eso1148sv — Pressmeddelande (forskning)

Vampyrstjärna avslöjar sina hemligheter

7 december 2011

Astronomer har tagit de bästa bilderna någonsin av en stjärna som blivit av med större delen av sitt material till en vampyrliknande följeslagare. Genom att kombinera ljus infångat av fyra teleskop vid ESO:s Paranalobservatorium skapade de ett 130 meter stort virtuellt teleskop med 50 gånger skarpare syn än NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble. Överraskande nog visar de nya resultaten att överföringen av massa från den ena stjärnan till den andra i dubbelstjärnesystemet går lugnare till än vad man tidigare trott.

Nicolas Blind vid forskningsinstitutet IPAG i Grenoble, Frankrike är huvudförfattare till artikeln där resultaten presenteras.

– Vi kan nu kombinera ljus från VLT:s fyra teleskop och skapa superskarpa bilder mycket snabbare än tidigare. Bilderna är inte bara så skarpa att vi kan se stjärnorna kretsa kring varandra. Vi kan även kan mäta storleken hos den större av de två stjärnorna, säger han.

Astronomerna observerade [1] den ovanliga dubbelstjärnan SS Leporis i stjärnbilden Haren. Den består av två stjärnor som kretsar kring varandra med en omloppstid på 260 dagar. Avståndet mellan stjärnorna är bara lite större än avståndet mellan solen och jorden. Den större och svalare av de två sträcker sig ut till en fjärdedel av detta avstånd, vilket ungefär motsvarar avståndet mellan Merkurius och solen. På grund av det korta avståndet har den heta stjärnan redan hunnit sluka ungefär hälften av sin större följeslagares massa.

Henri Boffin vid ESO är medförfattare till artikeln.

– Vi visste att den här dubbelstjärnan var ovanlig och att material strömmade från den ena stjärnan till den andra. Men vad vi upptäckte var att massöverföringen troligen går till på ett sätt som skiljer sig helt från tidigare modeller för processen. Vampyrstjärnans “bett” går lugnt men mycket effektivt till, säger han.

De nya observationerna är tillräckligt skarpa för att visa att jättestjärnan är mindre än vad man tidigare trott. Det gör det mycket svårare att förklara just hur den röda jätten förlorade sitt material till sin följeslagare. Tidigare trodde man att materialet strömmade direkt från den ena stjärnan till den andra. Astronomerna tror nu i stället att materialet måste slungas ut från jättestjärnan i en stjärnvind för att sedan fångas upp av den hetare följeslagaren.

Jean-Philippe Berger är även han medförfattare till artikeln.

– Dessa observationer har demonstrerat VLT-interferometerns nya förmåga att ta ögonblicksbilder. De bereder vägen för många fler fascinerande studier av växelverkande dubbelstjärnor, avslutar han.

Noter

[1] Bilderna skapades efter observationer som gjordes med VLT-interferometern (VLTI) vid ESO:s Paranalobservatorium genom att använda de fyra 1,8-meter stora hjälpteleskopen (“Auxiliary Telescopes”) till att leda ljus in i ett nytt instrument vid namn PIONIER (se ann11021).

PIONIER, som utvecklats vid LAOG/IPAG i Grenoble, Frankrike, är ett gästinstrument vid Paranalobservatoriet. PIONIER är finansierat av Joseph Fourier-universitetet, IPAG, INSU-CNRS (ASHRA-PNPS-PNP) ANR 2G-VLTI och ANR Exozodi. IPAG är en del av Grenobleobservatoriet (OSUG).

Trots att teleskopen ligger långt från varandra behövde ingenjörerna på VLTI ha kontroll på det avstånd ljuset färdades mellan teleskopen med en noggrannhet på ungefär en hundradel av tjockleken hos ett människohår. När ljuset nådde fram till PIONIER leddes det in i hjärtat av instrumentet: en mycket speciell optisk krets. Denna krets, som till storleken är mindre än ett kreditkort, förde till slut ihop ljusvågorna från de olika teleskopen på ett mycket precist sätt så att det uppstod interferens. Teleskopuppställningens slutliga upplösning blir mycket bättre än hos de individuella 1,8-metersteleskopen; skärpan motsvarar istället ett mycket större virtuellt teleskop med en diameter på ungefär 130 meter. Upplösningen begränsas bara av hur långt från varandra teleskopen i uppställningen kan ligga från varandra.

Upplösningen hos NASA/ESA:s rymdteleskop Hubble är ungefär 50 millibågsekunder medan upplösningen som kan nås med VLTI är ungefär 1 millibågsekund. Detta motsvarar den skenbara storleken av en astronaut på månens yta sedd från jorden.

Mer information

Forskningen presenterades i en artikel, An incisive look at the symbiotic star SS Leporis — Milli-arcsecond imaging with PIONIER/VLTI”, av N. Blind m.fl. som publiceras i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Teamet består av Nicolas Blind (UJF-Grenoble 1/CNRS-INSU, Institut de Planétologie et d’Astrophysique de Grenoble, Frankrike [IPAG]), Henri Boffin (ESO, Chile), Jean-Philippe Berger (ESO, Chile), Jean-Baptiste Le Bouquin (IPAG, Frankrike), Antoine Mérand (ESO, Chile), Bernard Lazareff (IPAG, Frankrike), och Gérard Zins (IPAG, Frankrike).

ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta samarbetsorgan för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 15 länder: Belgien, Brasilien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av avancerade markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra banbrytande vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal finns Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och två kartläggningsteleskop: VISTA, som observerar infrarött ljus och är världens största kartläggningsteleskop, samt VST, det största teleskopet som konstruerats för att kartlägga himlavalvet i synligt ljus. ESO bidrar dessutom till ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och världens hittills största astronomiska projekt. ESO planerar för närvarande bygget av ett europeiskt extremt stort teleskop i 40-metersklass för synligt och infrarött ljus, E-ELT. Det kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.

Länkar

Kontakter

Robert Cumming, kontaktperson för ESO:s utåtriktade verksamhet i Sverige
Onsala rymdobservatorium
Sverige
Tel: +46 31 7725500
Mobil: +46 704933114
E-post: robert.cumming@chalmers.se

Nicolas Blind
IPAG
Grenoble, France
Tel: +33 4 76 63 57 30
E-post: nicolas.blind@obs.ujf-grenoble.fr

Jean-Baptiste Le Bouquin
IPAG
Grenoble, France
Tel: +33 4 76 63 58 93
E-post: jean-baptiste.lebouquin@obs.ujf-grenoble.fr

Henri Boffin
ESO
Santiago, Chile
Tel: +56 2 463 3126
E-post: hboffin@eso.org

Jean-Philippe Berger
ESO
Santiago, Chile
Tel: +56 2 463 3103
E-post: jpberger@eso.org

Detta är den översatta versionen av ESO:s pressmeddelande eso1148, som tagits fram inom ramarna för ESON, ett nätverk av medarbetare i ESO:s medlemsländer som fungerar som lokala kontaktpersoner för media i samband med ESO:s pressmeddelanden och andra händelser. ESON:s kontaktperson i Sverige är Robert Cumming.

Om pressmeddelandet

Pressmeddelande nr:eso1148sv
Namn:SS Lep
Typ:• Milky Way : Star : Type : Variable
Facility:Very Large Telescope Interferometer
Science data:2011A&A...536A..55B

Bilder

The unusual double star SS Leporis
The unusual double star SS Leporis
text på engelska
A unusual double star in the constellation of Lepus
A unusual double star in the constellation of Lepus
text på engelska
Wide field view of the unusual double star SS Leporis
Wide field view of the unusual double star SS Leporis
text på engelska

Videor

Zooming in on the unusual double star SS Leporis
Zooming in on the unusual double star SS Leporis
text på engelska
The vampire double star SS Leporis
The vampire double star SS Leporis
text på engelska
The vampire double star SS Leporis (unannotated)
The vampire double star SS Leporis (unannotated)
text på engelska

Se även