Veckans bild

16 juni 2014

Vägen till framtiden

På denna nya bild syns hur det går med bygget av vägen, plattformen och servicediket på bergtoppen Cerro Armazones – platsen för framtidens E-ELT (European Extremely Large Telescope). Nedan till vänster syns baslägret, och den nya vägen går i en båge längst ner på berget.

Bygget inför E-ELT startades mars 2014 av det chilenska företaget ICAFAL Ingeniería y Construcción S.A. då de började bygga en väg mot bergets topp. Vägbygget vätas ta 16 månader att göra klart. Vägen, som gör bergstoppen tillgängligt för bygget av det jättelika teleskopet, kommer att vara 11 meter bred med ett 7-meter brett asfalterat körfält.

Det var Sebastián Rivera Aguila, som arbetar vid byggfirman, som fångade bilden torsdagen den 12 juni 2014 från ett kommersiellt flygplan. 

– Att jobba i öknen är ett riktigt tufft arbete, men jag är riktigt stolt och mycket glad att kunna vara en del av det här mycket viktiga projektet. Tack till ICAFAL och ESO för chansen att vara med när historia skapas, säger han.

Torsdagen den 19 juni spränger ICFAL området på bergstoppen Cerro Armazones för att lossa omkring 5000 ton sten. Detta som en del av en större process som går ut på att jämna bergets topp så att det finns plats för det 39-metersteleskopet och de andra byggnader som ingår i det nya observatoriet. Denna milstolpe mot bygget av E-ELT firas med en ceremoni vid Paranalobservatoriet 20 kilometer bort från sprängningen. Händelsen sänds live på nätet. Webbsändningen på Livestream börjar 16:30 UTC fram till 18:30 UTC (18:30-20:30 CEST; med reservation för att tider kan komma att ändras). På Twitter kan du följa uppdateringar från @ESO med hashtaggen #EELTblast och ställa frågor (på engelska). Vi gör vårt bästa att svara i realtid. 


7 april 2014

Kosmiskt eldklot faller över ALMA

Denna bild, som är tagen under en timelapse-serie av bilder på ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) är ännu ett dramatiskt fotografi från ESO:s Ultra HD Expedition. ALMA, som ligger 5000 meter över havet på den öde bergsplatån Chajnantor i de chilenska Anderna, är det andra målet för ESO:s fyra fotoambassadörer [1] på deras 17-dagars resa. Amabassadörerna har försetts med toppmodern ultra-HD-utrustning för att bäst fånga just sådana här mäktiga bilder [2] [3].

I bilden syns några av de 66 högprecisionsantenner som utgör ALMA, paraboler riktade mot skyn. Härifrån studerar de den interstellära rymdens kalla moln och tittar långt in i det förflutna, mot våra kosmiska ursprung.

Det spektakulära, intensiva och färgsprakande spjutet av ljus som skär genom himlen över ALMA-antennerna är ett stjärnfall. En meteor blixtrar i nyanser av smaragdgrönt, gult och karmosinrött medan den intar jordens atmosfär och färdas snabbt och eldigt tvärsöver himlen. Det snabba eldklotet är i själva verket en liten sten från den interplanetära rymden. Medan den växelverkar med atmosfären förångas dess ytlager och lämnar en lysande svans bakom sig. Efter bara några sekunder försvinner spåren, men här fångas de med en knapptryckning.

I mitten av bilden lyser Spica, den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Jungfrun, och vår grannplanet Mars som kosmiska vittnen till det häftiga ljusfenomenet.

Ultra HD Expedition började i Santiago den 25 mars 2014. Denna bild togs under teamets åttonde natt på Chajnantorplatån. För närvarande befinner de sig vid ESO:s första anläggning i Chile, La Silla-observatoriet, och imorgon början den långa hemfärden. Snart kommer gratis Ultra-HD-material från resan att finnas online; ESO bjuder på spektakulära bilder och sekvenser för att göra vårt universum ännu mer påtaglig och nära. Den här bilden togs av ESO:s fotoambassadör och timelapse-filmare Christoph Malin.

Notes

[1] Teamet består av ESO:s filmare Herbert Zodet samt tre av ESO:s fotoambassadörer: Yuri Beletsky, Christoph Malin och Babak Tafreshi. Information om expeditionens teknikpartners hittar du här.

[2] I utrustningen ingår bland annat Vixen Optics Polarie Star Tracker, Canon® EOS-1D C-kamera, Stage One Dolly och eMotimo TB3 kamerarobot med 3-axlars rörelsekontroll, Angelbird SSD2go, LRTimelapse-mjukvara, Peli™ Cases, 4K PC-datorer från Magic Multimedia, Novoflex QuadroPod system, Intecro-batterier och mjukvara från Granite Bay.

[3] Teknikpartners är bland andra Canon, Kids of All Ages, Novoflex, Angelbird, Sharp, Vixen, eMotimo, Peli, Magic Multi Media, LRTimelapse, Intecro och Granite Bay Software.


17 mars 2014

Mjölkig båge över Paranal

Ännu en stjärnklar natt vid ESO:s Paranalobservatorium i Chile och ännu ett tillfälle att luta sig tillbaka och ta in åsynen av vår galax, Vintergatan. Många av oss som bor i trånga, ljusförorenade städer får inte längre se den i sådan här detalj.

Den fantastiska synen vet vi nu är vår hemgalax. I Norden trodde man att det ljusa bandet på vinterhimlen var markerade bron till Valhall och det fick namnet Vintergatan. Även i antika Grekland tänkte man att detta var gudarnas verk. I deras legender var det disiga bandet bröstmjölken från Hera, fru till Zeus, och det är också de gamla grekerna som vi har att tacka för namnet Milky Way, som det heter på engelska. Roten till det namnet är det hellenistiska uttrycket Γαλαξίας κύκλος, som uttalas galaxias kyklos, mjölkig cirkel, och ger det moderna namnet på engelska och flera andra språk.

Den här bilden togs av ESO:s fotoambassadör Gabriel Brammer. Till höger i bilden betraktar en astronom på besök vid Paranal den imponerande utsikten.


3 mars 2014

ALMA-personal räddar övergivet vikunjakid

Högt upp på Chajnantorplatån i de chilenska Anderna ligger Atacama Large Millimeter/submillimeter Array (ALMA), ett observatorium som omges av stora torra vidder. I det karga området finns, märkligt nog, också ett antal olika vilda djur, som då och då dyker upp nära observatoriet. Längre söderut ligger ESO:s La Silla-observatorium, som nyligen haft besök av pampasräv (potw1406a) och vilda hästar (potw1344a).

Den senaste gulliga besökaren vid ALMA är det här vikunjakidet som hittades av ALMA-personal den 16 februari 2014. Kidet var bara några veckor gammalt och alldeles utmattat efter att ha jagats av rävar tills den inte längre kunde hitta sin hjord.

Efter några misslyckade försök att lämna tillbaka kidet till sin hjord överförde personalen det till ett räddningscenter för vilda djur vid Universitetet i Antofagasta, där det nu behandlas så att det till sist ska kunna släppas ut på Andernas högplatå om cirka ett år.


17 februari 2014

VLT fångar Gaia på sin väg mot en miljard stjärnor

De här nya bilderna från ESO:s kartläggningsteleskop VST visar ESA:s rymdfarkost Gaia på plats omkring 1,5 miljoner kilometer bortom jordens bana.

Satelliten, som sändes upp på morgonen den 18 december 2013, har till uppgift att under de närmaste fem åren bygga upp en 3D-karta över vår galax. Ända sedan tidens början har det varit ett av mänsklighetens stora mål att kartlägga himlen, och Gaia kommer att ta vår förståelse av vårt närområde i rymden till en helt ny nivå. Den kommer att mäta positioner för och rörelserna hos cirka en miljard stjärnor i vår galax med mycket stor noggrannhet. Syftet: att undersöka Vintergatans sammansättning, hur den bildats och utvecklas.

Dessa nya observationer är ett resultat av ett tätt samarbete mellan ESA och ESO med syfte att bevaka satelliten från marken. När det gäller att mäta stjärnors positioner är Gaia det mest noggranna instrument som någonsin byggts, men för att dess observationer ska vara till nytta måste man veta exakt var teleskopet befinner sig i universum. Det enda sättet att med hög precision veta satellitens position och hastighet med hög precision är att observera den på daglig basis från jordskorpan. Till detta används flera teleskop, bland dem ESO:s VST, i en observationskampanj som går under namnet GBOT (Ground-Based Optical Tracking).

VST är ett toppmodernt 2,6-metersteleskop som är utrustat med 268-megapixlars monsterkameran OmegaCAM, som har ett synfält fyra gånger större än fullmånen. VST tog dessa bilder med OmegaCAM den 23 januari 2014, med ungefär 6,5 minuter mellan exponeringarna. Gaia syns tydligt som en liten prick som rör sig mot stjärnorna i bakgrunden. Dess plats är markerad med en röd ring. I dessa bilder är satelliten ungefär en miljon gånger ljussvagare än vad man kan se med blotta ögat. 

Gaia avbildades redan i december 2013, strax efter uppsändningen, och blev ett av de närmaste objekten som observerats av VST. Den dök upp precis där den förväntades vara, som det anstår ett framgångsrikt samarbete mellan astronomi från marken och från rymden!


10 februari 2014

Den fantastiska räven

Livet klänger sig fast till och med i den beboeliga världens gränstrakter. Här, i utkanterna av den heta, torra Atacamaöknen, har denna tåliga pampasräv precis vaknat och sträcker lojt på sig. Rävar som denna är oftast nattaktiva, och gör det bästa av de låga temperaturerna som kommer som respit från den heta chilenska solen.

I bakgrund syns andra tecken på liv. Den vita kupolen är hem till det schweiziska 1,2-meters Leonhard Euler-teleskopet, som skyddas av ett yttre hölje mot den karga omgivningen. När himlen mörknar vid ESO:s La Silla-observatorium vaknar ännu en känd nattaktiv art, astronomen, sträcker på sig och gör sig redo att bevaka natthimlen med hjälp av surrande och virrande teknik.

Denna bild togs av ESO:s fotoambassadör Malte Tewes, som skickade in den till gruppen Your ESO Pictures på Flickr. Gruppen bevakas regelbundet och de bästa foton får plats bland våra populära Veckans bilder eller i vårt galleri.


20 januari 2014

Rosettas komet

ESA:s rymdsond Rosetta vaknar idag efter 31 månaders dvala i rymden. Nu närmar den sig äntligen kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko (även känd som 67P/C-G).

Denna bild visar ESO:s Very Large Telescopes (VLT) nyaste observationer av den fyra kilometer stora kometen. Kometen observerades den 5 oktober 2013 då den var omkring 500 miljoner kilometer bort – innan den passerade bakom solen och kom utom sikte från jordens perspektiv.

För att skapa bilden gjordes en lång serie av observationer som sedan behandlades för att visa upp kometen utan bakgrundsstjärnor (till vänster) och bakgrundsstjärnorna med kometens spår markerat (till höger). När den här ses mot en bakgrund av de otaliga stjärnorna i riktning mot Vintergatans mitt var kometen ännu så långt ifrån solen att dess kärna inte släppte ifrån sig gas och stoft. Därför ser den bara ut som en prick. Allt eftersom den närmar sig solen och dess yta värms upp kommer kometens is att sublimera och stoft och damm dras ut från kometen så att en svans bildas. 

Denna observation är inledningen på ett tätt samarbete mellan ESA och ESO för att bevaka kometen från marken under Rosettas möte med 67P/C-G senare i år. Rosetta, som sändes upp 2004, ska undersöka kometens yta och släpper dessutom ner en landare på 67P/CG för att se hur ytan ser ut [1].

Kometens bana tar den ett varv runt solen var 6,5:e år. För tillfället ligger den ut mot Jupiters omloppsbana. Närmast solen – ungefär mellan jordens och Mars banor – kommer den i augusti 2015. Då den här bilden tycks visa att kometen ännu inte är aktiv kommer forskare vara mycket intresserade av att kolla in den igen i februari då den åter blir synlig för VLT och då dessutom ligger mycket närmare solen.

Under tiden har observationerna från oktober kunnat användas för att bekräfta kometens bana inför den omfattande manövern som Rosetta ska göra i maj för att säkra att den kan möta upp kometen och gå in i omloppsbana runt 67P/C-G i augusti. Vidare beräkningar kommer att göras när Rosettas egna kameror får syn på kometen.

Not

[1] Sedan den sändes upp har Rosetta gjort fem varv runt solen för att kunna öka sin hastighet och rikta in sig mot slutmålet. För projektets kallaste fas, då Rosetta fått hålla till bortom Jupiters bana, fick sonden gå i djuprymds-ide. Tack vare att 67P/C-G har en relativt stabil och välkänd bana kunde beräkningarna för Rosettas färdväg göras långt före dess uppsändning, och dess läge långt ifrån solen gör att den dessutom är ett säkert mål.

Länkar


23 december 2013

God jul och gott nytt år från ESO!

God jul och gott nytt år från alla oss vid Europeiska sydobservatoriet. Vi önskar ett gott och roligt slut och ett framgångsrikt 2014!

Länk


16 december 2013

Stjärnspår över VLT vid Paranal

Bilden togs vid ESO:s Paranalobservatorium av Babak A. Tafreshi, som är en av ESO:s fotoambassadörer. Bilden visar tre av de fyra hjälpteleskopen (AT) vid Very Large Telescope Interferometer (VLTI). De långa ljusa ränderna ovanför teleskopen är så kallade stjärnspår, där varje linje visar den skenbara vägen som en stjärna följer över natthimlen som en följd av jordens rotation. Fotograferingstekniken förstärker också stjärnornas naturliga färger, som ger en fingervisning om deras temperatur. De varierar mellan omkring 1000 grader Celsius för de rödaste stjärnorna till tiotusentals grader Celsius för de blåa stjärnorna som är varmast. Vid det avlägsna och högt belägna observatoriet i Chile är himlen mycket klar och det finns inga ljusföroreningar, vilket gör detta spektakulära skådespel möjligt.


25 november 2013

Uråldriga stjärnbilder över ALMA

Babak Tafreshi, en av ESO:s fotoambassadörer, har avbildat antennerna i ALMA (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) i en fängslande bild som kombinerar den södra stjärnhimlens skönhet med storskaligheten hos världens största astronomiprojekt.

Tusentals stjärnor framträder för blotta ögat i de klara skyarna över Chajnantorplatån. Dess torra och genomskinliga natthimmel är ett av skälen till att ALMA har byggts här. Överraskande ljusa i bildens övre vänstra hörn ligger Plejaderna, en tätpackad klunga med unga stjärnor som de flesta av jordens urgamla civilisationer kände till. Stjärnbilden Orion syns tydligt över den närmaste antennen – jägarens bälte bildas av tre blåa stjärnor strax till vänster om den röda lampan. Enligt den klassiska mytologin vad Orion jägaren som förföljde Plejaderna, guden Atlas vackra döttrar. Sett genom den tunna atmosfären över Atacamaöknen kan man få för sig att denna episka jakt pågår på riktigt.

ALMA är en internationell anläggning för astronomi och ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile. Bygget och driften av ALMA leds för Europas del av ESO, för Japan av Nationella astronomiska observatoriet i Japan (NAOJ) och för Nordamerika av National Radio Astronomy Observatory (NRAO), som drivs av Associated Universities, Inc. (AUI). Joint ALMA Observatory (JAO) ger gemensam ledning och gemensam organisation för bygget, driftsättning och drift av ALMA.


18 november 2013

Ny bild på komet ISON

Denna nya bild på kometen C/2012 S1 (ISON) togs med det nationella teleskopet TRAPPIST vid ESO:s La Silla-observatorium på morgonen den 15 november 2013. Komet ISON sågs på våra himlar för första gången i september 2012. Sent i november 2013 kommer den som allra närmast solen.

TRAPPIST har sedan mitten av oktober bevakat komet ISON med hjälp av bredbandsfilter som de som använts för att skapa den här bilden. Teleskopet har även använt smalbandsfilter som gör att astronomer kan ringa in emission från olika gaser och räkna hur många molekyler av varje typ som kometen släpper.

Fram till den 1 november 2013 förde komet ISON en tämligen stillsam tillvaro. Men under dess första utbrott ökade gasutsläppet med en faktor två. Den 13 november, strax innan den här bilden togs, skakades kometen av ett andra jätteutbrott, och aktiviteten tiodubblades. Nu lyser den tillräckligt starkt för att kunna ses i öster på morgonhimlen mot öster för den som har en bra fältkikare och en mörk observationsplats. Under de senaste par nätter har kometens aktivitet varit fortsatt hög men stabil.

Utbrotten orsakades av den intensiva hettan från solen som når isen i kometens lilla kärna. Allt eftersom kometen åker med hög fart in mot solen sublimerar isen och stora mängder stoft, damm och gas kastas ut i rymden. När ISON kommer som närmast solen den 28 november (bara 1,2 miljoner kilometer från dess yta, eller baar en soldiameter ut!) kommer hettan att få ännu mer is att sublimera. Värmen skulle lika gärna kunna bryta ner hela kärnan i små fragment som skulle kunna avdunsta helt innan kometen hinner komma undan solens hetta. Men om ISON överlever besöket hos solen skulle den kunna bli spektakulärt ljusstark på morgonhimlen. 

Bilden har skapats utifrån fyra olika 30-sekunders exponeringar genom filter för blått, grönt, rött och kortvågigt infrarött ljus. Under tiden rörde sig kometen framför stjärnor i bakgrunden, som här syns som prickar i olika färger.

TRAPPIST (TRAnsiting Planets and PlanetesImals Small Telescope) ägnar sig åt att studera planetsystem. Det gör det på två olika sätt: att detektera och karaktärisera planeter utanför solsystemet (exoplaneter), och att studera kometer som kretsar kring solen. Det 60-centimetersteleskopet styrs från ett kontrollrum 12 000 km bort i i Liège, Belgien.

Länk


7 oktober 2013

En oas eller en hemlig lya?

I denna bild syns en mörk chilensk himmel fylld av spektakulära stjärnspår – orsakade av jordens rotation under kamerans långa exponering. Under de dramatiska stråken ligger Paranalobservatoriets Residencia, forskarhotellet som är en oas för både personal och besökare till ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope), högt upp på Cerro Paranal i den chilenska öken. 

Residencia började byggas 1998 och 2002 stod det färdigt. Sedan dess har byggnaden gett Paranalobservatoriets forskare och ingenjörer ett välkommet avbrott från öknens karga och torra klimat.

Den största delen av husets fyra plan ligger under marknivå. Anläggningen ritades av de tyska arkitekterna Auer+Weber på ett sätt som ska komplettera dess omgivning. Sett från vissa håll påminner husets blandning av högteknologisk och funktionell arkitektur och en diskret, nästan kamouflerad utformning om en skurks hemliga gömställe. Så det är kanske ingen överraskning att Residencia valdes som platsen för slutstriden i James Bond-filmen Quantum of Solace (2008).  

Flickr-användaren John Colosimo skickade detta foto till Flickr-gruppen Your ESO Pictures. Gruppen granskas regelbundet och de bästa foton lyfts fram för att vara med i vår populära serie Veckans bild, eller i vårt bildgalleri.

Länkar:


30 september 2013

Att avslöja avlägsna stjärnor och galaxer

Fjärran stjärnor och galaxer ligger utströdda över denna bildruta, en långexponering tagen med kameran WFI (Wide Field Imager) på MPG/ESO:s 2,2-metersteleskop vid La Silla-observatoriet i Chile.

Bilden fångades som en del av kartläggningen COMBO-17 (Classifying Objects by Medium-Band Observations in 17 filters), ett projekt som avbildade fem små områden på himlen i 17 olika filter som var och en släpper igenom en nyans av synligt ljus. Vart och ett av synfälten i COMBO-17 motsvarar samma storlek på himlen som fullmånen. De har avslöjat gigantiska mängder av avlägsna objekt – och visar hur mycket på himlen som ännu väntar på att upptäckas.

På bilden syns ett område som tidigare undersökts som en del av projektet FORS Deep Field (FDF). Då synades olika delar av himlen djupt och i detalj med spektrografen FORS2 som för närvarande finns på ESO:s jätteteleskop VLT vid Paranalobservatoriet i Chile. Dessa WFI-bilder använde dock långt fler filter än FDF-projektet gjorde, och tittade på större fläckar på himmelskartan. Bilden ovan är ett exempel.

Dessa små små titt in i universum har avslöjat tiotusentals avlägsna stjärnor, galaxer och kvasarer som tidigare legat dolda för vår syn, och som nu har kunnat användas för att undersöka gravitationslinsning och hur fördelningen av den mörka materian i galaxer och galaxhopar ser ut.


9 september 2013

Örnögon över Armazones

Den här flygbilden på bergtoppen Cerro Armazones, tagen av ESO:s fotoambassadör Gerhard Hüdepohl, fångar det där underbara ögonblicket för en fotograf då allt hamnar på precis rätt plats. 

Hüdepohl är även ingenjör vid Europeiska sydobservatoriets jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) på Cerro Paranal, världens mest avancerade astronomiska observatorium för synligt ljus och flaggskepp bland ESO:s forskningsanläggningar. Hüdepohl fångade bilden från ett kommersiellt flyg mellan Antofagasta och Santiago. Kort efter att flygplanet lättade tog det den bästa möjliga resvägen för en flygbild på Cerro Armazones, och fotografen kunde knappt ha bett om bättre förhållanden för fotografiet. Hüdepohl fångade både ögonblicket och ett ovanligt perspektiv, högt över den spektakulära terrängen.

Bilden visar med otrolig klarhet Atacamaöknen och den smala stigen som sicksackar mot bergstoppen Cerro Armazones och kontrasterar med det dammiga landskapet. Här för tillfället finns en samling av olika lantmäteriinstrument, men snart blir det hem till E-ELT, European Extremely Large Telescope. E-ELT är ett 40-metersteleskop som kommer inte bara att svara på frågor inom dagens astronomi utan även lyfta upp – och förhoppningsvis även ge svar på – helt nya frågor.

Länk


2 september 2013

PESSTO plåtar supernova i Messier 74

ESO:s kartläggningsprojekt PESSTO har tagit denna bild på Messier 74, en slående vacker spiralgalax med väldefinierade virvlande armar. Men huvudrollen i bilden spelas inte av galaxen utan ett strålande nytt inslag i galaxen sedan sent i juli 2013. En Typ II-supernova med beteckningen SN 2013ej syns som den ljusaste stjärnan nedan till vänster i bilden.

Sådana supernovor uppstår när en tung stjärnas kärna störtar samman under sin egen vikt alldeles i slutet av stjärnans liv. Denna kollaps ger upphov till en gigantisk explosion som slänger materia långt ut i rymden. Smällen kan lysa kraftigare än hela galaxen som den ingår i och kan lysa tillräckligt för att följas av observatörer under veckor eller till och med månader.

Kartläggningsprojektet PESSTO (Public ESO Spectroscopic Survey for Transient Objects, ESO:s publika kartläggning av tillfälligt ljusa objekt) har tagits fram för att studera just objekt som lyser kortvarigt på natthimlen, som just supernovor. Projektet använder ett antal instrument på teleskopet NTT (New Technology Telescope) vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile. Denna nya bild på SN 2013ej togs med NTT under kartläggningen.

SN 2013ej är den tredje supernova som har observerats i Messier 74 sedan millennieskiftet; de andra var SN 2002ap och SN 2003gd. Den rapporterades först den 25 juli 2013 av teamet bakom KAIT-teleskopet i Kalifornien, men den första bilden från innan upptäckten togs av amatörastronomen Christina Feliciano som använde den fjärrstyrda SLOOH Space Camera, som är tillgänglig för allmänheten på nätet, för att titta på galaxen under de dagar och timmar precis innan smällen.

För amatörastronomer är Messier 74 (M 74) i stjärnbilden Fiskarna ett av de svåraste Messier-objekt att få syn på, på grund av dess låga ytljusstyrka. Men för skarpsynta amatörskådare med rätt utrustning borde den ljussvaga stjärnan som egentligen är SN 2013ej vara synlig under de närmaste veckorna medan den avtar i ljusstyrka.


26 augusti 2013

Tunga stjärnor skar ut detta

I denna bild, tagen med ESO:s jätteteleskop VLT vid Paranal, ser vi en liten del av en känd emissionsnebulosa som kallas NGC 6357. Den ligger omkring 8000 ljusår bort i en del av stjärnbilden Skorpionen som tyvärr inte syns från svenska breddgrader. Det röda ljuset som syns i bilden är karaktäristisk för ett så kallat H II-område, ett ställe i rymden där stora mängder joniserad och exciterad vätgas finns. 

Molnet i bilden badar i intensiv ultraviolett strålning – huvudsakligen från den öppna stjärnhopen Pismis 24, hem till ett antal tunga, unga, blåa stjärnor – som det återstrålar som synligt ljus i denna distinktiva röda nyans.

Själva stjärnhopen ligger utanför denna bild, men dess diffusa glöd lyser upp molnet till höger i mitten av bilden. Här ser vi hopens omgivande nebulosa i närbild, en nätmaska av ljus gas, mörka stoftmoln, samt nyfödda och ännu ofödda stjärnor.


29 juli 2013

Messier 100: storslagen prakt

Spiralgalaxer är ofta estetiskt tilltalande, och sedda ovanifrån är de svårslagna. Den här bilden är ett särskilt fint exemplar: den väldefinierade spiralgalaxen (på engelska grand design spiral) Messier 100 (M 100), som ligger i den södra delen av stjärnbilden Berenikes hår. Den ligger omkring 55 miljoner ljusår från jorden.

Även om Messier 100 visar upp väldefinierade spiralarmar har den även knappt tydbara stavliknande strukturer i mitten som kvalificerar den som galaxtyp SAB. Staven är inte lätt att se i denna bild men forskare har med hjälp av bilder tagna i andra våglängder kunnat bekräfta att den verkligen finns. 

Denna detaljrika bild visar upp de egenskaper som en galax av denna typ brukar uppvisa: jättelika moln av vätgas som lyser rött tack vare att de återstrålar energin från nyfödda, tunga stjärnor; den jämna lyskraften av äldre, gulaktiga stjärnor nära galaxens mitt; och svarta strimlor av stoft och damm som slingrar längs galaxens armar.

Messier 100 är en av de ljusstarkaste medlemmarna i Virgohopen, den galaxhop som ligger närmast vår galax Vintergatan. Hopen innehåller fler än 2000 galaxer, bland dem spiraler, elliptiska galaxer och oregelbundna galaxer. Denna bild har skapats utifrån bilder tagna med instrumentet FORS på ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) i Chile genom filter för rött (R), grönt (V) och blått (B) ljus.

Länkar


22 juli 2013

NTT som en snurra

I den här bilden ser vi New Technology Telescope (NTT) som ligger vid ESO:s observatorium La Silla i Chile. Den speciellt formade byggnaden ser suddig ut tack vare att teleskopet har rört sig under denna 30-sekunders exponering.

En av de första saker du kanske noterar i den här bilden är att teleskopets byggnad har en underlig form, som inte riktigt liknar de vanligare runda domerna. Denna design har sedan kopierats, t.ex. av ESO:s Very Large Telescope, men då teleskopet byggdes och invigdes i slutet av 1980-talet var den banbrytande.  

NTT:s revolutionerande design är gjord för att få optimal bildkvalitet, till exempel, genom en noggrant kontrollerad ventilation, vilken kontrollerar luftflödet i teleskopet och minskar effekter av turbulens inuti teleskopet. Sådan turbulens kan ge upphov till suddiga bilder. Man kan precis ana de stora luckor som är viktiga för detta system i bilden.  

En annan detalj som var avancerad för sin tid är NTT:s spegel. Även om den 3,58 meter stora spegeln aldrig har ansetts varit speciellt stor, har den en mycket innovativ design. Den är flexibel och kan anpassas i realtid för att alltid behålla en perfekt form, så att den höga bildkvaliten bibehålls. ESO och NTT var pionjärer för den här tekniken, som kallas adaptiv optik, och som nu är standard hos moderna teleskop.  

För tillfället har NTT två instrument som astronomer kan använda: SOFI (förkortning av “Son of ISAAC”, ett instrument på VLT) som är en infraröd spektrograf och kamera, och EFOSC2, en spektrograf och kamera som är designade för att detektera svaga objekt.  

La Silla ligger i den södra delen av Atacamaöknen, 600 kilometer norr om Santiago de Chile, 2400 meter över havet.  

Bilden är tagen av Malte Tewes, en astronom vid Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne i Schweiz.  

Malte skickade in den här bilden till Flickr-gruppen Your ESO Pictures. De bästa bilderna från denna grupp väljs ut för att vara med i vår populära serie Veckans bild, eller i vårt galleri.

Länkar


15 juli 2013

Wings for Science flyger över Paranal

På den här ovanliga bilden syns Paranalobservatoriet från luften. Den togs i december 2012 av Clémentine Bacri och Adrien Normier som flyger ett specialbyggt miljövänligt ultralight-flygplan [1] på en årslång resa världen runt. I bilden framträder det karga landskapets skönhet kring platsen som är hem till en av världens allra förnämaste astronomiska anläggningar, ESO:s VLT (Very Large Telescope) med dess fyra 8,2-metersteleskop på toppen av Cerro Paranal.

ESO ingår i ett utåtriktat partnerskap med projektet ORA Wings for Science, ett ideellt initiatic som ger luftburet stöd till icke-kommersiella forskningsorganisationer. De två besättningsmedlemmarna i projektet Wings for Science flög över observatorierna i norra Chile innan de lämnade Sydamerika mot Australien. Under resans gång ger man höghöjdshjälp till forskare i form av bland annat luftprover, arkeologi, observationer av biologisk mångfald och terrängmodellering i 3D.

Flygningarna ger korta filmer och otroliga bilder som används för utbildning och för att främja lokala forskningsprojekt. Världsomflygningen började i juni 2012 och avslutades i juni 2013 med landning på Paris Air Show.

Länk

[1] Ultralight-flygplanet är en Pipistrel Virus SW 80, en modell som vunnit pris hos NASA, som behöver bara 7 liter bränsle per 100 kilometer. Det är mindre än de flesta bilar.

Länk


8 juli 2013

Maëlles nya leksaker

Astronomi och teleskop kan ibland få fram barnet inuti en. Som bevis på människans nyfikenhet bygger astronomer ständigt allt större instrument på fjärran platser över hela världen,

ESO-astronomen Julien Girard knäppte det här söta fotot av sin dotter under en familjedag på Paranalobservatoriet i de chilenska Anderna. Tack vare ett perspektivets nyck ser lilla Maëlle ut att titta in i den öppna kupolen hos en av de 1,8-meters hjälpteleskopen som tillhör ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope). Även fast det är till seriös forskning som teleskopen kan astronomer ändå ibland känna att de är som barn som leker med gigantiska "leksaker". 

Julien Girard är astronom vid ESO och en av ESO:s fotoambassadörer med bas i Chile, där han jobbar på VLT. Han är instrumentansvarige forskare för instrumentet NACO, en kamera som tillämpar adaptiv optik och som finns på VLT:s enhetsteleskop 4. Han skickade in denna bild till Flickr-gruppen Your ESO Pictures, varifrån den valdes till att bli Veckans bild hos ESO.

Länkar


  1 | 2 Nästa »
Visar 1-20 av 40
Bookmark and Share

Se även