Pressmeddelande

VLT återupptäcker livet på jorden

- genom att titta på månen

29 februari 2012

Genom att observera månen med ESO:s teleskop VLT har astronomer funnit bevis för att det finns liv i universum - på vår egen jord. Att finna liv på vår egen planet kan verka enkelt, men det internationella teamet har använt en metod som i framtiden kan användas för att upptäcka liv på andra platser i universum. Resultaten presenteras i en forskningsartikel i tidskriften Nature den 1 mars 2012.

Michael Sterzik (ESO) har lett studien [1].

- Vårt knep var att använda oss av observationer av jordsken, för att se på jorden som om den var en exoplanet. Solen lyser på jorden som reflekterar en del av ljuset mot månens yta. Månytan fungerar då som en jättestor spegel och reflekterar ljuset från jorden tillbaka till oss - och det är detta vi har observerat med VLT, säger han.

Astronomerna studerade det ljussvaga jordskenet för att leta efter indikatorer som avslöjar organiskt liv, som speciella kombinationer av gaser i jordens atmosfär [2]. Den här metoden etablerar jorden som en referenspunkt för framtida forskare som letar efter liv bortom vårt solsystem.

Livets fingeravtryck, eller biosignaturer, är svåra att hitta med vanliga metoder. Det här teamet har använt en ny metod som är känsligare. Istället för att bara studera det reflekterade ljusets färg, tittade de också på ljusets polarisation [3]. Tekniken kallas spektropolarimetri. Genom att använda den här tekniken på jordsken som observerats med VLT, ser man tydligt biosignaturerna i det reflekterade ljuset från jorden.

Stefano Bagnulo (Armaghobservatoriet, Nordirland, Storbritannien) som också varit med i studien. förklarar fördelarna:

- Ljuset från en avlägsen exoplanet drunknar i skenet från dess stjärna, så det är väldigt svårt att undersöka. Det är lite som att försöka studera ett stoftkorn som finns bredvid en ljusstark glödlampa. Men ljuset som reflekteras från en planet är polariserat, till skillnad från ljuset från stjärnan. Den polarimetriska metoden hjälper oss på så sätt att urskilja det svaga reflekterade ljuset från en exoplanet från det bländande ljuset från stjärnan.”

Teamet analyserade både färgen och polarisationsgraden hos ljuset från jorden efter att det reflekterats mot månen, precis som om ljuset skulle kommit från en exoplanet. De kunde visa att jordens atmosfär delvis består av moln, att delar av jordens yta är täckt av hav och - viktigast - att det finns vegetation. De kunde till och med se hur molnigheten ändrades och hur mängden vegetation ändrades då olika delar av jorden reflekterade ljus mot månen.

Enric Palle (Instituto de Astrofísica de Canarias, Teneriffa, Spanien) tillägger:

- Att finna liv utanför vårt solsystem beror på två saker: om livet över huvud taget existerar, och om vi har den tekniska möjligheten att detektera det. Den här studien är ett viktigt steg i riktningen att nå den möjligheten.

- Spektropolarimetri kan komma att slutgiltigt berätta för oss om enkelt liv i form av växtlighet - som baseras på fotosyntes - har uppstått någon annanstans i universum. Men vi letar absolut inte efter små gröna gubbar eller bevis för intelligent liv, avslutar Sterzik.

Nästa generations teleskop, som E-ELT, kan mycket väl komma att kunna förse oss med den exceptionella nyheten att jorden inte är den enda platsen i universum där liv existerar.

Noter

[1] Jordsken, som på engelska också kallas “ the old Moon in the new Moon’s arms”, kan ses med blotta ögat och är en ännu mer imponerande syn när man tittar i en kikare. Det är lättast att se när månen är en tunn skära, ungefär tre dagar före eller efter nymåne. Tillsammans med den ljusstarka skäran är resten av månskivan synlig, upplyst av jordens sken.

[2] Bland gaserna i jordens atmosfär som produceras av biologiskt liv är syre, ozon, metan och koldioxid de viktigaste. Dessa gaser kan dock alla finnas naturligt i en planets atmosfär även om det inte finns liv där. Det som utgör en biosignatur är när dessa gaser existerar samtidigt i mängder som bara är förenligt med förekomsten av liv. Om livet hastigt skulle försvinna och inte längre fylla på med dessa gaser, skulle de reagera och omfördela sig. Vissa skulle försvinna och med dem de karakteristiska biosignaturerna.

[3] I polariserat ljus har de elektriska och magnetiska fälten som utgör ljuset en speciell orientering. I opolariserat ljus är fälten slumpmässigt orienterade och har ingen speciell riktning. I vissa biografer använder man polariserat ljus för att åstadkomma en 3D-effekt: två separata bilder tagna med olika polarisationer skickas till våra vänstra och högra ögon med hjälp av polarisationsfilter i glasögonen. Astronomerna använde en specialanpassad inställning hos instrumentet FORS2 på VLT för att mäta polarisationen.

Mer information

Forskningsresultaten presenteras i en artikel “Biosignatures as revealed by spectropolarimetry of Earthshine” av M. Sterzik m. fl., som presenteras den 1 mars 2012 i tidskriften Nature.

Teamet består av Michael F. Sterzik (ESO, Chile), Stefano Bagnulo (Armaghobservatoriet, Nordirland, Storbritannien) och Enric Palle (Instituto de Astrofisica de Canarias, Teneriffa, Spanien).

År 2012 är det 50 år sedan Europeiska sydobservatoriet (ESO) grundades. ESO är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklass för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

• Forskningsartikeln i Nature
• Bilder på VLT

Kontakter

Michael Sterzik
ESO
Santiago, Chile
Tel: +56 55 43 5216
Mobil: +56 9 8819 3424
E-post: msterzik@eso.org

Stefano Bagnulo
Armagh Observatory
UK
Tel: +44 2837 522928
E-post: sba@arm.ac.uk

Enric Palle
Instituto de Astrofisica de Canarias
Tenerife, Spain
Tel: +34 922 60 + Ext. 5268
E-post: epalle@iac.es

Richard Hook
ESO, La Silla, Paranal, E-ELT & Survey Telescopes Press Officer
Garching bei München, Germany
Tel: +49 89 3200 6655
Mobil: +49 151 1537 3591
E-post: rhook@eso.org

Johan Warell (Presskontakt för Sverige)
ESO:s nätverk för vetenskaplig kommunikation
Skurup, Sverige
Tel: +46-706-494731
E-post: eson-sweden@eso.org

Connect with ESO on social media

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1210 som har tagits fram inom ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer. ESON-representanterna fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Johan Warell.