En stjärna kommer alltför nära ett supermassivt svart hål (illustration)

Så här föreställer sig ESO:s rymdkonstnär att det ser ut när en sollik stjärna kommer nära ett snabbt roterande supermassivt svart hål i mitten av en avlägsen galax. Tack vare det svarta hålets stora massa – lika mycket som 100 miljoner solar – böjs ljuset från stjärnor och gas bakom det svarta hålet. Fastän det är så mycket mer massivt än stjärnan har det supermassiva svarta hålet en händelsehorisont som bara är 200 gånger större än stjärnans storlek. Det svarta hålets snabba rotation gör händelsehorisontens form till en oval sfär.

Gravitationskraften från det supermassiva svarta hålet sliter itu stjärnan på grund av tidvattenkrafter. I processen strimlas stjärnan – spaghettifieras – och chockvågor från kolliderande stjärnrester samt värmen som genereras från anhopningen av material leder till en explosion av ljus.