Pressmeddelande

ESO-teleskop avslöjar solsystemets kanske minsta dvärgplanet

28 oktober 2019, Skurup

Med hjälp av SPHERE-instrumentet på ESO:s Very Large Telescope (VLT) har astronomer avslöjat att asteroiden Hygiea skulle kunna klassas som en dvärgplanet. Hygiea är det fjärde största objektet i asteroidbältet efter Ceres, Pallas, Juno och Vesta. För första gången har bilder av objektet tagits med så hög upplösning att dess yta, form och storlek har kunnat studeras i detalj. Forskarna fann att Hygiea är sfärisk, vilket gör att den kan ersätta Ceres på tronen som solsystemets minsta dvärgplanet.

Som ett av objekten i asteroidbältet uppfyller Hygiea direkt tre krav som ställs på en dvärgplanet: den går i omloppsbana kring solen, den är inte en måne och den har till skillnad från planeterna inte rensat bort objekt från banor i sin omgivning. Det sista kravet är att massan är tillräckligt stor för att gravitationen ska dra kroppen samman till ett klot. Nu har observationer med VLT visat att Hygiea uppfyller även detta krav.

 

"Tack vare SPHERE-instrumentets och VLT:s unika egenskaper, som tillsammans utgör en av de mest kraftfulla avbildningssystemen inom astronomin, kunde vi studera Hygieas form och konstatera att den är nästan sfärisk" säger forskningsledaren Pierre Vernazza vid Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Frankrike. "Tack vare dessa bilder kan det hända att Hygiea klassificeras som en dvärgplanet, i så fall den minsta kända i solsystemet."

 

Forskarlaget använde också SPHERE-observationerna för att beräkna Hygieas diameter, som bestämdes till strax över 430 kilometer. Pluto, den mest kända dvärgplaneten, har en diameter av 2400 kilometer och Ceres 950 kilometer. Resultaten presenteras i tidskriften Nature Astronomy i dag.

 

Lite oväntat avslöjade observationerna också att Hygiea saknar större nedslagskratrar. Asteroiden är den dominerande medlemmen i en av de största asteroidfamiljerna med nära 7000 medlemmar som alla härrör från samma moderkropp. Astronomerna förväntade sig att den kollisionshändelse som gav upphov till asteroidfamiljen också lämnade ett stort, djupt ärr i Hygieas yta. 

 

"Resultatet var överraskande eftersom vi förväntade oss att se en stor nedslagskrater, som i fallet med Vesta" säger Vernazza. Även om 95% av asteroidens yta studerades kunde bara två kratrar identifieras med säkerhet. "Ingen av dessa kratrar kan ha orsakats av kollisionen som skapade Hygieafamiljen, vars medlemmar tillsammans motsvarar en asteroid med en diameter kring 100 kilometer. Kratrarna är helt enkelt för små" förklarar artikelns medförfattare Miroslav Brož vid den Astronomiska intitutionen vid Karlsuniversitetet i Prag, Tjeckien.

 

Med datormodeller kunde forskarna konstatera att Hygieas i det närmaste sfäriska form och den stora mängden familjemedlemmar sannolikt uppstod vid en frontalkollision med en asteroid vars diameter var mellan 75 och 150 kilometer. Simuleringarna visar att den våldsamma kollisionen, som inträffade för omkring 2 miljarder år sedan, fullständigt splittrade moderkroppen. Därefter återsamlades kollisionsresterna till en ny kropp, Hygiea, som fick en rund form. "En kollision av liknande slag mellan två stora kroppar i asteroidbältet har inte inträffat under de senaste 3-4 miljarder åren" säger Pavel Ševeček, forskarstudent vid Karlsuniversitet, som också deltog i studien.

 

Att studera asteroiders egenskaper i detalj har blivit möjligt inte bara tack vara numeriska beräkningar, utan även tack vare allt mer kraftfulla teleskop. "Tack vare VLT och SPHERE, den nya generationens instrument med adaptiv optik, kan vi nu avbilda asteroider med tidigare ouppnådd detaljrikedom och därmed minska gapet mellan jordbaserade observationer och bilder från rymdsonder" avrundar Vernazza.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i en artikel i tidskriften Nature Astronomy den 28 oktober.

 

Forskarlaget består av P. Vernazza (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike), L. Jorda (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike), P. Ševeček (Institute of Astronomy, Karlsuniversitetet, Prag, Tjeckien), M. Brož (Institute of Astronomy, Karlsuniversitetet, Prag, Tjeckien), M. Viikinkoski (Mathematics och Statistics, Tampere University, Tampere, Finland), J. Hanuš (Institute of Astronomy, Karlsuniversitetet, Prag, Tjeckien), B. Carry (Université Côte d'Azur, Observatoire de la Côte d'Azur, CNRS, Laboratoire Lagrange, Nice, Frankrike), A. Drouard (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike), M. Ferrais (Space Sciences, Technologies och Astrophysics Research Institute, Université de Liège, Liège, Belgien), M. Marsset (Department of Earth, Atmospheric och Planetary Sciences, MIT, Cambridge, MA, USA), F. Marchis (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike, och SETI Institute, Carl Sagan Center, Mountain View, USA), M. Birlan (Observatoire de Paris, Paris, Frankrike), E. Podlewska-Gaca (Astronomical Observatory Institute, Faculty of Physics, Adam Mickiewicz University, Poznań, Polen, och Institute of Physics, University of Szczecin, Polen), E. Jehin (Space Sciences, Technologies och Astrophysics Research Institute, Université de Liège, Liège, Belgien), P. Bartczak (Astronomical Observatory Institute, Faculty of Physics, Adam Mickiewicz University, Poznań, Polen), G. Dudzinski (Astronomical Observatory Institute, Faculty of Physics, Adam Mickiewicz University, Poznań, Polen), J. Berthier (Observatoire de Paris, Paris, Frankrike), J. Castillo-Rogez (Jet Propulsion Laboratory, California Institute of Technology, Pasadena, California, USA), F. Cipriani (European Space Agency, ESTEC – Scientific Support Office, Nederländerna), F. Colas (Observatoire de Paris, Paris, Frankrike), F. DeMeo (Department of Earth, Atmospheric och Planetary Sciences, MIT, Cambridge, MA, USA), C. Dumas (TMT Observatory, Pasadena, USA), J. Durech (Institute of Astronomy, Karlsuniversitetet, Prag, Tjeckien), R. Fetick (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike och ONERA, The French Aerospace Lab, Chatillon Cedex, Frankrike), T. Fusco (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike och och ONERA, The French Aerospace Lab, Chatillon Cedex, Frankrike), J. Grice (Université Côte d'Azur, Observatoire de la Côte d'Azur, CNRS, Laboratoire Lagrange, Nice, Frankrike och Open University, School of Physical Sciences, The Open University, Milton Keynes, Storbritannien), M. Kaasalainen (Mathematics och Statistics, Tampere University, Tampere, Finland), A. Kryszczynska (Astronomical Observatory Institute, Faculty of Physics, Adam Mickiewicz University, Poznań, Polen), P. Lamy (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike), H. Le Coroller (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike), A. Marciniak (Astronomical Observatory Institute, Faculty of Physics, Adam Mickiewicz University, Poznań, Polen), T. Michalowski (Astronomical Observatory Institute, Faculty of Physics, Adam Mickiewicz University, Poznań, Polen), P. Michel (Université Côte d'Azur, Observatoire de la Côte d'Azur, CNRS, Laboratoire Lagrange, Nice, Frankrike), N. Rambaux (Observatoire de Paris, Paris, Frankrike), T. Santana-Ros (Departamento de Fı́sica, Universidad de Alicante, Alicante, Spanien), P. Tanga (Université Côte d'Azur, Observatoire de la Côte d'Azur, CNRS, Laboratoire Lagrange, Nice, Frankrike), F. Vachier (Observatoire de Paris, Paris, Frankrike), A. Vigan (Aix Marseille Université, CNRS, Laboratoire d'Astrophysique de Marseille, Marseille, Frankrike), O. Witasse (European Space Agency, ESTEC – Scientific Support Office, Nederländerna), B. Yang (European Southern Observatory, Santiago, Chile), M. Gillon (Space Sciences, Technologies och Astrophysics Research Institute, Université de Liège, Liège, Belgien), Z. Benkhaldoun (Oukaimeden Observatory, High Energy Physics och Astrophysics Laboratory, Cadi Ayyad University, Marrakech, Marocko), R. Szakats (Konkoly Observatory, Research Centre for Astronomy och Earth Sciences, Hungarian Academy of Sciences, Budapest, Ungern), R. Hirsch (Astronomical Observatory Institute, Faculty of Physics, Adam Mickiewicz University, Poznań, Polen), R. Duffard (Instituto de Astrofísica de Andalucía, Glorieta de la Astronomía S/N, Granada, Spanien), A. Chapman (Buenos Aires, Argentina), J. L. Maestre (Observatorio de Albox, Almeria, Spanien).

 

ESO är Europas främsta mellanstatliga samarbetsorgan för astronomisk forskning och med råge världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det har 16 medlemsländer: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop. VISTA arbetar i infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop och VST (VLT Survey Telescope) är det största teleskopet som konstruerats enbart för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO är en huvudpartner i ALMA, världens hittills största astronomiska projekt. Och på Cerro Armazones, nära Paranal, bygger ESO det extremt stora 39-metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Forskningsartikel
• Kompletterande material
• Ny SPHERE-bild av Vesta
• VLT:s SPHERE spanar på steniga världar
• SPHERE kartlägger ytan på Ceres
• Foton av VLT

Kontakter

Pierre Vernazza
Laboratoire d’Astrophysique de Marseille
Marseille, France
Tel: +33 4 91 05 59 11
E-post: pierre.vernazza@lam.fr

Miroslav Brož
Charles University
Prague, Czechia
E-post: mira@sirrah.troja.mff.cuni.cz

Pavel Ševeček
Charles University
Prague, Czechia
E-post: pavel.sevecek@gmail.com

Bárbara Ferreira
ESO Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6670
E-post: pio@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1918 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.