Himmelsområden som påverkas mest av satellitkonstellationer

Denna bild visar natthimlen från ESO:s Paranalobservatiorium vid gryningens början, cirka 90 minuter innan soluppgången. De blå linjerna visar 10, 20 och 30 graders höjd över horisonten.

En ny ESO-studie om satellitkonstellationers påverkan på astronomiska observationer visar att omkring 100 satelliter kan bli ljusstarka nog för att se för blotta ögat en mörk natt (magnitud 5–6 eller lägre). Den stora majoriteten av dessa (små gröna cirklar på bilden) står lågt på himlen, under 30 graders höjd, eller är ljussvaga. Bara ett fåtal satelliter (röda cirklar) kommer stå högt på himlen och vara relativt ljusa (magnitud 3–4). Stjärnorna i Karlavagnen, en del av stjärnbilden Stora björnen, har magnituderna 2–4. En stjärna av magnitud 3 är 2,5 gånger ljusstarkare än en stjärna av magnitud 4.

Antalet synliga satelliter faller drastiskt mot bildens vänstra halva där de går in i jordens skugga ut i rymden och därmed blir osynliga.