Pressmeddelande

Titta in i ett färgsprakande kosmiskt juvelskrin

29 oktober 2009

Bilder från tre exceptionella teleskop, ESO:s Very Large Telescope, MPG/ESO 2,2-meters teleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium och NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble har kombinerats för att visa upp den fantastiska stjärnhopen Juvelskrinet i ett helt nytt ljus.

Stjärnhopar är bland de mest visuellt fängslande och astrofysiskt fascinerande objekt på stjärnhimlen. En av de mest spektakulära ligger långt ner på södra stjärnhimlen i Södra korsets stjärnbild.

Denna stjärnhop, som kallas NGC 4755 eller kort och gott “Juvelskrinet”, är tillräckligt ljusstark för att kunna ses med blotta ögat. Den fick sitt smeknamn på 1830-talet av den engelska astronomen John Herschel, som påmindes om exotiska smycken när han skådade hopens ljusblåa och brandgula stjärnor genom sitt teleskop.

Öppna hopar [1] som NGC 4755 kan innehålla upp till tusentals stjärnor, löst sammanbundna av tyngdkraften. Stjärnorna bildas tillsammans ur samma moln av gas och har därför liknande åldrar och kemiska sammansättningar. Detta gör att de är utmärkta laboratorier för astronomer som vill studera stjärnors liv och utveckling.

Juvelskrinets läge bland de rika stjärnfält och stoftmoln i den södra himlens Vintergata visas i den breda vidvinkelsbilden som skapats med data från himmelskartläggningen Digitized Sky Survey 2. Bilden visar även en av stjärnorna i Södra korset och en del av det jättelika stoftmolnet Kolsäcken. [2]

En ny bild tagen med vidvinkelkameran WFI på MPG/ESO 2,2-meters teleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile visar upp hopen och dess rika omgivning i all sin färgrika prakt. I WFI:s stora bildfält framträder dessutom en ofantlig mängd stjärnor. Många befinner sig bakom Vintergatans stoftrika moln och ser därför rödaktiga ut [3].

Instrumentet FORS1 på ESO:s VLT (Very Large Telescope) ger en mycket närmare titt på själva hopen. Teleskopets jättelika spegel med sin utsökta bildkvalité ligger bakom denna helt nya, mycket skarpa vy, trots att exponeringstiden bara var 5 sekunder. Den nya bilden är en av de bästa som någonsin tagits på denna hop från ett teleskop på marken.

Juvelskrinets färgrikedom imponerar i bilder tagna från jordskorpan, men med sin utsikt från rymden kan NASA/ESA:s Hubbleteleskop fånga ljus med kortare våglängder som är osynliga för teleskop på marken. Denna nya Hubble-bild på hopens kärna är den första bilden på en öppen galaktisk stjärnhop som sträcker sig i våglängd från kortvågigt ultraviolett till kortvågigt infrarött ljus. Bilden skapades av exponeringar tagna i sju olika filter och visar upp detaljer som aldrig setts förut. Bilden togs av Hubbles långlivade Wide Field Planetary Camera 2, som var verksam på rymdteleskopet ända fram tills att teleskopet lagades i somras och kameran hämtades hem till jorden. Flera mycket ljusa, klarblåa superjättestjärnor, en ensam rubinröd superjätte och en mängd andra stjärnor glänser i olika nyanser i Hubble-bilden. Stjärnornas spännande färger är i många fall resultat av att de skiner med olika styrka i olika våglängder av ultraviolett ljus.

Det stora spannet i ljusstyrka hos hopens stjärnor beror delvis på att de väger olika mycket. De ljusare stjärnorna väger 15 till 20 gånger solens massa, medan de ljussvagaste väger mindre än hälften av solens massa. Tyngre stjärnor skiner starkare, åldras fortare och dessutom utvecklas till jättestjärnor mycket snabbare än sina slankare syskon.

Stjärnhopen Juvelskrinet ligger ungefär 6400 ljusår bort och är cirka 16 miljoner år gammal.

Noter

[1] Så kallade öppna eller galaktiska stjärnhopar ska inte förväxlas med klothopar – gigantiska bollar med tiotusentals uråldriga stjärnor som kretsar kring vår galax och andra. Astronomer tror att de flesta stjärnor, inklusive solen, bildades i öppna hopar.

[2] Kolsäcken är en mörk nebulosa på stjärnhimlens södra halva, nära Södra korset, och kan ses med blotta ögat från sydliga breddgrader. En mörk nebulosa är ett interstellärt moln av tjockt damm och stoft som effektivt skymmer ljuset från bakomliggande stjärnor.

[3] Om ljuset från en avlägsen stjärna passerar genom stoftmoln i rymden sprids det blåa ljuset mer än det röda. Det gör att stjärnljuset ser rödare ut när det når jorden. Samma fysik ligger bakom solnedgångarnas härliga röda färger här på jorden.

Mer information

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation inom astronomi och världens mest produktiva observatorium. Det stöds av 14 länder, bland dem Sverige.
http://www.eso.org/se

Rymdteleskopet Hubble är ett internationellt samarbetsprojekt mellan ESA och NASA.

Kontakter

Henri Boffin
ESO
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6222
E-post: hboffin@eso.org

Colleen Sharkey
ESO
Garching, Germany
Tel: +49 89 3200 6306
Mobil: +49 (0)15 115 37 35 91
E-post: csharkey@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso0940 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.