Pressmeddelanden 2015

5 mars 2015: En primitiv ocean på Mars innehöll mer vatten än Norra ishavet på jorden, och täckte en andel av planetens yta större än vad den Atlantiska oceanen gör på jorden. Detta enligt nya forskningsresultat från en international forskargrupp som använde ESO:s Very Large Telescope, samt instrument vid Keckobservatoriet och NASA:s Infrared Telescope Facility, för att under en sexårsperiod bevaka Mars atmosfär och kartlägga egenskaperna hos vattnet i olika delar av planetens atmosfär. Forskarnas nya kartor är de första av sitt slag. Resultaten publiceras online idag i tidsskriften Science.

2 mars 2015: Astronomer har hittat mängder av stoft och damm i en av de mest avlägsna galaxer som hittills observerats. Upptäckten, som är den första i en så avlägsen galax, är ett eggande tecken på att galaxernas utveckling gick snabbt efter big bang. Forskarna använde ALMA för att se det svaga skenet av kallt stoft i galaxen A1689-zD1 och ESO:s Very Large Telescope för att mäta avståndet dit.

26 februari 2015: Tack vare MUSE vid ESO:s Very Large Telescope har astronomer fått sin hittills bästa tredimensionella inblick i det avlägsna universum. Efter att ha stirrat mot området Hubble Deep Field South under drygt 27 timmar har de nya observationerna kunnat mäta upp avstånden, rörelserna och andra egenskaper hos långt fler avlägsna galaxer i denna lilla bit av himlen än vad som tidigare varit möjligt. Mätningarna bräcker dessutom Hubbleteleskopet med upptäckten av tidigare osynliga objekt.

18 februari 2015: Det nya instrumentet SPHERE på ESO:s Very Large Telescope har använts för att söka efter en brun dvärg som förväntades kretsa kring den ovanliga dubbelstjärnan V471 Tauri. SPHERE har gett astronomer den bästa inblicken hittills i det här fascinerande objektets omgivning och har hittat - ingenting. Att denna tillförlitligt förutspådda himlakropp inte finns är en överraskning som innebär att den vedertagna förklaringen för V471 Tauris underliga beteende är felaktig. Dessa oväntade resultat beskrivs i den första forskningsartikeln som skrivits utifrån observationer med SPHERE.

9 februari 2015: Astronomer har med hjälp av ESO:s observatorier och teleskop på Kanarieöarna identifierat två överraskande tunga stjärnor i hjärtat av den planetariska nebulosan Henize 2-428. Allt eftersom de går i bana kring varandra förväntas de två stjärnorna komma allt närmare varandra. När de slås ihop om ungefär 700 miljoner år kommer de innehålla tillräckligt med material för att utlösa en gigantisk supernovaexplosion. Forskningsresultaten publiceras i tidsskriften Nature den 9 februari 2015.

4 februari 2015: En ny bild som tagits med ESO:s kartläggningsteleskopet VISTA visar upp Trifidnebulosan i nytt, spöklikt ljus. Genom att observera i infrarött ljus kan astronomer se rakt igenom Vintergatans dammfyllda mittpartier och få syn på många tidigare dolda objekt. I bara denna lilla del av himlen, som ingår i ett av VISTA:s kartläggningsprojekt, har astronomer upptäckt två okända och mycket avlägsna stjärnor, så kallade cepheidvariabler, som ligger nästan precis bakom nebulosan. De är de första stjärnor av den här typen som ligger i Vintergatans plan och bakom galaxens centrala bula.

28 januari 2015: Likt gapet hos ett gigantisk himmelskt odjur glöder kometglobulen CG4 hotfullt i den här nya bilden från ESO:s Very Large Telescope. Fastän den ser ut att vara stor och ljus så är detta i verkligheten en ljussvag och för amatörastronomer svårupptäckt nebulosa. Det är också fortfarande ett mysterium exakt vad CG4 är.

14 januari 2015: Det nya projektet Next-Generation Transit Survey (NGTS) har öppnat ögonen vid ESO:s Paranalobservatorium i norra Chile. Det här projektet kommer söka efter exoplaneter som rör sig framför sin värdstjärna och tillfälligt skymmer en del av värdstjärnans ljus. Dessa skillnader kan mätas upp med hjälp av noggranna instrument. Teleskopen kommer fokusera på att upptäcka planeter i Neptunus storlek och mindre, med diameter på mellan två och åtta gånger jordens.

7 januari 2015: Det verkar som om det saknas många stjärnor i den här spännande nya ESO-bilden. Men den svarta håligheten i det här glittrande vackra stjärnfältet är egentligen inte tom utan är packad med gas och stoft. Det mörka molnet kallas LDN 483 - kort för Lynds Dark Nebula 483. Det är i den här typen av moln som framtida stjärnor föds. Wide Field Imager, ett instrument som sitter på MPG/ESO:s 2.2-metersteleskop vid ESO:s La Sillaobservatorium i Chile, fångade den här bilden av LDN 483 och dess omgivning.