eso1243sv — Bildrelease

Gamla stjärnor - i modern tappning?

31 oktober 2012

Den här färgglada bilden av den klotformiga stjärnhopen NGC 6362 är tagen av kameran WFI på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid ESO:s observatorium La Silla i Chile. Tillsammans med en ny bild av hopens mitt tagen av NASA/ESA:s Hubbleteleskop, ger bilden ny information om en annars ganska okänd stjärnhop. Klotformiga stjärnhopar, eller klothopar, består till huvudsak av tiotusentals mycket gamla stjärnor. De kan också innehålla stjärnor som ser misstänkt unga ut.

De klotformiga stjärnhoparna (klothoparna) är bland de äldsta objekten i universum, och NGC 6362 kan inte dölja sin ålder i den här bilden. De åtskilliga gulaktiga stjärnorna i hopen har redan gått genom en stor del av sina liv och blivit röda jättestjärnor. Men de klotformiga hoparna är inte bara statiska reliker. I dessa täta stjärnsamhällen händer det ändå en del underliga saker med vissa av stjärnorna.

I NGC 6362 finns till exempel många så kallade “blå eftersläntrare”: gamla stjärnor som faktiskt lyckas med konststycket att se yngre ut än de egentligen är. Alla stjärnor i en klothop bildades vid ungefär samma tidpunkt, vanligtvis för ungefär 10 miljarder år sedan. Ändå är de blå eftersläntrarna blåare och lyser starkare – och är därför tyngre – än de borde vara efter tio miljarder års utveckling. Blå stjärnor brukar vara heta och gör snabbt slut på sitt bränsle. Om dessa stjärnor bildades för ungefär 10 miljarder år sedan, borde de ha försvunnit för länge sedan. Hur har de överlevt?

För astronomer är det är en viktig fråga att förstå dessa blå stjärnors unga uppsyn. För tillfället finns det två teorier: antingen är de stjärnor som krockat med varandra och smält samman, eller så har material transporterats mellan två stjärnor som kretsar runt varandra. Huvudidén som båda dessa teorier bygger på är att stjärnorna inte var lika stora när de föddes som de är idag, men att de tillfördes extra material vid någon tidpunkt under deras levnadstid, och att det är därför de lever på lånad tid.

Även om NGC 6362 inte är lika välkänd som andra starkare lysande klothopar, är den intressant för astronomer och har varit föremål för ett antal studier under årens lopp. Den ingick i ett av 160 områden på stjärnhimlen som valdes ut för Pre-FLAMES Survey – en kartläggning som gjordes mellan 1999 och 2002 med 2,2-metersteleskopet på La Silla för att hitta lämpliga stjärnor att observera med VLT:s spektrograf FLAMES. Bilden här togs under dessa observationer.

Den nya bilden visar hela klothopen emot en rik bakgrund av stjärnor i Vintergatan. De centrala delarna av NGC 6362 har också detaljstuderats av NASA/ESA:s Hubbleteleskop. Hubbles bild visar en mycket mindre del av hopen. De två bilderna – en vidvinkelvy och en inzoomning mot mitten av hopen – kompletterar varandra perfekt.

Den här gnistrande stjärnbollen ligger i den södra stjärnbilden Altaret (Ara på latin). Från sydliga breddgrader är den enkel att se i ett litet teleskop. Den upptäcktes 1826 av den skotske astronomen James Dunlop med hjälp av ett 22-centimeters teleskop i Australien.

Mer information

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

●      Foton på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop

●      Andra bilder som tagits med MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop

●      Bilder på La Silla

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Sverige
Tel: 0317725500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT and Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1243, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.
Bookmark and Share

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1243sv
Namn:NGC 6362
Typ:• Milky Way : Star : Grouping : Cluster : Globular
Facility:MPG/ESO 2.2-metre telescope

Bilder

Klothopen NGC 6362
Klothopen NGC 6362
Klothopen NGC 6362 i stjärnbilden Altaret
Klothopen NGC 6362 i stjärnbilden Altaret
Vidvinkelbild av himlen omkring klothopen NGC 6362
Vidvinkelbild av himlen omkring klothopen NGC 6362
Hubbles bild av klothopen NGC 6362
Hubbles bild av klothopen NGC 6362
Jämförelse av WFI:s och Hubbles bilder av klothopen NGC 6362
Jämförelse av WFI:s och Hubbles bilder av klothopen NGC 6362

Videor

Zooma in mot klothopen NGC 6362
Zooma in mot klothopen NGC 6362
Panorera över den klotformiga stjärnhopen NGC 6362
Panorera över den klotformiga stjärnhopen NGC 6362

Se även