Veckans bild 2022

21 mars 2022: Kraftfulla laserstrålar lämnar enhetsteleskop nummer 4 (UT4) vid ESO:s Very Large Telescope (VLT) i Chiles Atacamaöken. Deras mål? Ett skikt högt upp i jordens atmosfär på 90 kilometers höjd med en hög koncentration av natriumatomer. Färger på laserstrålarna är anpassad för att kunna excitera natriumatomerna så att de lyser, och på så sätt skapa artificiella stjärnor. Astronomerna använder dessa konstgjorda stjärnor för att kompensera för atmosfärens turbulens och på så sätt stabilisera bilderna av astronomiska objekt. En formbar spegel använder informationen för att korrigera atmosfärens rörelser i realtid med hjälp av adaptiv optik, vilket ger mycket skarpare bilder. Teleskopet på bilden, Yepun, är det enda på VLT som är utrustat med dessa “guidestjärnor” genom den så kallade Laser Guide Star Facility. Varje laserstråle är 30 cm i diameter och har en effekt av 22 watt. Av säkerhetsskäl övervakas lasrarnas position av kameror som kan registrera flygplan som kommer i närheten, ...

14 mars 2022: Denna bild visar den spektakulära galaxen NGC 4254, också känd som Messier 99. Den är ett exempel på en galax med tydligt formade spiralarmar som vindlar sig runt galaxens centrum. Messier 99 är belägen på 49 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Berenikes hår. Den fångades i exceptionell detaljrikedom med MUSE-instrumentet (Multi-Unit Spectroscopic Explorer) på ESO:s Very Large Telescope (VLT). Bilden är konstruerad av exponeringar i olika ljusvåglängder och visar gas som joniseras av nyfödda stjärnor. Vätgas, syrgas och svavelgas visas i rött, bått respektive orange. Bilden togs inom ramen för PHANGS-projektet (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS) som gör högupplösta observationer av närbelägna galaxer i alla spektrumets våglängder för att förstå stjärnornas livscykler i galaxer.

7 mars 2022: 500 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Bildhuggaren finns en underlig galax känd som Vagnshjulsgalaxen. En gång var den en normal spiralgalax som genomgick en frontalkollision med en mindre galaxgranne, en händelse som för flera miljoner år sedan gav upphov till dess nuvarande utseende. Men något annat är underligt med denna galax. I nedre vänstra delen av galaxens yttre ring händer något intressant som fångades i december 2021 med ESO:s New Technology Telescope (NTT): en supernova. Bilden till vänster togs med MUSE-instrumentet (Multi Unit Spectroscopic Explore) på ESO:s Very Large Telescope (VLT) i augusti 2014 och visar galaxen innan supernovan exploderade. Stjärnan är en supernova av typ II med beteckningen SN2021afdx. Supernovor inträffar när massiva stjärnor når slutet av sina liv. Under en kort tid skiner supernovan starkare än hela modergalaxen och kan förbli synlig under flera månader eller till och med år - ett ögonblick i kosmisk bemärkelse. Supernovor är ...

28 februari 2022: I denna mäktiga vy, fångad nära det danska 1,54-metersteleskopet och ESO:s 3,6-metersteleskop, ses Vintergatan och de Magellanska molnen över vägen på La Sillaobservatoriet. 3,6-metersteleskopet, som ses på en bergstopp i bakgrunden, är utrustat med HARPS-instrumentet som används för att upptäcka planeter runt andra stjärnor med radialhastighetsmetoden. Instrumentet registrerar den vaggande rörelse som stjärnan utför när en planets gravitation drar i den under rörelsen kring stjärnan. Tornen till vänster är fundamenten för BlackGem-teleskopen som inte hade installerats när denna bild togs. BlackGEM är ett nätverk av teleskop som kommer att söka efter de optiska källorna till energirika gravitationsvågskällor som orsakas av kolliderande neutronstjärnor och svarta hål. Till höger på himlen ser vi de Magellanska molnen, två oregelbundna dvärggalaxer som kretsar runt Vintergatan på 160 000 och 200 000 ljusårs avstånd. I Mapuchekulturen i centrala Chile var dessa ljusfläckar kända som lafken, labken och künchalabken (“lagunerna”), liksom som rünanko (“vattenkällorna”). [1] De ...

21 februari 2022: Solen stiger upp bakom Cerro Armazones i denna bild från 2016, där dess platta bergstopp ses i silhuett mot solstrålarna och planeten Venus strax ovanför. Bilden visar ett sällsynt vackert skådespel av crepesculära strålar som uppstår när moln eller bergstoppar skymmer bort delar av solljuset som strålar ut från den låga eller ännu inte uppstigna solen. De kallas därför också skuggstrålar. Toppen på Cerro Armazones jämnades till för att ge plats åt Extremely Large Telescope (ELT), ESO:s nästa flaggskeppsobservatorium som för närvarande är under uppbyggnad. Med en huvudspegel med 39 meters diameter kommer ELT att bli världens största öga mot universum och samla in 100 000 000 gånger mer ljus än det mänskliga ögat. Med ELT kommer vi att upptäcka planeter där liv kanske har utvecklats, avslöja stjärnornas och de svarta hålens hemligheter, och ge nya insikter i många av universums mest välbevarade hemligheter. Denna veckas bild togs från Paranalobservatoriet ...

14 februari 2022: Mellan Mars och Jupiter finns några av resterna från solsystemets födelse: asteroiderna. I asteroidbältet finns mängder av små kroppar vars sammansättning avslöjar vilka byggstenar som de jordlika planeterna bildades av. Bland de mest spännande finns Elektra som här har fotograferats med SPHERE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope vid Paranalobservatoriet i Chile. Man visste sedan tidigare att Elektra har två månar, vars banor visas i orange och grönt. Men nu har en tredje måne upptäckts av ett forskarlag under ledning av Anthony Berdeu vid Thailands National Astronomical Research Institute. Denna månes bana visas i blått. Upptäckten gör Elektra till det första kända fyrfaldiga systemet i asteroidbältet. Den nya månen, som fått den provisoriska beteckningen S/2014 (130) 2, ligger närmare moderkroppen än de två andra. Dess medelavstånd till Elektra är knappt 350 kilometer och är 15 000 gånger svagare. Forskarna använde data från ESO:s vetenskapliga arkiv och en ny bildbehandlingsteknik för att ...

7 februari 2022: På 70 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Tranan gömmer sig galaxen NGC 7582 – en spiralgalax med ett supermassivt svart hål i sitt centrum. Dessa bilder togs som en del av en studie med MUSE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT) för att utreda hur ett aktivt svart hål påverkar stjärnbildningen i galaxen. Denna galax har en aktiv galaxkärna (AGN) – en extremt energirik källa som matas med energi från det supermassiva svarta hålet som drar till sig material från den närmaste omgivningen. Under denna process värms gas och stoft upp och kastar ut enorma energimängder och kraftiga vindar. Men hur påverkar detta galaxen som helhet? För att ta reda på detta ledde Stéphanie Juneau vid amerikanska NSF:s NOIRlab en studie som publicerades nyligen, där fördelningen av joniserade gaser i galaxen undersöktes. Bilden till höger visar syre, kväve och vätgas i blått, grönt respektive rött. I de rödfärgade områdena är ...

31 januari 2022: Konstruktionen av världens största öga mot himlen, ESO:s Extremely Large Telescope (ELT), går framåt! Efter en betydande fördröjning av arbetet under COVID-19-pandemin, inklusive nästan ett års total nedstängning av byggarbetsplatsen, återupptogs byggnationen i mitten av förra året. Denna bild från januari 2022 visar att grunden för det 39 m stora teleskopet har lagts, vilket tar oss ett steg närmare målet att avslöja universums djupaste mysterier. De första delarna av ELT:s spektakulära kupol har nu också tagit form. Bygnaden blir omkring 80 meter hög, 88 m i diameter och får en area motsvarande en fotbollsplan. Till vänster i bild ses byggnadsställningar och den första formsättningen av kupolens väggfundament. Väggen omges av en cirkulär supportbyggnad vars betongfundament är i det närmaste klart. Elektriska, värmereglerande och hydrauliska stationer för att driva ELT kommer att placeras här. Hela denna struktur kommer att vila på vibrationsdämpare som redan är installerade, vars syfte är att skydda ...

24 januari 2022: På omkring 60 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Virgo har dessa två spiralgalaxer precis inlett en enorm kollision, för att slutligen smälta samman till en. Galaxerna betecknas NGC 4567 och NGC 4568 och har smeknamnet Fjärilsgalaxerna efter deras vinglika utseende. Bilden togs med FORS2-instrumentet (FOcal Reducer and low dispersion Spectrograph 2) som är monterat på ESO:s Very Large Telescope (VLT) på Paranalobservatoriet i de chilenska Anderna. Galaxkollisioner är inte ovanliga i universum. De är faktiskt förvånansvärt saktmodiga och lugna händelser, snarare än våldsamma och katastrofala, där stjärnor, gas och stoft rör sig som i en vals koreograferad av gravitationen. En kollision och sammansmältning av liknande slag förväntas ske med Vintergatan, som om cirka fem miljarder år får närkontakt med dess stora granne Andromedagalaxen. FORS2 kallas ibland Paranals schweiziska armékniv på grund av dess fantastiska mångsidighet, och det är också ett av de mest efterfrågade instrumenten på VLT. Utöver att ta ...

17 januari 2022: Likt en ensam vaktpost reser sig ESO:s VLT Survey Telescope (VST) på denna sällsamma bild, mot Vintergatan och stjärnbilden Svanen i bakgrunden. VST, som firade sin 10:e födelsedag nyligen, är beläget på ESO:s Paranalobservatorium tillsammans med Very Large Telescope (VLT). VST:s uppdrag skiljer sig drastiskt från VLT:s. Snarare än att undersöka små himmelsområden i utsökt detaljrikedom, kartlägger VST stora områden och katalogiserar himmelsobjekt av allehanda slag, från närbelägna stjärnor till avlägsna galaxer. ESO:s Paranalobservatorium i Chiles Atacamaöken är en idealisk plats att bedriva markbaserad observationell astronomi. Över 300 klara nätter per år och en extremt mörk himmel långt från störande ljuskällor gör det möjligt att de Vintergatans häpnadsväckande struktur, som denna veckas bild visar.

10 januari 2022: Denna veckas bild ser nästan ut som något ätbart! Men även om motivet liknar en smaskig efterrätt är det bara galaxen NGC 1300, belägen inte på armlängds avstånd utan 61 miljoner ljusår bort i stjärnbilden Floden. NGC 1300 är en stavspiral med en rak struktur av gas och stjärnor som sträcker sig över kärnan diagonalt över bilden, och dessutom ett ringformat område kring kärnan där intensiv stjärnbildning sker. Bilden är en kombination av observationer i två olika färger eller våglängder. Den kolafärgade komponenten i bilden visar molekylära gasmoln, råmaterialet ur vilket stjärnor föds, erhållen med Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), där ESO är en partner. Den blåaktiga komponenten fångar bakgrunden av något äldre stjärnor och är tagen med Multi-Unit Spectroscopic Explorer (MUSE) på ESO:s Very Large Telescope (VLT). Observationerna gjordes inom ramen för forskningsprojektet PHANGS (Physics at High Angular resolution in Nearby GalaxieS), där högupplösta observationer av närbelägna galaxer utförs ...

3 januari 2022: Det ljusa objektet är den ohotade centralpunkten i denna bild av himlen över ESO:s Very Large Telescope (VLT) på Cerro Paranal i den chilenska Atacamaöknen. Men en närmare anblick avslöjar att den faktiskt utgörs av två ljuspunkter mycket nära varandra. Det rör sig om en konjunktion mellan Jupiter och Saturnus. Dessa planeter är de två största i solsystemet, 320 respektive 95 gånger mer massiva än jorden. De är inga stenplaneter som jorden och Mars, utan gasplaneter med väte som huvudsaklig beståndsdel. De omges båda av tiotals månar som i de flesta fall troligen inte bildades tillsammans med moderplaneten, utan fångades in vid en senare tidpunkt av deras kraftiga gravitationsfält. Konjunktioner uppstår när två kroppar linjerar upp sig på himlen sett från jorden, vilket gör att fenomenet är ett resultat av betraktarens perspektiv. Från en annan plats i solsystemet än jorden hade Jupiter och Saturnus inte varit så skenbart nära varandra. ...