eso1237sv — Bildrelease

Den kosmiska måsens fina färger

26 september 2012

I en ny bild från ESO:s La Silla-observatorium framträder en del av den så kallade Måsnebulosan, ett ställe där nya stjärnor bildas. Detta moln av gas, som har den formella beteckningen Sharpless 2-292, tycks bilda måsens huvud och lyser starkt tack vare strålning från en mycket het och ung stjärna som ligger dold i dess hjärta. Bakom den nya, detaljerade bilden ligger kameran WFI (Wide Field Imager) på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop.

Nebulosor är bland natthimlens mest visuellt påfallande fenomen. De är moln som består av damm, stoft, molekyler, väte, helium och andra joniserade gaser. Svävande mellan stjärnorna är de ställen där nya stjärnor håller på att födas. Även om nebulosor är olika till både färg och form delar många av de en särskild egenskap: de sätter fantasin igång hos de astronomer som ser dem först. Det leder till att de får egendomliga namn. Detta område, som har fått smeknamnet Måsnebulosan (Seagull Nebula på engelska) är inget undantag.

I denna nya bild, som tagits med kameran Wide Field Imager på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid La Silla-observatoriet, syns delen av Måsnebulosan som motsvarar fågelns huvud [1]. Detta är en del av en större nebulosa som har beteckningen IC 2177, som påminner om en flygande mås med vingbredd på motsvarande 100 ljusår. Molnet av gas och stoft ligger ungefär 3700 ljusår från jorden. Fågelns figur kommer bäst till sin rätta i vidvinkelbilder.

Måsnebulosan ligger precis på gränsen mellan stjärnbilderna Enhörningen och Stora hunden, samt i närheten av Sirius, den starkast lysande stjärnan på natthimlen. Nebulosan ligger mer än fyrahundra gånger längre bort än denna välkända stjärna.

Måsens huvud, som består av gas och stoft, lyser starkt tack vare ultraviolett ljus som till största delen kommer från en het ung stjärna – HD 53367 [2] – som ligger i mitten av bilden och skulle kunna vara måsens öga.

Strålningen från de unga stjärnorna gör att den omgivande vätgasen lyser rött och blir till ett så kallat H II-område [3]. Ljus från de heta blåvita stjärnorna sprids mot de pyttesmå stoftpartiklarna i nebulosan och ger upphov till ett blått dis i vissa delar av bilden.

En liten ljusstark del av Måsnebulosan observerades för första gången av den tysk-brittiske astronomen Sir William Herschel redan 1785. Den del av nebulosan som visas här upptäcktes först med hjälp av fotografiska tekniker ungefär hundra år senare.

Som av en händelse ligger Måsnebulosan i närheten av nebulosan med namnet Tors hjälm (NGC 2359), som vann ESO:s nyligen avgjorda tävling “Välj vad VLT observerar” (ann12060). Den här nebulosan, som har en säregen skepnad och ett ovanligt namn, är det första objekt som valts ut av allmänheten för att observeras av ESO:s teleskop VLT. Observationerna är en del av firandet av att det var 50 år sedan ESO grundades, som går av stapeln den 5 oktober 2012. Observationerna kommer att streamas i realtid från VLT på Paranal. Stay tuned!

Noter

[1] Nebulosan har fått många namn under årens lopp - den är känd som Sh 2-292, RCW 2 och Gum 1. Namnet Sh 2-292 betyder att den är det 292:a objektet i Sharpless andra katalog över HII områden, som publicerades 1959. RCW är en katalog som sammanställdes av Rodger, Campbell och Whiteoak och som publicerades 1960. Nebulosan var också den första i en tidigare katalog över sydliga nebulosor som sammanställdes av Colin Gum, och publicerades 1955.

[2] HD 53367 är en ung stjärna som väger tjugo gånger mer än solen. Den klassificeras som typ Be, vilket betyder att det är en typ-B stjärna med starka emissionslinjer från väte i spektrumet. Stjärnan har en följeslagare som väger fem gånger mer än solen och som rör sig i en utsträckt elliptisk bana.

[3] H II-områden har fått sitt namn eftersom de består av joniserat väte (H är den kemiska symbolen för väte), där elektronerna inte längre är bundna till protonerna. Termen H I används för icke-joniserad, eller neutral, vätgas. Det röda ljuset från H II-områden uppstår då protonerna och elektronerna går samman igen. I den processen strålas energi ut vid vissa välbestämda våglängder eller färger. En sådan framträdande övergång (som kallas hydrogen alfa, eller H-alfa) ger upphov till den starka röda färgen.

Mer information

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av det europeiska extremt stora 39 metersteleskopet för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Sverige
Tel: 031 772 5500
Mobil: 070 493 3114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT & Survey Telescopes Public Information Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1237, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.
Bookmark and Share

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1237sv
Namn:HD 53367, IC 2177, Seagull Nebula, Sh 2-292
Typ:• Milky Way : Nebula : Type : Star Formation
• X - Nebulae
Facility:MPG/ESO 2.2-metre telescope

Bilder

Närbild på Måsnebulosans huvud
Närbild på Måsnebulosans huvud
Måsnebulosan, mitt emellan stjärnbilderna Enhörningen och Stora hunden
Måsnebulosan, mitt emellan stjärnbilderna Enhörningen och Stora hunden
Vidvinkelbild av hela Måsnebulosan (IC 2177)
Vidvinkelbild av hela Måsnebulosan (IC 2177)

Videor

Zooma in på Måsnebulosan (IC 2177)
Zooma in på Måsnebulosan (IC 2177)
Panorera över Måsnebulosans huvud
Panorera över Måsnebulosans huvud

Se även