Pressmeddelanden

10 september 2014: Den här nya bilden från kartläggningsteleskopet VST vid ESO:s Paranalobservatorium i norra Chile visar upp en större samling av stjärnor, den klotformiga stjärnhopen Messier 54. Den här stjärnhopen ser ut att vara som vilken annan stjärnhop men den har en hemlighet. Messier 54 tillhör inte vår galax Vintergatan utan den är en del av en mindre satellitgalax, dvärggalaxen Sagittarius. Dessa ovanliga släktförhållanden har nu gjort det möjligt för astronomer att med hjälp av Very Large Telescope (VLT) testa om de oväntat låga nivåerna av litium i stjärnor även återfinns utanför vår galax Vintergatan.

3 september 2014: Lupus 4 skymmer stjärnorna bakom sig i en fascinerande ny bild, likt ett mörkt moln under en månfri natt. Nära Lupus 4, en spindelliknande klump av gas och damm, kan utsikterna verka dystra. Men det är bara tillfälligt: i täta fickor inuti just sådana moln kommer nya stjärnor snart att bildas och väcka molnet till lysande liv. Bilden har tagits med kameran WFI (Wide Field Imager) på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid La Silla-observatoriet i Chile.

26 augusti 2014: Med hjälp av teleskopet ALMA har astronomer fångat den bästa bilden hittills av en kollision mellan galaxer som ägde rum då universum var bara hälften så gammalt som det är idag. För att skapa bilden använde det internationella forskarlaget flera teleskop både på jorden och i rymden – men också ett förstoringsglas i galaxstorlek. De nya studierna avslöjar detaljer som annars varit omöjliga att se hos galaxen H-ATLAS J142935.3-002836, och att objektet påminner om det välkända kolliderande galaxparet Antennerna.

20 augusti 2014: I en ny bild från kameran WFI vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile syns två dramatiska områden i Vintergatans södra delar där många nya stjärnor håller på att bildas. Området till vänster i bilden domineras av stjärnhopen NGC 3603, som ligger 20 000 ljusår bort i Vintergatans Carina-Sagittarius spiralarm. Det andra området är en samling av lysande gasmoln som går under beteckningen NGC 3576 och som ligger betydligt närmare jorden.

6 augusti 2014: VLT Survey Telescope (VST) vid ESOs Paranalobservatorium i Chile har fångat denna vackra detaljerade bild av galaxen Messier 33. Denna närliggande spiralgalax, den näst närmaste stora galaxen till vår egen galax, Vintergatan, är packad med ljusstarka stjärnhopar och moln av gas och stoft. Den nya bilder är bland de mest detaljerade vidvinkelvyer av detta objektet som någonsin tagits, och visar de många glödande röda glasmolnen i spiralarmarna med spektakulär klarhet.

30 juli 2014: Astronomer har med hjälp av ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) hittat ett överraskande par gasskivor där nya planeter bildas. De båda gasskivorna, som kretsar kring de två unga stjärnorna som utgör dubbelstjärnan HK Tauri, snurrar på helt olika sätt trots att de hör ihop. De nya ALMA-observationerna ger forskare den bästa bilden hittills av protoplanetära skivor i ett dubbelstjärnesystem. Det nya resultatet bidrar även till att förklara varför så många exoplaneter – till skillnad från planeterna i vårt solsystem – har konstiga, avlånga eller lutande banor. Resultaten publiceras i tidskriften Nature den 31 juli 2014.

23 juli 2014: I den här slående nya bilden från ESO’s La Silla-observatorium i Chile kurar unga stjärnor ihop sig mot en bakgrund av moln med glödande gas och ränder av stoft. Stjärnhopen, känd som NGC 3293, var för tio miljoner år sedan bara ett moln av gas och stoft, men allt eftersom stjärnor började bildas så formades den ljusa grupp av stjärnor som vi ser här. Stjärnhopar som denna är himmelska laboratorier som gör det möjligt för astronomer att lära sig mer om hur stjärnor utvecklas.

9 juli 2014: En grupp astronomer har lyckats följa hur stjärnstoft formas i realtid – under efterdyningarna av en supernovaexplosion. För första gången visar de att dessa kosmiska stoftfabriker skapar stoftet i en tvåstegsprocess som påbörjas strax efter explosionen, men som fortsätter långt därefter. Gruppen använde ESO:s Very Large Telescope (VLT) i norra Chile för att analysera ljuset från supernovan SN 2010jl allteftersom den sakta bleknade. De nya resultaten publiceras i tidskriften Nature 9 juli 2014.

2 juli 2014: Gum 15 är ett ganska okänt moln av kosmiskt stoft och gas, men är en plats där heta unga stjärnor bildas. Det är dessa vackra men lömska stjärnor som formar hur modernebulosan ser ut. Men när de växer upp är det också de som förstör den.

19 juni 2014: Idag firades det första spadtaget för ESO:s E-ELT (European Extremely Large Telescope) – i form av en bergssprängning. En del av toppen på det 3000 meter höga berget Cerro Armazones sprängdes bort. Utjämningen av bergstoppen är nästa milstolpe inför byggandet av världens största teleskop för synligt och infrarött ljus.

11 juni 2014: Med teleskopet ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) har astronomer för första gången kunnat kartlägga både damm och molekylär gas i galaxerna som är värdar för universums största explosioner, gammablixtarna. Till forskarnas stora förvåning upptäckte man mindre gas än man förväntat sig, men desto mer stoft och damm, som gör att vissa av dessa explosioner uppträder som så kallade mörka gammablixtar. Rönen, som publiceras i tidsskriften Nature den 12 juni 2014, är ALMA:s första forskningsresultat som rör gammablixtar, och visar hur väl ALMA kan hjälpa oss att utforska dessa objekt i framtiden.

4 juni 2014: SPHERE, ett nytt kraftfullt instrument som använder flera avancerade metoder i kombination för att upptäcka och studera exoplaneter, har installerats på ESO:s jätteteleskop VLT vid Paranalobservatoriet i Chile. Instrumentet, som nu har gjort sina första observationer, ger en enorm prestandaökning jämfört med tidigare instrument. Redan under de första observationsdagarna har det framställt häpnadsväckande bilder av bland annat stoftskivor runt närliggande stjärnor. SPHERE har utvecklats och tillverkats av ett konsortium som består av många europeiska institut under ledning av Institutet för planetologi och astrofysik i Grenoble, Frankrike, i partnerskap med ESO. Instrumentet förväntas skapa en revolution inom forskningen om exoplaneter och stjärnornas stoftskivor.

21 maj 2014: Den här nya färgrika bilden från MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile visar stjärnhopen NGC 3590. Stjärnorna skiner klart framför ett dramatiskt landskap av mörka stoftfläckar och färgsprakande moln av glödande gas i olika nyanser. Denna lilla samling stjärnor ger astronomer ledtrådar om hur dessa stjärnor bildas och utvecklas, men hjälper oss också att förstå galaxens spiralarmar.

14 maj 2014: Magnetarer är bisarra, supertäta kvarlevor efter supernovaexplosioner. De är de starkaste magneterna man känner till i hela universum – miljoner gånger starkare än de starkaste magneterna på jorden. Ett team europeiska astronomer som har använt ESO:s Very Large Telescope (VLT) tror nu att de för första gången hittat en magnetars partnerstjärna. Upptäckten hjälper forskare att förstå hur magnetarer bildas, något som varit ett mysterium de senaste 35 åren. Det förklarar också varför just den här stjärnan inte störtade samman till ett svart hål så som astronomer annars hade förväntat sig.

30 april 2014: Observationer med ESO:s Very Large Telescope (VLT) har för första gången gjort det möjligt att bestämma hur snabbt en exoplanet roterar. De nya mätningarna visar att planeten Beta Pictoris b har ett dygn på bara åtta timmar. Den roterar mycket snabbare än någon av planeterna i vårt solsystem – dess ekvator rör sig med nästan 100 000 kilometer i timmen. Sambandet mellan massa och rotation som råder i vårt solsystem tycks därmed gälla även för större planeter. Med liknande metoder kommer astronomer kunna använda det framtida jätteteleskopet E-ELT (Europeiska Extremely Large Telescope) för att göra detaljerade kartor över exoplaneter.

16 april 2014: Den här nya bilden från ESO:s La Silla-observatorium i Chile avslöjar en doldis bland nebulosor: ett vätemoln vid namn Gum 41. I mitten av molnet ger ljusstarka heta unga stjärnor ifrån sig energirik strålning som får det omgivande vätet att glöda med en karakteristisk röd ton.

9 april 2014: Astronomer har med hjälp av ESO:s Very Large Telescope i Chile fångat en fängslande bild på den planetariska nebulosan PN A66 33, oftast kallad Abell 33. Den vackra blå bubblan bildades när en åldrad stjärna ömsade sina yttersta lager, och ligger av en tillfällighet i samma siktlinje som en stjärna i förgrunden. Den nästan cirkulära formen gör att den påminner om en förlovningsring prydd med en gnistrande diamant – en riktig kosmisk pärla.

2 april 2014: Den här nya bilden från MPG/ESO 2,2-metersteleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile visar två mycket olika galaxer. Galaxen NGC 1316 och dess mindre granne NGC 1317. De ligger ganska nära varandra i rymden, men har väldigt olika bakgrundshistoria. Den lilla spiralgalaxen NGC 1317 har levt ett stillsamt liv medan NGC 1316 har slukat flera andra galaxer genom sin våldsamma historia och har tydliga krigsskador.

26 mars 2014: Observationer från många platser i Sydamerika, däribland ESO:s La Silla-observatorium, har bidragit till en överraskande upptäckt, nämligen att den avlägsna asteroiden Chariklo omges av två täta och smala ringar. Man känner sedan tidigare bara till fyra himlakroppar med ringar – de mycket större planeterna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus – så det här är den överlägset minsta himlakroppen med ringar hittills. Ringarnas ursprung är ännu ett mysterium, men de kan vara resultatet av en kollision som skapade en skiva av stenkross. Forskningsresultaten publiceras i tidskriften Natures nätupplaga den 26 mars 2014.

12 mars 2014: ESO:s Very Large Telescope Interferometer har upptäckt den största kända gula stjärnan. Den är också en av de tio största stjärnorna som har upptäckts hittills. Hyperjätten, som har en diameter på mer än 1300 gånger solens, ingår också i ett dubbelstjärnesystem, där den andra stjärnan ligger så nära att de nuddar vid varandra. Observationer från de senaste sextio åren, där vissa gjorts av amatörastronomer, visar också att denna ovanliga och anmärkningsvärda himlakropp förändras fort. Troligen genomgår den nu en mycket kort livsfas.