått är galaxens massa mindre än en tiondel av Vintergatans. Den sträcker sig dessutom över endast 14 000 ljusår, vilket kan jämföras med Vintergatans bredd på 100 000 ljusår. Astronomer kallar den en oregelbunden dvärggalax [2]. Oregelbundenheten, tillsammans med den framträdande centrala staven av stjärnor, skvallrar för astronomerna om att tidvattenskrafter, orsakade av både Vintergatan och granngalaxen Lilla magellanska molnet, kan ha stöpt om dess form från en klassisk spiral och gett den dess nu mer kaotiska utseende.

Den aktuella bilden är en mosaik av fyra bilder som tagits med kameran WFI som är monterad vid det 2,2 meter stora MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile. Bilden täcker ett område på himlen som är mer än fyra gånger så stort som fullmånen. Kamerans stora vidvinkelfält visar upp i en enda bild ett brett spann av olika objekt i Stora magellanska molnet, trots att det är bara är en liten del av hela galaxen som syns. Dussintals unga stjärnhopar framträder samt spår av glödande gasmoln. Otaliga svagt lysande stjärnor fyller bilden till brädden och i bakgrunden skymtar andra galaxer som ligger långt bortom Stora molnets och Vintergatans närområde.

Klothopar är täta klungor av hundratusentals till miljontals stjärnor som hålls ihop av tyngdkraften. De brukar vara sfäriska till formen, med en diameter på bara ett par ljusår. Många sådana hopar kretsar kring Vintergatan, de flesta av dem uråldriga samlingar av gamla och röda stjärnor. Även Stora magellanska molnet har klothopar. På den här bilden syns en av dem: den suddiga vita ovalen av stjärnor en bit ovan bildens mitt är NGC 1978, en ovanligt tung klothop. Till skillnad från de flesta andra klothopar tros NGC 1978 vara relativt ung, bara 3,5 miljarder år gammal. Att sådana objekt finns i Stora magellanska molnet får astronomer att misstänka att den till skillnad från Vintergatan har fortsatt ända fram tills nyligen att ivrigt tillverka nya stjärnor.

Sitt höga stjärnfödelsetal till trots har Stora magellanska molnet även sett många spektakulära dödsfall bland sina stjärnor, i form av starkt lysande supernovaexplosioner. Uppe till höger i bildens syns resterna efter en sådan smäll, ett skirt moln med underlig form som kallas DEM L 190 eller N 49. Detta gigantiska moln av glödande gas är galaxens ljusstarkaste supernovarest och sträcker sig över cirka 30 ljusår. I dess mitt, där stjärnan en gång brann, ligger nu en magnetar. Det är en neutronstjärna med ett extremt kraftigt magnetfält. Först 1979 registrerade satelliter i omloppsbana runt jorden ett kraftigt utbrott av gammastrålning från det här objektet, och på så sätt fick forskare upp ögonen för de extrema egenskaperna hos en ny klass av stjärnrariteter som skapas av supernovaexplosioner.

Denna del av Stora magellanska molnet är så pass späckad av stjärnhopar och andra objekt att många astronomkarriärer kan gå åt att undersöka den. Med tanke på hur mycket aktivitet som pågår är det inte svårt att förstå varför astronomer så gärna vill studera de märkliga djur som befolkar denna kosmiska djurpark.

Noter

[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Lokala_galaxhopen

[2] http://sv.wikipedia.org/wiki/Hubbles_serie

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av kraftfulla markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra viktiga vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal driver ESO Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO är den europeiska partnern i ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande för ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Läs mer om LMC på engelska: http://en.wikipedia.org/wiki/Large_Magellanic_Cloud
• Robert Gendlers bild av LMC: http://www.robgendlerastropics.com/LMCmosaic.html

Kontakter

Richard Hook
ESO, Survey Telescopes PIO
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1021 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.