Vintergatans två pelare

Detta märkliga panorama visar ESO:s Paranalobservatorium där Very Large Telescope är beläget. Vintergatsbandet i all sin prakt och detaljrikedom pryder himlen över observatoriet. Men här ser Vintergatans diffusa band ut att hänga som ett moln från himlen och störta ner mot marken i två kaskader. Hur kommer det sig att det ser ut på detta sätt?

ESO:s fotoambassadör Petr Horálek tog bilden med en vidvinkellins som fångade hela himlen och den omgivande marken, från horisont till horisont hela varvet runt. Vintergatans två pelare är delar av samma struktur – vår egen spiralgalax sedd inifrån. Vintergatsbandet sträckte sig rakt genom himlens högsta punkt när bilden togs. Hela vyn projicerades sedan så att horisonten blev en rak linje, och då sträcktes Vintergatsbandet ut längs bildens hela övre del. Samtliga punkter längs bildens övre kant representerar riktningen rakt upp på himlen.

På bilden syns många andra celesta objekt. Mellan de stora teleskopkupolerna ses den öppna stjärnhopen Plejaderna som en ljus blåaktig fläck, och rakt under den, nära horisonten, kometen Lovejoy. Rakt ovanför Plejaderna ses Orionnebulosan, Barnads loop och Rosettnebulosan, alla rödaktiga. I bildens centrum lyser Jupiter starkt. Den orangefärgade glöden nedanför Jupiter skapas av ett fenomen i jordens övre atmosfär känt som airglow, som ofta ses på torra och transparenta himlar som i Chiles Atacamaöken. Tre utbredda nebulosor ses mot den högra Vintergatspelaren: de röda Gum- och Carinanebulosorna samt den mörka Kolsäcken. Längst till höger i bild svävar Vintergatans största satellitgalaxer likt bortrivna delar av vår egen galax, de Stora och Lilla Magellanska molnet.