Forskningsarkivet och det digitala universum

Forskningsarkivet

Archive Operations RoomESO:s Science Archive Operation Group tar emot och sprider vidare data från ESO-teleskopen samt från Hubbleteleskopet och erbjuder förstklassigt användarstöd.

Årligen får ESO-arkivet cirka 10 000 webbhänvisningar och distribuerar omkring 200 terabyte (TB) med offentligt tillgängliga data. I och med 2017 innehåller hela arkivet cirka 1,01 petabyte (PB) fördelat i 44,8 miljoner filer och den årliga ökningen är cirka 131 TB. Detta kommer snart att ändras drastiskt – med ungefär en faktor tio. VISTA-teleskopet (Visible and Infrared Survey Telescope för Astronomy) med sin infraröda kamera kommer nämligen på egen hand generera runt 150 TB med data varje år.

ESO:s stora databasservrar koordineras mellan Tyskland och Chile. Tekniken och komplexiteten är i samma klass som systemen hos stora kommersiella företag, som till exempel inom det internationella bankväsendet.

Det digitala universum

Stora genombrott inom teleskop-, detektor- och datateknik gör att astronomiska observationsprojekt nu genererar enorma mängder bilder, spektra och kataloger. Datamängderna täcker hela himlen i alla våglängder från gamma- och röntgenstrålning, via synligt och infrarött ljus ut till de långa radiovågorna.

Genom att göra de stora datamängderna i detta ”digitala universum” lätt tillgängliga, blir det nu också möjligt för astronomerna att göra nya upptäckter. Dessa tekniker använder grid-konceptet inom distribuerat IT, med sömlös och intuitiv tillgång till data genom det som kallas "virtuella observatorier".

På samma sätt som vanliga observatorier har sina unika teleskop och astronomiska instrument består ett virtuellt observatorium av datacentra som erbjuder olika typer av datamängder, programvara och databehandlingsverktyg.

Detta globala, användarcentrerade initiativ utvecklas globalt i regi av International Virtual Observatory Alliance (IVOA) och i Europa genom projektet EURO-VO.

Virtuella observatorier har redan visat hur effektiva de kan vara, till exempel genom att upptäcka 31 nya kvasarkandidater i befintliga data från kartläggningsprojektet GOODS (Great Observatories Origins Deep Survey). Detta är en fyrdubbling jämfört med antalet som tidigare känts till. Upptäckten innebär att kartläggningen av supermassiva svarta hål tidigare har underskattat förekomsten av dessa objekt med minst en faktor två och kanske så mycket som en faktor fem (se ESO:s pressmeddelande eso0418).